SvD skrev nyligen om en lägenhet på 6 rum och kök, med adress Norr Mälarstrand. Slutpriset väntas hamna på drygt tio miljoner kronor. För mindre än en månad sedan fick ägaren köpa den för cirka tre miljoner sedan kommunens bostadsbolag Svenska Bostäder sålt fastigheten till den bostadsrättsförening som hyresgästerna bildat.
Ytterligare en lägenhet, högre upp i huset, är nu till salu. Den kunde hyresgästen köpa för cirka fem miljoner, för att endast en månad senare annonsera ut den för 13,5 miljoner eller högstbjudande.
Dessutom har det framkommit att en av hyresgästerna i huset som nu gör mångmiljonklipp på sitt boende är Per Wesslau, moderat politiker och suppleant i styrelsen för Stockholmshem, ett annat av stadens allmännyttiga bostadsbolag.
Att de förmögenheter som privatpersoner på detta sätt kan tillgodogöra sig i samband med den omfattande ombildningen av allmännyttans fastigheter engagerar stadens invånare är tydligt. Artikeln var den mest lästa på SvD.se och gav upphov till mer än 500 webbkommentarer samt ett stort antal mejl.
Många är upprörda över mångmiljonvinsterna i den bostadstombola där hyresgäster på fashionabla innerstadsadresser fått en gratislott. Andra menar att det vi nu ser är bara är följden av hyresregleringen och bruksvärdesystemet, det vill äga att de kritiserade vinsterna uppstår eftersom dagens hyror långt understiger vad som skulle gälla på en ”fri marknad”.
– Fastigheten har värderats av oberoende professionella värderare och den gav staden en reavinst på 187 miljoner kronor, försvarar sig Joakim Larsson (M), bostadsbolagsborgarråd och ordförande i Svenska Bostäder.
Det har dock spekulerats i att fastigheten på Norr Mälarstrand ska ha fått en låg värdering, även betraktad som förvaltningsobjekt. Det tillbakavisas av Joakim Larsson, som också hävdar att fick kännedom om att Wesslau bor i huset först i samband med beslutet.
En annan omständighet är att fastigheten erbjöds till bostadsrättsföreningen trots risken att den efter köpet skulle betraktas som oäkta. En plan som byggde på att kommersiella lokaler skulle byggas om till bostäder gjorde att staden kunde frångå sina principer.
– Vi hoppas att det ska vara klart till årsskiftet, säger Jan-Erik Jeppsson som sitter i bostadsrättföreningens styrelse.
Jan-Erik Jeppsson är enligt bolagsregistret vd för Newsec Sverige AB, det företag som håller i Stockholms stads samtliga värderingar av kommunalt ägda fastigheter som som erbjuds till försäljning till bostadsrättsföreningar.
I huset bor också Agneta Klerfelt Jacobsson som är vd för DTZ, det andra av totalt tre värderingsbolag som utför dessa värderingar åt staden. Det är dock ett fristående bolag, Leimdörfer, som utfört värderingen av Norr Mälarstrand 22.
– Leimdörfer plockar fram så mycket kostnader som möjligt för att trycka ner värderingen. I den ekonomiska planen gör bostadsrättsförenngen sedan tvärtom för att hålla nere insatserna, påpekar P O Brogren, ombudsman på Hyresgästföreningen som läst bägge dokumenten.
De fastigheter som staden säljer till bostadsrättsföreningar värderas alltså på samma sätt som om de skulle säljas till en annan förvaltare. Och förvaltningsvärdet ligger mycket långt från det samlade värdet av husets lägenheter på bostadsrättsmarknaden.
Den värdering som gjordes före försäljningen av fastigheten på Norr Mälarstrand visar till exempel att det redan låg i kalkylen att kontraktsinnehavarna skulle göra en vinst på i genomsnitt 3,5 miljoner kronor var. Och att de som hade stora lägenheter skulle tjäna mer än så.
En som kastat sig in i debatten är konsulten Mikael Flovén, vars bolag KMF Ventures undersökt ”miljardöverföringen från kommuninvånarna till bostadsrättsköparna”.
Drygt 8 procent av stockholmarna har berikat sig på övriga skattebetalares bekostnad, skriver han i en debattartikel. Under det senaste decenniet rör det sig om mer än 50 miljarder kronor som förts över från kommunen när hyresgäster kunnat köpa sina lägenheter för en tredjedel av marknadsvärdet.
Problemet är att dessa miljarder inte fanns så länge fastigheterna var kvar i kommunens ägo. Staden skulle inte ha fått mer betalt om de sålt till ett privat fastighetsbolag som Wallenstam.
Vad Carin Jämtin och andra i stället pekat på är att fastigheterna borde ha stannat i stadens allmännytta, alternativt att man skulle ha lagt ett antal miljoner ovanpå de marknadsvärderingar som tagits fram. Sagt till hyresgästerna att ”ni får köpa till det här priset eller inte alls”.
I innerstadens mest attraktiva lägen hade det kanske blivit affär ändå, men i ytterstadens miljonprogramsområden skulle en sådan politik inte leda till många ombildningar, vilket skulle motverka målsättningen att öka blandningen av upplåtelseformer.
Ytterligare en aspekt är att det är just de snabba klippen som sticker i ögonen. I många innerstadslägenheter har hyresgäster i flera fall suttit kvar på kontrakt trots att de inte längre bor i huset, just med en hägrande ombildning i sikte.
– Bildar man en bostadsrättsförening så brukar det stå i stadgarna att den som köper en lägenhet i föreningen ska ha för avsikt att bosätta sig permanent i den. En person som säljer direkt borde inte ha fått bli medlem! säger Hardy Hedman, informationskonsult och före detta ordförande i en bostadsrättsförening.
SvD har utan resultat sökt Per Wesslau, som enligt uppgift befinner sig på resa.
