Intresset var stort när Högsta domstolen på torsdagen offentliggjorde Mijailo Mijailovics slutgilyiga dom för mordet på utrikesminister Anna Lindh.
Det blev juridiken, inte psykiatrin, som kom att avgöra Mijailo Mijailovics öde.
Högsta domstolens (HD:s) jurister valde att självständigt värdera psykiatrins splittrade bedömning av Mijailovics själsliga tillstånd.
Var han psykiskt sjuk eller inte? Deras slutsats blev att han varken nu, eller när han attackerade utrikesminister Anna Lindh med en morakniv inne på NK, lider eller led av en allvarlig psykisk störning.
I den andra frågan: hade Mijailovic uppsåt när han berövade Lindh livet blir svaret – ja. Mijailo Mijaliovic ska dömas för mord, brottet ska inte bedömas som dråp vilket Mijailovic själv ville i sitt överklagande till HD.
Här tillämpar domstolen det nya begreppet likgiltighetsuppsåt: det finns en objektiv risk att Anna Lindh ska dö, Mijailovic är medveten om att risken finns men det hindrar honom inte, i gärningsögonblicket, att fullfölja knivattacken. Han visar likgiltighet inför effekten av gärningen.
Den tredje frågan HD ställer sig är: vilken påföljd ska brottet ge? Eftersom HD inte anser att han ska överlämnas till rättspsykiatrisk vård är inget annat än fängelse på livstid aktuellt.
I sin dom för domstolen under ledning av justitierådet Johan Munck, ett långt resonemang om de skiljaktiga uppfattningar som rättspsykiatrin haft om Mijailovic.
HD slår först fast att det är domstolen som ska bedöma om det finns behov av rättspsykiatrisk vård. Även om ett yttrande från Socialstyrelsens rättsliga råd ska väga tyngst, ska en domstol inte undvika att jämföra och bedöma yttrandena och pröva dessa mot varandra. Äldre information som sjukvårdsjournaler och intyg samt nya utredningar och yttranden ska också vägas in, anser HD.
Här ger domstolen riksåklagaren rätt. RÅ betonade i sitt överklagande domstolarnas skyldighet att självständigt pröva vad psykiatrin anser. Samtidigt får Svea hovrätt en knäpp på näsan. Hovrätten följde Socialstyrelsens utlåtande om att Mijailovic var psykiskt sjuk och dömde därför till vård. Hovrätten har kritiserats för att man inte i domen värderade de olika slutsatserna om honom.
Den första undersökningen genomfördes av ett lag på Huddinge rättspsykiatriska enhet under ledning av Eva Marie Laurén. Slutsatsen blev att Mijailovic inte led av någon allvarlig psykisk störning, varken när han mördade Lindh eller när undersökningen gjordes i början av 2004.
Socialstyrelsens rättsliga råd kom fram till motsatsen efter att det vetenskapliga rådet Anders Forsman undersökt Mijailovic. Men rådet var splittrat.
Psykiatrikern Göran Fransson i Sundsvall vårdade och studerade Mijailovic i fem veckor under hösten. Hans yttrande till HD har vägt tungt, det visar flera formuleringar i domen.
Fransson hittade inga tecken på att Mijailovic hade några hallucinationer eller visade tecken på psykos. Han anser däremot att Mijailovic ”med bred marginal uppfyller kriterierna för psykopati.” Det stärkte Fransson i misstankarna att Mijailovic tillrättalade sina symtom, att han simulerade.
Men under en period under sin vistelse vid Sundsvallskliniken säger Mijailovic att han föredrar ett fängelsestraff för att få avtjäna det i Serbien. Han uppträder glatt, oförskräckt och stolt, ett beteende som Fransson inte sett hos någon psykotiskt sjuk under en symtomfri period.
Mijailovic berättade i tingsrätten att han hörde röster som sa att han skulle attackera Lindh, inte döda henne. Just när det gäller rösthallucinationerna har psykiatrikerna haft helt olika uppfattningar.
Socialstyrelsens expert Anders Forsman ansåg att Mijailovic hört röster, Eva Marie Laurén och Göran Fransson hävdade motsatsen.
Experten Forsman kunde inte ställa någon specifik diagnos, till exempel schizofreni. HD:s jurister är tveksamma till Forsmans slutsatser om att Mijailovic är allvarligt psykiskt störd, efter att ha vägt dem mot Lauréns och framför allt Franssons. Inte heller i Mijailovics tidigare sjukdomshistoria, före mordet, finns indikationer på allvarlig psykisk störning.
Visst lider Mijailovic av en personlighetsstörning, konstaterar HD, ”men inte att denna är så svårartad att den utgör eller vid brottstillfället utgjorde en allvarlig psykisk störning.”
När det gäller uppsåtet så har Mijailovic genom sitt eget vittnesmål i tingsrätten underlättat för domstolen. Han hörde röster att han skulle angripa Anna Lindh, han var väl medveten om att det var just henne det gällde.
Han hade uppsåt att döda, han var likgiltig för vad som skulle hända Lindh när han attackerade henne.
Högsta domstolens (HD:s) jurister valde att självständigt värdera psykiatrins splittrade bedömning av Mijailovics själsliga tillstånd.
Var han psykiskt sjuk eller inte? Deras slutsats blev att han varken nu, eller när han attackerade utrikesminister Anna Lindh med en morakniv inne på NK, lider eller led av en allvarlig psykisk störning.
I den andra frågan: hade Mijailovic uppsåt när han berövade Lindh livet blir svaret – ja. Mijailo Mijaliovic ska dömas för mord, brottet ska inte bedömas som dråp vilket Mijailovic själv ville i sitt överklagande till HD.
Här tillämpar domstolen det nya begreppet likgiltighetsuppsåt: det finns en objektiv risk att Anna Lindh ska dö, Mijailovic är medveten om att risken finns men det hindrar honom inte, i gärningsögonblicket, att fullfölja knivattacken. Han visar likgiltighet inför effekten av gärningen.
Den tredje frågan HD ställer sig är: vilken påföljd ska brottet ge? Eftersom HD inte anser att han ska överlämnas till rättspsykiatrisk vård är inget annat än fängelse på livstid aktuellt.
I sin dom för domstolen under ledning av justitierådet Johan Munck, ett långt resonemang om de skiljaktiga uppfattningar som rättspsykiatrin haft om Mijailovic.
HD slår först fast att det är domstolen som ska bedöma om det finns behov av rättspsykiatrisk vård. Även om ett yttrande från Socialstyrelsens rättsliga råd ska väga tyngst, ska en domstol inte undvika att jämföra och bedöma yttrandena och pröva dessa mot varandra. Äldre information som sjukvårdsjournaler och intyg samt nya utredningar och yttranden ska också vägas in, anser HD.
Här ger domstolen riksåklagaren rätt. RÅ betonade i sitt överklagande domstolarnas skyldighet att självständigt pröva vad psykiatrin anser. Samtidigt får Svea hovrätt en knäpp på näsan. Hovrätten följde Socialstyrelsens utlåtande om att Mijailovic var psykiskt sjuk och dömde därför till vård. Hovrätten har kritiserats för att man inte i domen värderade de olika slutsatserna om honom.
Den första undersökningen genomfördes av ett lag på Huddinge rättspsykiatriska enhet under ledning av Eva Marie Laurén. Slutsatsen blev att Mijailovic inte led av någon allvarlig psykisk störning, varken när han mördade Lindh eller när undersökningen gjordes i början av 2004.
Socialstyrelsens rättsliga råd kom fram till motsatsen efter att det vetenskapliga rådet Anders Forsman undersökt Mijailovic. Men rådet var splittrat.
Psykiatrikern Göran Fransson i Sundsvall vårdade och studerade Mijailovic i fem veckor under hösten. Hans yttrande till HD har vägt tungt, det visar flera formuleringar i domen.
Fransson hittade inga tecken på att Mijailovic hade några hallucinationer eller visade tecken på psykos. Han anser däremot att Mijailovic ”med bred marginal uppfyller kriterierna för psykopati.” Det stärkte Fransson i misstankarna att Mijailovic tillrättalade sina symtom, att han simulerade.
Men under en period under sin vistelse vid Sundsvallskliniken säger Mijailovic att han föredrar ett fängelsestraff för att få avtjäna det i Serbien. Han uppträder glatt, oförskräckt och stolt, ett beteende som Fransson inte sett hos någon psykotiskt sjuk under en symtomfri period.
Mijailovic berättade i tingsrätten att han hörde röster som sa att han skulle attackera Lindh, inte döda henne. Just när det gäller rösthallucinationerna har psykiatrikerna haft helt olika uppfattningar.
Socialstyrelsens expert Anders Forsman ansåg att Mijailovic hört röster, Eva Marie Laurén och Göran Fransson hävdade motsatsen.
Experten Forsman kunde inte ställa någon specifik diagnos, till exempel schizofreni. HD:s jurister är tveksamma till Forsmans slutsatser om att Mijailovic är allvarligt psykiskt störd, efter att ha vägt dem mot Lauréns och framför allt Franssons. Inte heller i Mijailovics tidigare sjukdomshistoria, före mordet, finns indikationer på allvarlig psykisk störning.
Visst lider Mijailovic av en personlighetsstörning, konstaterar HD, ”men inte att denna är så svårartad att den utgör eller vid brottstillfället utgjorde en allvarlig psykisk störning.”
När det gäller uppsåtet så har Mijailovic genom sitt eget vittnesmål i tingsrätten underlättat för domstolen. Han hörde röster att han skulle angripa Anna Lindh, han var väl medveten om att det var just henne det gällde.
Han hade uppsåt att döda, han var likgiltig för vad som skulle hända Lindh när han attackerade henne.
