Muslimer i Sverige följer många olika tolkningar av religionen med olika inriktning. Och i takt med att alltfler är födda eller uppvuxna i Sverige blir sätten att förhålla sig till islam allt mer varierade. Samtidigt är de stora församlingarna i Sverige ofta mer likriktade än muslimerna.

I de flesta svenska moskéer skiljs män och kvinnor åt under bön genom att de sitter på olika våningar eller i olika rum. I stora moskéer i länder som Syrien, Iran och Malaysia kan kvinnor och män be i olika delar av samma sal.

Nu planeras moskébyggen på sex håll runt om i landet. I åtminstone fem av dem, Fisksätra, Skärholmen, Haninge, Umeå och Växjö, kommer kvinnorna att be från en övervåning, med eller utan tyg eller spaljé som avskärmar ned mot männen och imamen. Den muslimska församlingen i Helsingborg vill inte kommentera planlösningen för den nya moskén.

–Det måste vara en gardin eller någonting emellan, det är bara så. Annars kanske män och kvinnor blir attraherade av varandra under bön. Är det två våningar kan den ena vara för kvinnor och den andra för män – så delar man lika, säger Hisham Medjedoub från Göteborg när han besöker moskén på Södermalm. Han får medhåll av de andra SvD talar med på plats.

Awad Olwan är imam i Fisksätra där det finns planer på en ny moské. För närvarande sitter kvinnorna i ett eget rum under bön och hör imamen i högtalare.

– I bästa fall kan damerna höra vad jag säger, berättar Awad Olwan som inte anser att religionen ger stöd för åtskiljandet.

– På profetens tid satt män och kvinnor i samma bönerum så det kunde egentligen fortfarande vara så, säger Awad Olwan.

Mohammad Fazlhashemi, professor i idéhistoria vid Umeå universitet och expert på islamisk mångfald, hävdar att konservativa värderingar ofta styr samtidigt som dessa är relativt flexibla och dessutom håller på att luckras upp.

–Den första generationen vill konservera ursprungliga tankar och bevara en muslimsk identitet som de fört med sig från hemländerna, så enkelt är det. Men det har visat sig att det inte är hugget i sten, det går att omtolka. Andra och tredje generationen går sina egna vägar och möter samhället på ett helt annat sätt, säger han.

Det största misstaget man kan göra, menar Fazlhashemi, är att säga att ”det finns 500 000 muslimer i Sverige”. Det finns 500 000 personer från muslimska länder i Sverige – allt från troende till islamhatare och till och med aktiva Sverigedemokrater på kommunnivå.

Även hos troende och praktiserande muslimer är variationen stor – radikala, modernistiska och feminister, för att nämna några.

Fazeela Selberg Zaib från Stockholm driver bloggen Inlänning där hon argumenterat för att gemensamma bönerum borde byggas även i de nya svenska moskéerna. Hon är själv noga med att inte välja separat entré till moskén och vill ha en diskussion om saken.

–Det är en symbolisk fråga att bägge har tillgång till rummet. Ofta är kvinnorna i ett mindre rum, som inte är lika dekorerat vilket många tycker är viktigt för upplevelsen, och framförallt utan att se imamen och istället höra honom i en högtalare, säger hon.

Genom att vara i samma rum men exempelvis med en symbolisk delning på mitten har både män och kvinnor samma tillgång till moskén och dessutom möjlighet att se imamen, tycker Fazeela Selberg Zaib.

–Men man har marknadsfört det som att det ska vara åtskilt, vilket inte stämmer eftersom att män och kvinnor från början, på profeten Muhammeds tid, satt i samma rum. Varför ser det inte ut så idag? frågar hon sig.

Mohammad Fazlhashemi anser inte att en läktare för kvinnor är att betrakta som något större framsteg.

–Det är snarare status quo. Man bevarar något som man redan introducerat utifrån en konservativ tolkningstradition. Om man ritar en moské och ser till att kvinnor och män inte hamnar på samma våning tycker jag att det är ett bakslag.