Bland så små barn som två-tre­åringar är det möjligt att urskilja en grupp som är extra känsliga för att utsättas för mobbning och andra trakasserier från sina jämnåriga kamrater. Det är dessutom en uppenbar risk att dessa barns plågor blir bestående under hela skoltiden vilket i sin tur kan ge svåra effekter senare i vuxen­ålder.

För dessa tidigt drabbade är det alltså inte en slump att de blir mobbade och utstötta. Det är ett mönster som uppkommer redan vid de första kontakterna med andra barn.

Detta tidigare inte kända fenomen tycker sig nu en kanadensisk forskargrupp ha bevisat för första gången. Forskarna följde 1970 barn som föddes 1997–1998. De undersöktes åtta gånger från det att de var 4,5 månader gamla till 7,2 års ålder. Vid samtliga fall fick mammorna bedöma deras relationer till andra barn. Första året i skolan intervjuades dessutom barnen själva och deras lärare.

Den bild som utkristalliseras är att mobbningstendenser uppstår nästan omedelbart och ökar ju mer barnen börjar umgås med varandra. För 25 procent av barnen bedömdes trakasserierna som moderata och för fyra procent ”höga och kroniska”.

De värst utsatta barnen utmärktes av att de hade ett aggressivt beteende mot kamraterna och – det kanske mest betydelsefulla – att de kom från familjer som ­bemötte dem med en hård och bestraffande attityd. Utmärkande var också att de hade lägre hushållsinkomster än genomsnittet.

De kanadensiska forskarna kräver nu tidiga insatser för att spåra upp och stödja dessa barn redan i förskolan.

Svenska experter har delade uppfattningar om resultaten:

– Mycket intressant och välkommen information, säger Birgitta Rudenius vid Högskolan i Kristianstad.

Marie Wrethander vid Göteborgs universitet är dock mer skeptiskt:

– Tveksamt, säger hon. Det är till exempel svårt att ställa de rätta frågorna.

Hon påpekar dessutom att Sverige har en väl utbyggt förskolesystem med ambitioner att stötta utsatta barn.