– Jag var med i första bataljonen i Bosnien 1993-94. Det var det värsta jag varit med om, men också det bästa. Men många av mina kamrater mår väldigt dåligt, berättar Peter Larsson – en av de 100 000 svenskar som deltagit i fredsoperationer utomlands.

Huvuddelen av veteranerna klarar hemkomsten bra. Men för några blir erfarenheterna en tung börda av hemska minnen. Efter att ha levt i krigets helvete möter de kanske en oförstående svensk verklighet. Familjen orkar inte höra på historierna från kriget. Tabletter, alkohol och i värsta fall självmord blir utvägen.

– Alltför många mår dåligt. Uppskattningsvis 5 000 veteraner har psykiska problem, säger Per-Erik Korsström ordförande i veteranföreningen Fredsbaskrarna.

Även om försvaret numera är bättre på att ta hand om sina soldater finns det stora brister, framkom det under Folk och Försvars rikskonferens i går.

– Om vi tidigt när de kommer hem kan ta hand om dem i kamratkretsen så kan vi klara 80 procent av dem med problem, säger Per-Erik Korsström.

I våra nordiska grannländer med krigserfarenhet har veteranföreningarna offentligt stöd. Försvarsmakterna har en särskild organisation för att ta han om veteranerna. Detta saknas i Sverige.

Fredsbaskrarna vill ha samma ordning och en ändring kan vara på väg.

– Många får inte den uppbackning de behöver. Vi borde ha ett evigt, livslångt ansvar för våra soldater, säger Allan Widman (fp), i försvarsutskottet.

Detta blir extra viktigt eftersom regeringen ska fördubbla utlandsstyrkan till 2 000 man. Fortfarande är frivillig rekrytering grunden. Det som kommer hem med kroppsliga och psykiska skador måste tas om hand

– De soldater vi skickar ut ska inte förbrukas – de ska kunna komma hem och skickas ut igen, säger departementsrådet Jan Hyllander vid försvarsdepartementet.