Hur gör du för att följa läget i Egypten?

– Jag tittar på al-Jazira, både deras engelska och arabiska kanaler. Sedan följer jag Twitter och bloggar från folk som är på plats, både mer kända personer och folk som jag lärde känna där nere. De sociala medierna är snabbast men där går också mycket rykten som man måste se upp med.

Vad har du hört från dina släktingar i Alexandria?

– De mår bra. I början hade mina föräldrar svårt att nå dem men sedan kom de i kontakt med mina mostrar över telefon. Jag blev lite chockad över hur lite de visste om vad som pågick. ”Jaha, har det varit mycket demonstrationer?”, frågade en av mina mostrar. De tittar mest på statlig tv och där är det inte riktigt den bilden som har förmedlats.

Hur har dina släktingars vardag sett ut sen senaste veckan?

– De bor inte i de centralaste delarna och har bara sett några mindre demonstrationståg. Det mesta flyter på som vanligt, vid något tillfälle var min kusins skola stängd en dag.

Hur mår dina vänner och bekanta i Kairo?

– Många av mina vänner jobbar på olika ambassader och organisationer. De flesta är unga som jag och de tycker att det är spännande att vara med om en historisk händelse. Samtidigt tror jag de tycker att det är lite skrämmande, särskilt när nu många utlänningar blivit extra utsatta.

Är du orolig för släkt och vänner?

– Efter de här två senaste dagarna så är jag självklart orolig. Jag hoppas inte att det blossar upp idag utan att folket får sin vilja igenom på ett fredligt sätt snart. Det är inte hållbart med sådana här demonstrationer hur länge som helst.

Hur fungerar det dagliga med att jobba och handla mat i Kairo?

– De jag känner bor inte mitt i smeten men självklart har det varit lite jobbigt när det var som värst och både internet och mobiltelefonnätet var avstängt. De som arbetar på ambassader har gått till jobbet och vad jag har förstått så fungerar det mesta, det är inte total kaos.

– Det finns fortfarande mat i affärerna även om det blivit brist på färskvaror som mjölk och frukt. Efter att folk började skadas blev det även ont om mediciner och andra saker på apoteken. Dessutom har de stängt av en del bensinstationer och det har varit svårt att ta ut pengar från bankomaterna.

Hur känns det att du kom hem bara en dryg vecka innan protesterna bröt ut?

– Mitt huvud är fortfarande i Egypten och jag har haft mycket kontakt med folk på plats. På ett sätt är det skönt att vara hemma men samtidigt hade jag gärna velat vara kvar för att förstå vad som händer och för hjälpa till på ambassaden. De har nog ganska mycket att göra just nu.

Märkte du av att något var på gång?

– Nej. Visserligen började händelserna i Tunisien när jag var kvar och det spekulerades lite i medier om att det kunde spridas till Egypten. När jag pratade med folk i Kairo kände man av frustrationen men det var samtidigt en slags apati. Jag förstår att det blivit så här med tanke på hur dåligt många människor har det men jag trodde inte att det skulle blossa upp det här viset.