Först teckningarna som utlöste alltsammans: Jyllands Postens kulturredaktör Flemming Rose kallar dem satir. I själva verket rör det sig om den sortens salongsberusade skämtlynne man riskerar att drabbas av när man blir bjuden på bröllop hos folk man inte känner. Plötsligt sitter man där till bords med ett krampaktigt leende och lyssnar till någon avlägsen släkting till brudparet. Oftast rör det sig om en man i 55-årsåldern.
– Vad hände när självmordsbombarna kom till himlen? Jo, där mötte de profeten Muhammed som sa: Tyvärr, vi har slut på oskulder.

HAHAHA!
Muhammedteckningarna är inte bara en förolämpning mot världens muslimer. De är ett hån mot alla seriöst arbetande satirtecknare och komiker.
Redaktören bör vara tacksam för att inte fler tidningar vågade publicera dessa undermåliga alster. I stället för att bli gjord till åtlöje av en hel värld vann han, helt oförtjänt, status som kämpe för det fria ordet.

Riktigt bra satiriker sparkar inte på dem som redan ligger. De är modiga nog att förlöjliga makteliten. Bra satir kräver därför yttrandefrihet. Av den anledningen blir den karikatyrtävling om judeutrotningen som en iransk dagstidning kontrade med inte mer än ofrivilligt rolig. I Iran bestämmer regeringen vad som får stå i tidningarna. Landets president har själv sagt att han vill sopa bort Israel från världskartan och att Förintelsen är en bluff. Följaktligen är det sanktionerat att publicera nidbilder av judar. Men vem skrattar?

Om Matt Stone och Trey Parker bodde i Iran skulle de antagligen vara spårlöst försvunna sedan många år. I ett avsnitt av deras tecknade satirserie South Park ger de sin syrliga kommentar till västmediernas självcensur under teckningsskandalen. Den bigotte Eric Cartman får ett oväntat anfall av förståelse och empati för de ambassadbrännande upploppsmakarna i mellanöstern. Han frågar upprört sin judiske vän:

– ”Hur skulle teckningar som hånar judar få dig att känna, Kyle?”
Detta gör lille Kyle mycket häpen eftersom Cartman själv regelbundet brukar ge uttryck för sitt
judehat. På samma sätt som den 9-årige sociopaten brukar förolämpa katoliker, homosexuella, svarta, hippies, fattiga, liberaler och scientologer. Oftast utan åtgärder från tv-kanaler som sänder serien.

Men frågan är om ändå inte illustratören Amitai Sandy från Tel Aviv står för Muhammedkontroversens allra fyndigaste bidrag. Han utlyste helt enkelt Israeli Anti-Semitic Cartoons Contest. En teckningstävling om Förintelsen endast öppen för judar.

– ”Låt oss visa världen att vi kan göra de bästa, skarpaste, mest stötande och judehatande teckningarna som någonsin publicerats. Iranierna ska inte tro att de kan besegra oss på vår egen hemmaplan”, skriver Sandy i sitt pressmeddelande. Han har själv ritat tävlingens logotyp. En jättespindel som krälar över ett brinnande jordklot med en kroknäst plirande nuna. I sina håriga klor håller djuret en marionett i form av en liten serietecknare. Det är satir på en nivå som Muhammedteckningarna befinner sig ljusår ifrån.