Det är inte helt lätt att förstå att jakt på 27 vargar leder till ”friska och levande vargar i den svenska skogen”. Så när Andreas Carlgren och Naturvårdsverkets generaldirektör Maria Ågren kallade till presskonferens fokuserade de på den andra delen av vargpolitiken: genetiken. Inavlade vargar i Sverige ska få tillskott av nya vargar med fräscha gener från öster.
Miljöministern har försökt förklara det förut genom att säga att det är genetiskt sjuka vargar som skjuts och ger plats åt friska djur som vandrar in österifrån. Men det fick han äta upp när obduktionen visade att de inavlade vargarna inte var halta och lytta utan friska och välmående.
De senaste dagarna har SvD berättat hur svårt det skulle vara att bereda plats för en varg som vandrar in nu. Spontan eller aktiv vargflytt kanske inte ens kan bli aktuell i år. Och tiden är knapp. Om fem år ska upp till 20 nya vargar ha införlivats i den befintliga vargstammen, enligt riksdagens mål.
Andreas Carlgren medgav idag att ”vi har stor respekt för att det här tar tid”. Förtroende ska byggas hos de människor som bor i vargtrakter, där det kan vara lämpligt att släppa en inflyttad varg. Och det gör han genom att börja med vargjakten. Har ortsborna möjlighet att begränsa antalet vargar är de också mer benägna att säga ja till inflyttad varg, är förhoppningen.
Men det är inte hugget i sten att det blir jakt varje år. Utvecklingen av vargstammen avgör. Om inte inflödet av nya vargar fungerar kan jakten påverkas.
Även om vargstammen växer relativt snabbt kan sjukdom, dålig fortplantning eller illegal jakt bromsa den goda tillväxten. Då är jakten i fara.
Med Carlgrens logik rasar då också förtroendet bland dem som ska acceptera nya vargar i sina hemtrakter. Har han otur blir resultatet stoppad jakt, svikna och arga landsbygdsbor och en besvärande liten och nerskjuten vargstam.
