I partiledardebatten förra veckan hamnade det finanspolitiska ramverket i fokus.

Göran Hägglund beskrev vänsterpartiledaren Lars Ohlys syn på budgetreglerna: ”Han vill köra nedcabbat genom tillvaron. Nedcabbat ska han ragga väljare nästan utan några som helst hänsyn till ekonomiska restriktioner”.

Men det är inte bara vänsterpartiet som tummar på reglerna, menade näringsminister Maud Olofsson. Även socialdemokraterna åsidosätter dem genom att i sin ekonomiska motion ha högre utgiftstak än dem som regeringen föreslagit. Det strider mot reglerna, underströk Maud Olofsson.

Men enligt en rapport från finansutskottet är det inte riktigt. Oppositionen behöver inte i sina skuggbudgetar hålla sig under regeringens utgiftstak.

– I juridisk och teknisk mening har Maud Olofsson och Göran Hägglund inte rätt, förklarar också förre chefen på finansdepartementet Per Molander, som var arkitekten bakom den nya budgetlagen när den tillkom 1997.

Till saken hör också att vänsterpartiet i formell mening inte åsidosätter några regler när Lars Ohly ”kör nedcabbat”. Att partiet i sina ekonomiska motioner inte har några utgiftstak alls strider inte mot budgetlagen.

– Lagen erbjuder taken som en möjlighet; det är inget tvång, understryker Per Molander.

Trots det är taken sedan de infördes praxis. Tanken är att de ska vara en finansiell restriktion för regeringen och hindra ohämmad utgiftsexpansion.

– Men riksdagen kan alltid ändra sina utgiftstak, exempelvis vid en stor finansiell kris, upplyser Per Molander.

Priset för något sådant skulle dock vara högt, poängterar han. Tilltron till regelverket urholkas och regeringens politik riskerar att uppfattas som mindre ansvarsfull, menar Per Molander.