Det var den 10 september 2003. Socialdemokraten och utrikesministern Anna Lindh var på Filippa K på NK tillsammans med en väninna för att handla nya kläder inför ett tv-framträdande när hon attackerades.

Hon knivhöggs och fördes till Karolinska sjukhuset, men trots intensiva räddningsförsök avled hon morgonen därpå, ett par dagar innan svenskarna skulle gå till val och rösta om EMU.

Anna Lindh, som av många pekades ut som Göran Perssons efterträdare, lämnade make och två barn efter sig.

Mijailo Mijailovic hade varit på NK, trots att han inte hade pengar med sig, för att titta på kläder. Plötsligt såg han Anna Lindh och hennes väninna utanför NK på väg in och gick förbi dem bara på ett par meters avstånd.

Då gick han tillbaka in.

Vid två tillfällen, med 14 minuters mellanrum, fångade övervakningskameror honom på NK:s sportavdelning. Där letade han systematiskt efter Anna Lindh.

– Jag gick från våning till våning och letade, berättar han själv för Expressen.

Han vill ogärna prata om själva överfallet.

– Det är liksom, det känns obehagligt att prata öppet om det. Man har ju... jag är medveten om att jag har orsakat mycket sorg.

I förhören sa han att attacken var stundens ingivelse. Varken polis eller domstolar trodde på honom, men ingen kunde hitta en motivbild.

Många har spekulerat till om det fanns politiska motiv, om han hämnades för att Anna Lindh tagit ställning för Natos bombningar av Serbien. Men Mijailo Mijailovic säger att han inte kände inte till det och att det inte hade med attacken att göra.

Till Expressen säger han att det inte var någon slump att han attackerade just Anna Lindh, av alla som befann sig på köpcentret, och att det var självklart att han kände igen henne.

Han knivhögg henne eftersom han kände ett hat mot svenska och serbiska politiker och skyllde sina egna misslyckanden på dem. Då gick han på a-kassa och sjukbidrag, han hade låg ersättning, ingen utbildning och ”ingen framtid”.

Han berättar att han tagit det receptbelagda, lugnande medlet Flunitrazepam innan han åkte in till stan. Han var i sin egen värld, men attacken skyller han inte på drogerna.

I intervjun med Expressen säger han också att det lika gärna hade kunnat bli någon annan toppolitiker som blev hans offer.

Bara dagen innan han av en slump stötte på Anna Lindh hade han varit och tittat på Lars Leijonborg på ett torgmöte. Då hade Mijailo Mijailovic ingen kniv på sig, men om han hade haft det hade lika gärna Leijonborg kunna bli hans offer.

När han såg Anna Lindh hade han en kniv i fickan. Och han blev förvånad över att hon inte hade några livvakter.

I förhören sa att han att han hörde röster som sa att han skulle gå till attack. Tingsrätten menade att han brast i trovärdighet om de inre rösterna och dömde honom till fängelse. Hovrätten menade att han led av ”psykiskt syndrom” och dömde honom till rättspsykiatrisk vård. Högsta domstolen gick på tingsrättens bedömning, och det var också korrekt, säger han.

– Jag svamlade för att få rättspsykiatrisk vård. Allt var påhittat. Jag hörde inte röster. Det var bara ruffel och båg.

Nu är Mijailo Mijailovic 32 år. Han avtjänar sitt straff på Tidaholmsanstalten och har ett knivärr på underarmens ovansida.

Han vill inte ha någon kontakt med omvärlden längre och tar inte emot brev, telefonsamtal eller besök och har brutit med sin familj.

De nya uppgifterna, som framkommer i intervjun med Expressen, berättade han för polisens utredare i våras, för att de skulle berätta det vidare till Anna Lindhs anhöriga. Han gör det för att ge en förklaring, inte för att be om förlåtelse eftersom han menar att man inte kan bli förlåten vad som helst.

Han tänker på det han gjort varje dag och är inte stolt över det. Han räknar inte med att komma ut ur fängelset och tänker aldrig be om nåd, säger han.