Debatt om Europas framtid. Under den rubriken framträder i övermorgon Fredrik Reinfeldt inför EU-parlamentet i Strasbourg. Det väcker viss nyfikenhet eftersom Sveriges statsminister hittills varit helt osynlig i den europeiska diskussionen.
Dock framträdde han häromdagen i Stockholm och välsignade ett dokument kallat ”Mer Sverige i Europa!”. Denna rapport från de nya moderaterna presenteras som första steget i förnyelsen av moderat europapolitik. Därav drar jag slutsatsen att förnyelsen handlar om att distansera sig från partiets traditionellt mycket entusiastiska förhållande till Europa. De gamla moderaterna – från Gunnar Heckscher till Carl Bildt – har snarast förespråkat det motsatta, ”Mer Europa i Sverige!”.
Bakom omorienteringen kan man ana att det hos de nya moderaterna frodas starka euroskeptiska strömningar. Dokumentet avspeglar hur de nya moderaterna försöker gå dessa opinioner till mötes, vilket rent partitaktiskt naturligtvis är begripligt. Valet till EU-parlamentet nästa år hotar bli en katastrof för partiet.
Dokumentet innehåller en märklig motsägelsefull blandning i olika sakfrågor, men det grundläggande tankegodset påminner om vad jag många gånger hört från två framträdande euroskeptiker: Margaret Thatcher och Göran Persson.
Liksom Thatcher och Persson anlägger de nya moderaterna ett rent nationellt perspektiv på EU-projektet. Huvuduppgiften blir att värna det nationella intresset mot ett EU som indirekt framstår som främmande och hotfullt. EU är på sin höjd något nödvändigt ont, om samarbetet ger något nationellt mervärde. Bara det inte blir för dyrt.
Här finns inga tankar på vad som skulle hända om alla EU-länder resonerade likadant. Här finns inga tankar på gemenskap och solidaritet i ett europeiskt politiskt projekt.
Liksom Thatcher och Persson drömmer de nya moderaterna om ett EU utan överstatlighet, om ett traditionellt mellanstatligt samarbete. Förebilden verkar vara den tandlösa form för informationsutbyte som kallas Lissabon-processen; Göran Perssons favoritmodell för EU-samarbetet.
Idén om Europa som ett slags självbetjäningsbutik bygger på en stor portion önsketänkande. Det gjorde den redan på Thatchers tid. Liksom dagens nymoderater såg hon den fria rörligheten över gränserna som EU:s viktigaste fördel, men vägrade inse att den aldrig skulle kommit till stånd och aldrig kan upprätthållas utan en stark överstatlig och förpliktigande rättsordning. Om de nya moderaterna inte klart accepterar detta så ifrågasätter de faktiskt grunderna för Sveriges medlemskap i EU.
”Mer Sverige i Europa!” skall bara vara första steget i förnyelsen av den moderata europapolitiken. Med spänning väntar jag på nästa steg. I vilken riktning går det? Ytterligare ett steg närmare avgrunden?
Om Fredrik Reinfeldt följer den färdriktningen i sitt linjetal i övermorgon kan det bli en riktigt intressant eftermiddag i EU-parlamentet.
