Under en vanlig dag äter Monika Andreasson, 53, ungefär lika mycket mat som vem som helst. Skillnaden är att hon sprider ut det på flera små måltider. Anledningen till att hon inte går upp i vikt är att kroppen hinner bearbeta maten ordentligt när den kommer i små doser. Det blir ett jämnt sockerflöde som håller kroppen i balans.
– Jag kan inte gå på en lång promenad utan att ha med mig mat i väskan, jag blir snabbt yr. När jag ätit blir jag vrålhungrig efter tre timmar, då gäller det att sakta äta de där köttbullarna. Och jag kan inte svepa i mig ett glas vatten utan bara ett halvt, och långsamt.
Beteendet liknar diabetikerns – att ständigt hålla koll på mat och sitt blodsocker. Det är ”ett jättejobb” säger Monika Andreasson och en stor förändring mot hur livet var innan operationen. Det var just för att undkomma diabetes – sjukdomen finns i släkten på båda föräldrarnas sida – som hon till slut bestämde sig för operation, i kombination med att hennes bror fick en hjärtinfarkt och att hon inte orkade banta ännu en gång. Sista november 2007 gjorde hon en så kallad gastric bypass operation där en liten ficka sys fast och får fungera som magsäck.
– Det gick väldigt bra, det var smärtfritt och jag hade tur att slippa komplikationer efteråt. Förutom när jag äter för fort – eller för fett – då kan jag få något som heter dumping. Det känns som en hjärtinfarkt med ont i bröstet och hjärtklappning. Men det gör att man blir försiktigare och prövar sig fram med mat.
Monika Andreasson bor i Frösvi utanför Västerås och arbetar som trivselvärd på äldreboende.
- Jag engagerar och organiserar dementa. Genom rörelse och träning och att de får komma ut i samhället.
Hon har bantat i hela sitt liv, sedan 20 års ålder. Ungdomens fotboll höll vikten nere, men när hon började jobba kom fetman. Hon försökte med Viktväktarna och kolhydratbantning, har tränat på Friskis och svettis, promenerat och spelat volleyboll med arbetskamraterna. Till slut tvingades hon inse att hon inte klarade det själv och började tänka på operation. Hon ångrar den inte, om hon saknar något är det chansen att före ingreppet få prata med någon som genomgått operationen. Att få ställa frågor och bli medveten om biverkningar. Själv har hon tappat mycket hår och fått sämre kvalitet på naglarna, andra kan gå in i depressioner.
– Jag träffade en man som opererat sig, men som ändå upplevde sig som tjock fortfarande. Och ville göra det, för det var en del av hans identitet. Han hade inte riktigt tänkt att han skulle må så dåligt efteråt.
Som mest vägde hon 142 kilo och hade ett BMI-värde på 47. Intervallet för normalvikt är 18,5–24,9 och fetma räknas från 30 och uppåt. Hennes höga värde samt den uppenbara risken för hälsan gjorde att hon kvalificerade sig för att få ingreppet betalt av landstinget efter ett och ett halvt år i kö. Just före operationen var Monika Andreassons vikt ungefär 130 kilo – i dag ligger hon runt 90 kilo. Hon uppskattar att 35 kilo av viktnedgången är en direkt följd av magsäcksoperationen.
– Jag skulle kunna gå ner tio kilo till, men just nu vill jag känna mig nöjd för det har jag inte gjort på många år.
