När Johannes Dahlström, idag aktiv i Unga Kris (Kriminellas revansch i samhället), var fjorton år åkte han fast för ringa narkotikabrott. Eftersom han inte var straffmyndig hamnade han hos socialtjänsten.

–De kom hem och pratade med mig och min familj. Sedan blev det inte så mycket mer, konstaterar han.

Han är osäker på om han hade slutat begå brott om han hade ställts inför en nämnd som Kristdemokraternas rättspolitiska arbetsgrupp föreslår.

–För vissa funkar det säkert. En del kanske vaknar upp och tar rygg på någon äldre som är en förebild. Men för andra fungerar det inte. Det finns inga enkla lösningar.

Redan som 15-åring var han med om sin första rättegång. Den fick honom inte heller att sluta.

–Någonstans var det ballt att vi var de första i vår kompiskrets som hamnade i en rättegång. Man fick någon sorts bekräftelse, säger Johannes Dahlström.

Han menar att det inte finns några tvärtsäkra recept på hur man ska få unga som är i början av sin brottsliga bana att snabbt avsluta den. Men det finns en myndighet som gör större intryck än andra.

–Det är när man får kontakt med polisen som man mer förstår allvaret i det. Då kan man bli lite skraj. Mötet med polisen får mer effekt än när man träffar några nissar i kostym.