Vittnet som i media kallades ”tecknerskan” såg några minuter efter mordet på Sveavägen en man som betedde sig mystiskt på Smala gränd vid Snickarbacken, flera hundra meter från mordplatsen. När mannen såg vittnet såg han förskräckt ut, vände sig om och skyndade vidare.

Trots att vittnet befann sig på andra sidan Brunkebergsåsen när hon gjorde sin iakttagelse, och trots att mördaren kunnat välja andra flyktvägar, ansåg spaningsledningen att vittnesmålet var oerhört hett.

Man bad västtysk polis om hjälp. Kriminaltekniker från Bundeskriminalamt i Wiesbaden flög till Stockholm för att träffa vittnet. Teknikerna hade med sig det svensk polis saknade – utrustning för att framställa en fantombild utifrån ett vittnes berättelse.

Med hjälp av den tyska ”signalementmaskinen” mejslade vittnet och teknikerna successivt fram en bild. Arbetet tog fyra timmar. Dagen därpå, den 6 mars, höll spaningsledaren Hans Holmér presskonferens. Vi har allt att vinna och ingenting att förlora på att gå ut med den här bilden, sa Holmér.

Holmérs ståndpunkt kan i hög grad ifrågasättas. Publiceringen väckte stora förhoppningar om en snabb lösning. Men publicitet riskerar att begränsa flödet av bra berättelser.

–Risken är att andra vittnen tänker: ”jaha, det var ju inte den personen jag såg”, och bestämmer sig för att inte kontakta polisen, säger kriminalinspektör Mikael Schönhoff vid Länskriminalen i Stockholm.

Schönhoff och kollegan Dan Boija utgör i dag svensk polis främsta kompetens på området. I fjol skapade de 25 fantombilder på uppdrag från polisen i olika delar av Sverige. En majoritet av utredningar med fantombilder gäller våldtäkt, brott där offer och gärningsman haft närkontakt.

–Ett nära avstånd till gärningsmannen ökar möjligheten att skapa en bra bild. En våldtagen människa har utsatts för ett oerhört trauma. Och ju längre tid som går desto otäckare blir gärningsmannen för offret. Därför är det viktigt att bilden skapas så snart som möjligt.

Fantombilden från mars 1986 ställde mest till oreda. Den utlöste en strid ström av tips från allmänheten och polisen lade ner åtskilliga arbetstimmar för att följa upp dem. Män som liknade ”fantomen” blev felaktigt utpekade.

Publiceringen av fantombilden 1986 har något desperat över sig. Inte minst eftersom vittnet själv var tveksam till resultatet, vilket det finns uppgifter om.

–Fantombilder kan vara ett bra verktyg. Men man måste noga värdera vittnets berättelse. Vittnet har sett en person men det är ju inte givet att det är gärningsmannen. Och det är inte säkert att minnesbilden stämmer, säger Mikael Schönhoff.

Ett taximord i Vidja i Huddinge 2003 klarades upp tack vare en mycket porträttlik fantombild. En stund efter mordet fick gärningsmannen lift med en bilist till Farsta. Med hjälp av bilisten skapades en bild.

–Vi knackade dörr och vi visade bilden för personal på en bensinmack. Där kände de igen honom. Vi fick en identitet och vi hittade hans bil och i den fanns skjutvapnet.