"Ska vi ha en ny regering som känns modern och tar sig an framtidens frågor måste vi ha en hög profil när det gäller jämställdhetsfrågor", säger centerns partiledare Maud Olofsson.
”Vi vill se Maud Olofsson klämma till gubbiga företagsledare som sätter snopp före kompetens.” Så skrev fyra borgerliga feminister i ett kritiskt inlägg på SvD:s debattsida nyligen. Det är dags att ledarna för borgerligheten visar ”feministiskt civilkurage”, löd kravet.
– Det är bra att de driver på. Det behövs mobiliseras också på den borgerliga sidan, med kvinnor som protesterar mot vänsterfeministerna, säger en av de utpekade, Maud Olofsson.
Hon är självkritisk.
– Jag tycker inte att alliansen har haft en hög profil när det gäller jämställdhetsfrågor.
Men centerpartiledaren utlovar bättring. Och säger själv att det är hon som får trycka på sina tre kollegor, varav två – Fredrik Reinfeldt och Göran Hägglund – inte kallar sig feminister.
– Det är klart att jag måste ligga på, det måste alltid kvinnor göra. Däremot tycker jag att det finns ett engagemang, det här är ju tre moderna män.
Hennes eget centerparti har en lång tradition av starka kvinnor, säger Maud Olofsson. Karin Söder var både Sveriges första kvinnliga partiordförande och kvinnliga utrikesminister. Det faktum att centern också i dag leds av en kvinna påverkar jämställdhetspolitikens utformning, enligt Maud Olofsson.
– Jag har provat på att vara lågavlönad. Jag har provat på vad det vill säga att vara diskriminerad. Jag har känt den här ilskan över att inte ha samma rättigheter och samma möjligheter som män. Jag vet vad man måste angripa.
De borgerliga har tillsatt sex arbetsgrupper, med uppgift att ta fram underlag till ett gemensamt valmanifest. Partierna ska mejsla fram allt från en ”ekonomisk politik för tillväxt” till en ”rättspolitik för trygghet”.
Någon arbetsgrupp för jämställdhetpolitiken finns inte, bara ett ”projekt”. Men det betyder inte att frågan är nedprioriterad, försäkrar Maud Olofsson. Det är centerpartiet som leder arbetet, och inriktningen är klar. Alla statsråd i en eventuell borgerlig regering, och samtliga riksdagsledamöter, ska sättas i skolbänken. På schemat: utbildning i jämställdhet och könsmaktsordning.
– För det första handlar det om insikten att det finns en ordning där kvinnor blir diskriminerade. För det andra om insikten vilka instrument man använder för att hitta orättvisor. De kunskaperna måste finnas för att det ska fungera i en ny regering.
En gemensam jämställdhetspolitik ska också formuleras inför valet 2006. Dagens ”vänsterfeminister”, med Gudrun Schyman och Marita Ulvskog i spetsen, får förstås underkänt.
– De bär ansvaret för en politik som har stängt dörrarna för Sveriges kvinnor.
Maud Olofsson förklarar: i dag är kvinnor hänvisade till låglönejobb i offentlig sektor, de blir i större utsträckning bidragsberoende, är oftare sjukskrivna och har svårare att få rehabilitering. Maud Olofsson har en lång lista på åtgärder för ökad jämställdhet – från sänkt skatt för lågavlönade till så kallade Rut-avdrag för hushållsnära tjänster.
– Karlar som inte lärt sig att snickra kan få hjälp via Rot-avdrag. Men om en kvinna skulle komma hem och pusta samma fönster som vi just har bytt, då går det inte.
Den borgerliga samsynen är ganska stor, tycker Maud Olofsson. Men det finns skillnader. Hon försöker fortfarande få sina partiledarkollegor med sig på kravet att göra jämställdhetsanalyser av varje statsbudget. Det går trögt.
– Där är vi inte än.
