Urskog huggs ner när markägare inte blir ersatta för den biologiskt värdefulla skog de har på sina ägor. Som SvD berättade i lördagens tidning är den skog som statliga Sveaskog lämnar i utbyte till skogsägare i många fall inte lämplig, anser markägaren. Regeringens radikala åtgärd att byta värdefull privatskog mot statligt ägd mark har stött på patrull.

–Nu måste miljöminister Andreas Carlgren återkomma till riksdagen med förslag på ytterligare åtgärder för att skydda den biologiskt värdefulla skogen, säger Åsa Romson, strax innan hon valdes till nytt språkrör för Miljöpartiet,

Hon tycker visserligen att det är bra att den statliga skogen används som bytesmark, men det räcker inte. I dag betalar inte skogsägare för sin miljöpåverkan, som andra näringsidkare får göra.

–Vi vill utreda någon typ av naturbruksavgift, någon procent av virkesuttaget ur skogen. Det är rimligt att vinster från det extensiva skogsbruket är med och finansierar naturskyddet, säger Åsa Romson.

Hon kritiserar regeringen för att inte se behovet av att skydda de resterande gammelskogarna.

–Budgeten visar att man inte prioriterar den biologiska mångfalden, säger hon och hänvisar till Naturvårdsverkets larm inför höstbudgeten om att anslaget för inköp av skog inte räcker.

Miljöpartiet vill lägga 400 miljoner kronor mer än regeringen på anslaget.

Innan problemen med ersättningsmarken och anslagen är lösta, bör ett stopp för att avverka gammelskogarna införas.

Anita Brodén, som är Folkpartiets miljötalesman, är ”förvånad och besviken” över att markbytet med Sveaskog inte har gått som förväntat. Hon kände till att det var problem, men att marken i värsta fall bara går att byta mot halva arealen skyddsvärd skog var värre än hon visste.

–Både regeringen och Sveaskog har ansvar för att kontakta varandra och ha en dialog om varför Sveaskog inte kan leva upp till överenskommelsen, säger Anita Brodén, som tycker att lösningen med bytesmark är genial.

–Det är så här vi ska använda statligt skogsinnehav.