Biffiga tomater men inga bifftomater och rekordstora broccoli växer i Straloch. Tack vare stendammet blir grönsakerna gigantiska.
Det är svårt att tänka sig ett mer kargt och ogästvänligt landskap än det som breder ut sig längs vägen som ringlar från Pitlochry, genom dalen Glen Brerachan och upp mot den avfolkade byn Enochdhu här i de inre delarna av det skotska höglandet.
Endast några betande får trotsar kylan på de magra slänterna av bergen Ben Vrackie och Creag Dhubh.
Redan för 50 år sedan gav de sista jordbrukarna upp. Flyttlassen gick söderut till industrijobben i Glasgow, men några stannade kvar och öppnade hotell för forellfiskare och bergsvand-rare i Pitlochry vid huvudvägen mellan Edinburgh och Inverness.
– Folk skrattade åt oss när vi berättade att vi skulle odla grönsaker här uppe på bergssluttningen, säger Cameron Thomson.
– Det gör de inte längre.
För nio år sedan fick han och hustrun Moira tillgång till tre hektar mark här uppe där jordarna var hopplöst sura och urlakade på närande mineraler. På den luggslitna Straloch farm nära Enochdhu öppnade de utan ekonomisk uppbackning försöksodlingen, SEER-center. SEER står för Sustainable Ecological Earth Regeneration: uthållig, ekologisk jordförnyelse.
Här skulle de livnära sig och testa idén de fått några år tidigare: att fullständigt återmineralisera jorden till de halter som fanns efter förra istiden men som för länge sedan lakats ur av väder och vind.
Det som sedan hänt är svårt att ta in. Som en oas i öknen reser sig prunkande terassodlingar med friska och högresta blommor, fruktträd och grönsaker. Totalt försöksodlar det forna
lärar- och konstnärsparet från Dundee 45 olika grödor under ledning av experter som samarbetar med skotska naturvårdsverket.
Vi vandrar förundrade runt bland rader av gullök, blomkål, vitkål och kålrötter som alla är betydligt större än vad vi någonsin tidigare sett. Samma närmast groteska dimensioner har morötterna, palsternackorna och potatisen, och i växthusen är skörden av
tomater, gurkor och squash lika anmärkningsvärd. Ett åtta år gammalt körsbärsträd är stort som vore det 15. Till och med hallonen är välväxta.
– Förväxla inte detta med de monstergrönsaker som visas upp på shower, de är oätliga. Visst, våra är gigantiska, men de är mycket godare och mer näringsrika än de du köper i affären, säger Cameron Thomson.
Det mest egendomliga är att allt detta åstadkommits utan en enda kemikalie och minimalt med vatten. Allt som tillförts jorden är ett fint stendamm bestående av krossad basalt från två grustag norr om Dundee. Basalt är en vulkanisk bergart som är vanlig runt om på hela jordklotet.
Analyser har visat att stendammet innehåller minst 78 olika mineraler och spårämnen. Det ska jämföras med tre ingredienser – kalium, kväve och fosfor – i det vanligaste kemiska gödningsmedel som används på åkrar över hela världen.
Tester visar att de grönsaker som odlas vid SEER-center innehåller skyhöga halter av alla viktiga mineraler som människan behöver få i sig, utan någon ökning av giftiga tungmetaller.
– Vi kom hemligheten på spåret i början av 1980-talet berättar Cameron Thomson.
Paret hade slagit sig på ekologisk odling, men som för många andra gick det inte särskilt bra. Skördarna drabbades av skadeangrepp och sjukdomar och grödorna blev aldrig riktigt friska.
Vändpunkten kom när Thomsons av en händelse lyssnade på ett radioprogram på BBC som berättade om boken ”The survival of civilisation” av amerikanerna John Hamaker och Don Weaver.
Där beskrevs hur planeten jorden genom årmiljonerna med en närmast pulsliknande regelbundenhet haft återkommande perioder av värme och kyla.
– De senaste 2,5 miljoner åren har jorden haft 25 istider som alla varat i nästan exakt 90 000 år, däremellan har det varit kortare perioder av varmare klimat som varat runt 10 000 år, säger Cameron.
Förklaringen var enligt John Hamaker att glaciärerna under de kalla perioderna långsamt malde ned berget i jordskorpan och bildade ett mineralstoft som spred sig vid randen av isen.
Mineraler i dammet började binda koldioxid i atmosfären men gav också upphov till en våldsam mikrobiologisk aktivitet i den rika myllan.
Där bredde snart stora skogar med väldiga lövträd ut sig och band ytterligare kol.
– För 3 000 år sedan var jorden täckt av ett 2,2 meter tjockt lager av rik mylla. Sedan började det lakas ur av väder och vind. I dag är humuslagret i snitt bara 15 centimeter tjockt på norra halvklotet och det minskar snabbt. Värmeperioden närmar sig slutet, säger Came-
ron Thomson.
Paret bestämde sig för att testa metoden. Om det fungerar för naturen så kunde det inte vara helt fel, tänkte de. De kunde också jämföra med kartor över USA och konstatera att de bästa jordarna mycket riktigt fanns där glaciärerna en gång dragit fram.
Sagt och gjort. Cameron åkte runt bland grustag, diskuterade och tog med sig prover för att hitta den mest mineralrika bergarten.
Efter åratals experiment visade det sig vara 420 miljoner år gammal vulkanisk basalt, en bergart som täcker 70 procent av jordens yta, liksom stora delar av ytan på alla solsystemets stenplaneter. Efter att ha vänt ned 20 ton stendamm i jorden var effekten omedelbar.
Det senaste året har mängder av professorer, jordbruksexperter och politiker gjort resan längs den smala vägen till SEER-center tillsammans med nyfikna trädgårdsodlare och reportageteam från varje brittisk tidning, radio- och tv-kanal värd namnet.
Vid vårt besök börjar grenarna bli avplockade i växthusen så Cameron vill gärna spara några tomater till följande dag då BBC ska dyka upp.
Länge predikade paret Thomson för döva öron. Men pendeln har svängt. Naturvårdsverket, SEPA, beskriver nu försöket som banbrytande och bekräftar att SEER center oberoende av vädret levererat jätteskördar år efter år.
Forskare från flera länder har varnat för att urlakningen av åkerjorden gjort att näringsinnehållet sjunkit i maten. En tänkbar orsak till spridningen av hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och diabetes, resonerar de.
– Om vi kan täcka hela jorden med kemikalier så kan vi också sprida ut Rockdust. Varför vänta i 90 000 år på att glaciärerna ska göra jobbet? säger Moira Thomson.
Men om rockdust är så bra, varför har ingen kommit på det förr?
– Jag tror att lösningen är för enkel, säger Moira. Folk tror inte att det är sant. Dessutom är dagens forskare så hårt specialiserade på ett smalt område att ingen längre ser helheten.
– Varenda professor som kommer hit säger först att det måste vara komposten som är förklaringen. Men komposten hjälper bara till att kick-starta jorden det första året. Utan kompost behöver maskarna bara lite längre tid på sig för att göra jobbet.
Nyligen gick den skotska regeringen och EU:s program för framtidsforskning in med forskningsstöd, men pengarna räckte inte långt.
I sin jakt på finansiärer har paret Thomson inte dragit sig för att kontakta välgörare som Sting och Bob Geldof, men utan svar. Näst på tur står Richard Branson och Bill Gates.
– Vi vet ju att det fungerar. Kan man odla här så kan man göra det i Afrika. Men för att ta fram bevis som övertygar forskarvärlden krävs stora studier och mycket pengar. Vi har redan hållit på i 20 år och nu kämpar vi mot klockan, säger Moira Thomson.
Vi tar farväl och åker söderut mot Angus Horticulture i Guthrie norr om Dundee. Företaget är Skottlands ledande leverantör av gödningsmedel till jordbruk, trädgårdsodlare och golfbanor, det sistnämnda även i Sverige.
I juni struntade man i att vänta på vetenskapliga bevis och började sälja stendammet.
– Jag är verkligen begeistrad, säger försäljningschefen Alistair Ballantyne som själv lagat sin uttorkade gräsmatta med Rockdust.
– Du måste förstå, jag har varit i den här branschen i mer än 30 år och det här är första gången det kommer fram något helt nytt. Jag är övertygad om att Rockdust kommer att bli en enorm produkt på global nivå.
