Elisabeth Massi Fritz, målsägarbiträde för offrets mamma, anländer till Kalmar tingsrätt.
Foto: Paul Madej/SCANPIX
Föräldrarna, 45 och 47 år, förhördes i dag. Åklagaren slår ned på skillnader mellan föräldrarnas berättelser. Mamman säger att bara sonen och Abbas fanns i mordlägenheten och att hon gick in och försökte skilja dem åt. Sedan gick hon därifrån. Maken däremot, som ska höras i rätten senare, har i polisförhör sagt att han fanns i hallen, såg sin fru komma in och att hon sedan blev kvar där.
- Jag minns inte. Jag hade ju tagit sömntabletter, svarade mamman gång på gång på åklagarens frågor.
Hon uppger att hon var på väg att somna när hon hörde oljud från lägenheten vägg i vägg, som familjen också hade. Hon gick dit och fann då, uppger hon, att hennes son och Abbas bråkade och hon såg en kniv eller annat tillhygge. Enligt hennes berättelse var hon själv inte delaktig i dådet.
- Om du har något att berätta om det här mordet som du inte berättat förut, så är det ett bra tillfälle nu, försökte åklagaren Kerstin Eriksson.
Men mamman vidhöll att sonen varit gärningsman. Hon sade också att dottern inte var tvingad att bära slöja, utan kunde umgås med kompisar, välja kläder och hade viss frihet att träffa pojkvänner.
Morgonen inleddes med förhör med den 23-årige sonen, som straffats för mordet men beviljats resning sedan han numera anklagar sin föräldrar för det. Precis som under tisdagen fick föräldrarna lyssna i angränsande rum medan sonen hördes.
Pappans advokat Claes Möllersten fortsatte med frågor kring detaljer i sonens berättelse och konfronterade honom med punkter där han sagt annorlunda under polisförhör. Flera gånger fick han 23-åringen att bli osäker.
- Jag försöker minnas. Det är fem år sedan, svarade han.
- Vi ska tala lite grann om relationerna inom familjen, inledde mammans advokat, Carl Olf Wirell, sitt förhör med sonen.
Han frågade vad sonen tycker om sin far och svaret blev en lång tystnad.
- Hatar du honom? frågade Wirell, och fick svaret att hat är ett för stort ord.
Wirell ville veta om det kan bli bra igen mellan sonen och föräldrarna och fick svaret att det i så fall skulle kräva mycket bearbetning.
Sedan ställde Wirell den raka frågan:
- Vem dödade Abbas?
Och 23-åringen svarade att det var hans far och att han själv inte hade hjälpt till.
Men Wirell konfronterade honom då med uppgifter från 23-åringens båda småsyskon och en kusin, som sett och hört saker som tyder på att också 23-åringen tagit aktiv del. Denne hade ingen förklaring.
Efter lunch vidtog förhör med den 47-årige pappan, som pratade tyst och mumlande, mestadels vänd mot tolken. Hans berättelse är mycket detaljerad. Han bekräftar vad han sade till sin dotter efter det att hon rymt och varit hos pojkvännen.
- Förr var du som en briljant för mig, nu är du som en rostig järnbit, sade jag, berättade pappan.
När det gäller våldet mot Abbas vidhåller pappan att han själv var på toaletten när sonen och Abbas började bråka. Han ska ha sett hur sonen gick till attack med kniven och dödade den andre. Till skillnad från vad mamman själv uppgav så hävdar pappan att hon också var närvarande i hallen när dödshuggen utdelades.
Pappan sade också att sonen är mycket orolig inför att utvisas till Afghanistan. Han nämnde att sonen numera har en relation med en svensk kvinna och har ett litet barn med henne. Han menade att sonen gör allt för att få utvisningen hävd.
Åklagaren citerade förhörsprotkoll, där pappan sagt att han hellre hade en hund än sin dotter. Men nu hävdade han att familjens heder inte tagit skada av vad dottern gjort. Pappan förklarade att han själv inte var arg på Abbas, men att sonen var det och hade talat om att döda honom.
Pappan vidhåller att hans hustru var närvarande vid dödsdramat i hallen. Sin egen roll beskriver han som den helt passive iakttagarens.
Han ska ha varit på toaletten cirka tio minuter, och kommer sedan ut till det pågående bråket och blir stående bredvid. När dotterns pojkvän är död går mamma, pappa och son därifrån i stort sett tillsammans. Initiativet till att sedan åka från Högsby ska ha tagits av sonen, enligt pappans berättelse.
Varför stoppade de inte det som pågick? Du stod ju bara och tittade på, frågade mammans målsägandebiträde, Elisabeth Massi Fritz.
- Jag var rädd för mitt eget liv, svarade pappan.
Massi Fritz pressade pappan hårt och frågade honom om det inte i själva verket var han som dödade Abbas, precis som sonen påstår.
Men pappan nekade och sade att sonen ljuger för att slippa bli utvisad.
