Mp vacklar kring om de vill fortsätta samarbetet med de röda. sett från höger Maria Wetterstrand, Mehmet Kaplan, Mikaela Waltersson, Per Engquist och Axel Sandin.
Foto: Ingvar Karmhed
I oktober 2008 lovade Socialdemokraterna och Miljöpartiet varandra trohet ända fram till 2020. Två år senare är tongångarna helt annorlunda.
–Det är överspelat nu, säger Maria Wetterstrand, MP:s språkrör, om det dokument som då fanns mellan de två partierna.
Uppgörelsen blev inaktuell redan när Vänsterpartiet släpptes in i samarbetet i december 2008, påminner hon. Och sedan den rödgröna valförlusten för drygt en månad sedan har ett långsiktigt samarbete blivit än mer avlägset. Efter valet har de tre partierna hittills bara förbundit sig att hålla fast vid fyra överenskommelser.
SvD har talat med 23 av Miljöpartiets 25 riksdagsledamöter, men bara 18 av dessa är idag beredda att ha en uppfattning. Alla konstaterar att framtiden för det rödgröna samarbetet långt ifrån är avgjord. Diskussionen har knappt börjat efter det misslyckade försöket att ta över regeringsmakten.
–Det är svårt att säga om det fortsätter eller inte. Vi har inte bestämt om det ska gå ned på sparlåga och inte heller om alla överenskommelser gäller, säger Maria Wetterstrand.
Ingen av dem SvD har talat med vill att samarbetet avbryts omgående. Men bara fyra av riksdagsledamöterna är i dagsläget öppna med att de helhjärtat stöder en fortsättning. 13 av riksdagsledamöterna är istället inne på att samarbetet måste begränsas. De flesta talar om att dra ned det på sparlåga, några uttrycker en vilja att ta en paus från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
–Jag tycker att vi ska använda de här första åren av en ny mandatperiod till att utveckla vår egen politik. Sedan får man naturligtvis se hur man gör framemot 2014, säger Valter Mutt, riksdagsledamot från Göteborg.
Mikaela Valtersson, ekonomiskpolitisk talesperson, är inne på samma linje.
–Vi mår nog bra av att ta en paus och utveckla det gröna, sedan kan man återuppta samarbetet inför 2014 om vi kommer fram till det.
Gustav Fridolin, som nu åter tar plats i riksdagen, tror att Miljöpartiet har en chans att fortsätta att växa, medan däremot S och V tvingas till en mer smärtsam eftervalsanalys. Men det förutsätter att MP får utrymme att driva en egen grön politik.
–Miljöpartiet kan bli en rörelse på riktigt. Jag ser början till att vi kan bli ett stort parti, säger han och hänvisar till att valresultatet var det bästa någonsin.
Även Ulf Holm, en annan tung riksdagsledamot, menar att de rödgröna var och en på sitt håll måste ta hand om det egna partiet.
–De flesta överenskommelser ligger fast, men vi har faktiskt förlorat ett val. Det vore korkat om vi inte omprövade samarbetet, säger han.
Regeringen och Miljöpartiet har redan signalerat samarbetsvilja över blockgränsen i några frågor – migrations- och integrationspolitiken och socialförsäkringarna. Ingen ser de rödgröna banden som något hinder för att samarbeta med alliansen i en handfull frågor. Mikaela Valtersson säger att det är okej så länge alla tre accepterar det, men att det naturligtvis inte får handla om så tunga frågor som exempelvis a-kassan.
Maria Wetterstrand understryker att partiet än så länge inte fått några stoppsignaler från S och V.
Men alliansens inviter riktar ändå fokus på partiets två framtidsfrågor:
•Ska de rödgröna samarbeta under den här mandatperioden och hur ska i så fall en sådan samverkan se ut?
•Ska Miljöpartiet gå till val tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet även 2014?
–Det är två helt olika frågor, men de hänger ju ihop. Avsikten inför nästa val kan påverka hur vi väljer att göra under mandatperioden, säger Maria Wetterstrand.
Flera understryker att partiet inte måste bestämma en valstrategi förrän 2013. Men det framgår ändå att många ser blockpolitiken som en tvångströja.
–Den här valrörelsen blev lite fattigare eftersom så oerhört mycket var uppbundet till de två regeringsalternativen. Det gynnar inte demokratin, säger Åsa Romson, Stockholm.
Bodil Ceballos från Gävleborg understryker samma sak.
–Vi är inga anhängare av blockpolitiken. Men med en stark borgerlig allians så var det självklart för oss att också bilda en allians. Men nu är vi i ett nytt parlamentariskt läge, förklarar hon.










