Den 8 oktober deklarerade socialdemokraternas ledare Mona Sahlin och miljöpartiets språkrör Peter Eriksson och Maria Wetterstrand att de efter valet 2010 vill bilda en ”mycket stark” regering. Samtidigt stängdes dörren för vänsterpartiet.

Uteslutningen av Lars Ohly orsakade en storm av protester i arbetarrörelsen. ”Vi ska föra en vänsterorienterad politik med grön profil, då behöver vi både vänsterpartiet och miljöpartiet”, sade Heléne Fritzon, ordförande i det mäktiga Skånedistriktet, och ledamot av både partistyrelse och VU, till Aftonbladet.

S-ledaren tvingades backa – och samtalen med vänsterpartiet har återupptagits.

Nalin Pekgul, ordförande för s-kvinnorna, är ”mycket upprörd” över en del partikamraters agerande. Det är ”struntprat” att Mona Sahlin inte hade mandat för sitt upplägg, säger hon, och ger för första gången sin version av spelet bakom kulisserna.

–Här gick det över en gräns, från alla håll. Man ger en bild av att hon inte ens har frågat sin egen partistyrelse. Herregud, vi har tjatat om mp och v ett helt år. Det här var förankrat som bara den.

Socialdemokraternas strategi spikades i partistyrelsen den 19 september. På mötet, berättar Nalin Pekgul, redogjorde Mona Sahlin för hur diskussionerna med miljöpartiet framskred och redovisade också ”alla bekymmer” med vänsterpartiets inställning till de ekonomiska ramverken.

–Hon var öppen med att det kommer att bli svårt med vänsterpartiet. Jag räckte upp handen och sade att jag tycker att det är viktigt att vänsterpartiet är med. Men i denna församling var det inte många som uttryckte det klart.

Mona Sahlin fick partistyrelsens mandat att fortsätta sam- talen med de två andra oppositionspartierna, förklarar Nalin Pekgul.

–Och om inte v ställde upp, så kunde hon också stänga dörren.

Enligt Nalin Pekgul gick budskapet från s-ledaren inte att missförstå: det blir ett samarbete med enbart miljöpartiet, om vänsterpartiet står fast vid kritiken mot utgiftstak och överskottsmål.

Men bilden av vad som hände på partistyrelsemötet går isär. Heléne Fritzon har en annan historieskrivning än Nalin Pekgul.

–På partistyrelsen diskuterades inte att stänga någon dörr till vänsterpartiet. Frågan var inte uppe på det sättet.

Efterspelet gjorde dock Nalin Pekgul förvånad.

–Plötsligt gick folk, som inte sagt ett ord på partistyrelsen, ut och sade ”Det här är fel”. Det var som att de tänkte ”Nu är kritiken mot Mona Sahlin igång, nu kan vi krossa henne”.

Hennes analys är att Mona Sahlins interna motståndare såg sin chans. Hon talar om en ”ohelig allians” mellan tre grupper: en som, i likhet med henne själv, vill ha med vänsterpartiet i samarbetet, en som är bekymrad över att partiet är på väg högerut – och slutligen de som föredrog en annan efterträdare till Göran Persson.

–Det här blev ett perfekt tillfälle för dem som aldrig ville ha henne som partiledare att säga ”Titta, hon har misslyckats”.

Den största oppositionen mot Mona Sahlin fanns i partidistriktet i Skåne, men Nalin Pekgul vill inte peka ut några enskilda partikamrater.

–De som är emot henne är en liten klick, och de är inte så starka. Men det är klart att de passar på att utnyttja varje tillfälle, och så kan de få andra med sig.

Heléne Fritzon avfärdar att det hela skulle vara ett angrepp på Mona Sahlin.

–Vi i Skåne nominerade henne, och jag satt själv i valberedningen. Det säger väl allt.

S-kvinnors ordförande ser ett mönster. Hon tror att en stor del av turbulensen hänger ihop med att Mona Sahlin är den första kvinnliga partiledaren, efter 118 år av män.

–Ledarskap är en stor, rejäl karl, som sätter ned foten och säger ”Så här ska det vara”. Här kommer en person som ber folk ta ställning, tänka själva, komma med synpunkter. Det är en enorm förändring av partiet.

Nalin Pekgul jämför med Göran Perssons tid i toppen.

–De var få gånger han förankrade någonting, om han någonsin gjorde det. Ändå var det inte tal om att någon socialdemokrat skulle gå ut och kritisera det.