Inom kort inleder miljöpartiet ett rådslag, med uppgift att utforma ett ”grönt socialförsäkringssystem”. ”Det viktiga för mig är att vi får ett socialförsäkringssystem där ingen ramlar mellan stolarna”.
Statsminister Fredrik Reinfeldt och hans ministrar måste ta ansvar för klimat-hotet och köpa utsläppsrätter när de flyger. Det kräver språkröret Maria Wetterstrand (mp), som anser att även riksdagen ska betala för ledamöternas koldioxidutsläpp.
Maria Wetterstrand har just klivit av Finlandsfärjan. Hon har varit i Åbo, där maken Ville Niinistö kampanjar för en riksdagsplats. Miljöpartiets språkrör försöker undvika att ta flyget.
– Flyg är det transportmedel som kräver mest energi per person. Energin kommer helt och hållet från fossila bränslen, och bidrar därför till växthuseffekten.
När hon reser inrikes är det – oftast – tåget som gäller. Riksdagsledamöterna får själva välja det färdsätt som är lämpligast ”med hänsyn till kostnader och tid”. Miljöpartiet har krävt skärpta regler, så att politikerna oftare tvingas välja bort flyget.
– Jag vet att det finns ledamöter som brukar flyga mellan Stockholm och Göteborg. Det är mycket, mycket sällan motiverat.
Den lagstiftande församlingen har hamnat på efterkälken i miljö-
tänkande, anser Maria Wetterstrand. Hon vill därför att riks-
dagen ska köpa in utsläppsrätter för att kompensera koldioxid-
utsläppen för de politiker som står fast vid att boka flygresor.
I väntan på att regelverket ändras tänker miljöpartiet gå före, med hjälp av partiets pengar. Även regeringen bör anamma systemet när Fredrik Reinfeldt och hans ministrar flyger, slår hon fast.
– Regeringsplanet drar ju rätt mycket mer fossila bränslen per person än en charterresa.
Samtidigt instämmer Maria Wetterstrand i delar av kritiken mot EU:s handel med utsläppsrätter.
– Den stora bristen är att det finns för mycket utsläppsrätter, så att priserna blir för låga. Därför finns en stor poäng att privatpersoner och företag går in på den här marknaden, för då blir det ett hårdare tryck.
Hon betonar dock att ingen kan flyga ”med gott samvete”, bara för att man skaffat utsläppsrätter. Det krävs ett förändrat beteende:
– Vi måste bli smartare med hur vi använder världens begränsade resurser, annars får vi en miljö-katastrof att ta hand om.
Men för att fler ska ta tåget borde SJ bli bättre, enligt Maria Wetterstrand, som är kritisk till bolagets dåliga omsorg om de trogna kunderna.
– Varenda klädkedja prackar på dig ett kort för att du ska handla där oftare. Men om du som privatperson åker mycket tåg har du ingenting för det i bonus hos SJ, inte ens en gratis kopp kaffe.
Efter allianssegern i höstas har miljöpartiet redan siktet inställt på nästa val. Att socialdemokraterna envisades med att möta väljarna i ensamt majestät var ”ett grundläggande misstag”, konstaterar Maria Wetterstrand. Hon drömmer fortfarande om en rödgrön regering.
– Vi måste i god tid vara tydliga med om vi har för avsikt att bilda en koalition efter valet 2010.
Hur ser du på vänsterpartiets roll?
– Det får framtiden utvisa. Om vi blir ett så starkt parti som vi hoppas så tror jag att vi kan bilda en majoritetsregering med socialdemokraterna.
Svårast är inte att komma överens om sakfrågorna, tror Maria Wetterstrand, utan att förena två skilda partikulturer.
– Socialdemokraterna har en känsla av att de redan har löst allting, medan vi står för en förändring av samhället.
Huvudfokus framöver är dock en ”tydlig och konstruktiv” opposition. Partiets profilfråga har, till Maria Wetterstrands förtjusning, hamnat högt på dagordningen igen. Men hon befarar ändå ”fyra förlorade år” för klimatpolitiken med de borgerliga vid rodret. En fajt har de gröna redan bestämt sig för att ta: kilometerskatt för långtradartrafik.
– Vi tänker ligga på för att regeringen ska våga införa det.
Miljöpartiet försökte få gehör för samma krav hos socialdemo-kraterna, utan resultat. Ändå är Maria Wetterstrand nöjd när hon summerar resultatet på miljöområdet under det rödgröna styret – från trängselskatt till ”revolutionen” för förnybara driv-
medel och miljöbilar.
– Vartenda konkret förslag på miljöområdet som genomfördes förra mandatperioden var på vårt initiativ. Det kanske låter över-drivet, men det är faktiskt sant.
Men partiet måste bli bredare, säger hon. De gröna vill bli ett
alternativ för människor som kallar sig allt från ”frihetlig vänster” till ”socialliberaler”. Jämställdhet och antidiskriminering ska lyftas fram, vid sidan av miljön.
– Det är frågor som gröna partier i andra länder redan är starkt förknippade med.
På ett område är hon självkritisk: relationen till fackförenings-
rörelsen. Den är ”ansträngd”, inte minst sedan mp och de borgerliga för några sedan gjorde upp om undantag från turordningsreglerna.
– Många i facken har sett det som en signal för att vi kan tänka oss att rasera hela arbetsrätten. Det kan vara bra att berätta för dem att vi inte har några sådana planer. Det är viktigt med en stark arbetsrätt, förklarar Maria Wetterstrand, som nu säger nej till ytterligare uppluckringar.
Både hon och kollegan Peter Eriksson ställer upp för omval på kongressen i maj. Hon är själv-
säker.
– Det känns som om det går bra för miljöpartiet. Vi har varit det ledande oppositionspartiet hela hösten och ökat vårt medlems-antal med 30 procent. Vi tror att vi kan få över en halv miljon gröna väljare i nästa val.
