Migrationsverkets projekt Återförening pågick under 2009 och 2010, med stöd av den europeiska återvändarfonden. Målet var att med hjälp av så kallade förtroendeadvokater leta reda på familjerna till 800 ensamkommande flyktingbarn som fått beslut om antingen avvisning eller utvisning, och där man inte kände till var barnens familjer befann sig.
– Tidigare använde sig verket mer av ad hoc-lösningar i sådana här fall, men nu försökte vi göra efterforskningarna mer strukturerade, säger Terje Tovik, expert på återföreningar och ensamkommande flyktingbarn på Migrationsverket.
Målet var att i 60 procent av de 800 fallen, det vill säga 480, också kunna genomföra en återförening. Men efter de två åren kunde verket konstatera att man bara lyckats dra igång 26 efterforskningar, och inte i ett enda fall kunde man återförena barnen med deras familjer.
I tre fall hittade man visserligen barnens familjer, men av olika skäl gick det ändå inte att genomföra av- eller utvisningarna.
– Resultatmässigt var det helt misslyckat. Vi nådde ju inte alls upp till de mål vi satt, säger Terje Tovik.
Ändå var projektet värdefullt, eftersom verket tar med sig en rad lärdommar, enligt Terje Tovik.
– Det gav oss en struktur på hur vi ska tänka. Bland annat att efterforskningarna inte ska börja vid fältet, utan direkt vid ankomsten till Sverige. De uppgifter barnen lämnar då är jätteviktiga. Vi behövde bli bättre på att fråga efter så enkla saker som om barnen har kontakt med sin mamma och pappa direkt vid ankomsten, och fråga efter ett telefonnummer. Vi har också lärt oss att det är viktigt att utveckla en metod för fältet, och på att hantera de uppgifter vi får, säger Terje Tovik.
I en rapport till Justitsiedepartementet skriver Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson att fältarbetet, som mestadels skedde i Irak eftersom flest av de berörda barnen kom därifrån, drog ut på tiden. Dessutom, konstaterar Eliasson, var projektet mer komplicerat än man först trott.
– Men det här projektet har satt mer fokus på efterforskning av familjer, och det är bra, säger Terje Torvik.
Innan projektet satte igång fanns det inga siffror på hur många av barnen som fick av- eller utvisningsbeslut och verket inte kände till var familjen befann sig.
De senaste två åren har runt 300 ensamkommande flyktingbarn varje år fått beslut om avvisning. Men få avvisningsbeslut har kunnat verkställas, oftast för att man inte fått kontakt med barnens familjer.
Migrationsverket kan inte utföra ett av- eller utvisningsbeslut av ett ensamt flyktingbarn om det inte finns någon i ursprungslandet som tar emot barnen. Men det behöver inte vara familjen, det kan vara en någon form av institutionshem.
