Högsäsong för demoner och vålnader, men ingen tar dem på allvar. Med dagens harmlösa spöken förebådar bara krämarna den stundande julhandeln.

I denna materialistiska tid leder mig ett namn till minnet av fyra terminer filosofi i Lund: Kurt Gödel (1906–1978), en av husgudarna, Albert Einsteins nära vän och ett av 1900-talets skarpaste snillen. Han förändrade den matematiska logikens grunder genom två berömda teorem; det första presenterade det unga geniet för första gången 1930 på Café Reichrat i Wien inför en krets mycket framträdande filosofer som brukade hålla seminarier på stadens kaféhus. Denna krets ansåg att den logiska empirismen satte punkt för all metafysisk spekulation. Det var också den förhärskande uppfattningen i Lund.

Men Kurt Gödel gick sina egna vägar. Efter flykten till USA (1940) började han i det tysta försöka konstruera ett väldigt metafysiskt system som med rigorös logik skulle förvandla religiösa föreställningar till strikt vetenskap. I Gottfried Leibniz efterföljd var Kurt Gödel övertygad inte bara om Guds existens utan dessutom om att Gud organiserat världen på ett så detaljplanerat sätt att allt hänger samman. Det vi ser som slump och tillfälligheter är bara uttryck för att vi i våra mänskliga brister inte lyckas upptäcka sammanhangen. Gödels projekt var att finna formeln för dessa strukturer. Samtidigt befolkades hans hyperrationellt organiserade föreställningsvärld av fenomen bortom det mänskliga förnuftet, änglar, djävlar, demoner och allehanda självständiga andliga varelser.

Av rädsla för att bli betraktad som galen vägrade Kurt Gödel publicera sitt metafysiska§-projekt. Det hamnade i 20 kartonger bisarra anteckningar på Princeton, delvis skrivet på gammal svårgenomtränglig tysk stenografi (Gabelsberger). Häromveckan lyftes de fram ur glömskan av den franske filosofen och matematikern Pierre Cassou-Noguès som skrivit en hisnande biografi om Kurt Gödel, om hans geni, demoner, logik och galenskap. Den bygger i första hand på en genomgång av kartongerna på Princetons bibliotek.

Albert Einstein såg sin vän som den störste logikern efter Aristoteles och försökte hjälpa honom till rätta i tillvaron. Kurt Gödel framstår som komplett galen eftersom att han strikt till­lämpade sina föreställningar även i sitt eget vardagsliv. Övertygad om olika djävulska onda andar utvecklade han sin paranoia och hypokondri. Rädd för gaser i kylskåpet, som han regelbundet bytte ut, hade han alltid fönstret öppet i bostaden. Rädd för att bli förkyld kunde han gå omkring med tre ytterrockar. Rädd för att bli förgiftad upphörde han efter hand med att äta annat än smör. Rädd för läkarna vägrade han behandla sitt magsår. När han avled 71 år gammal vägde han bara 31 kilo. Till och med förhållandet att många människor lever länge såg Gödel som en konspiration: Djävulen vill se oss dö långsamt.

Kort sagt, den lysande snillet Kurt Gödel konstruerade sin egen logiskt oantastliga labyrint, men hittade aldrig ut.