Det har tagit åtta månader att hitta rätt. Leo och Hanna Qvarsebo lämnar en hyresrätt på tre rum i Stora mossen i västra Stockholm för en lika stor lägenhet i Birkastan. Nästan tjugo gånger visade de upp sin lägenhet innan de äntligen hittade ett byte som alla inblandade var nöjda med.

–Men precis när hyresvärdarna skulle godkänna bytet kom sommarvärmen. Bladen slog ut, det var helt grönt utanför fönstret och balkongdörren stod öppen. Just då var det lite svårt att komma ihåg vad vi hade längtat så mycket efter, säger Leo Qvarsebo medan han skalar en banan till 1,5-åriga Siri.

Han kan lätt se fördelarna med lägenheten som de lämnar. Utan problem rabblar han: grönskan, naturen och möjligheten för Siri att gå barfota rakt ut i skogs-dungen utanför huset. Han beskriver lugnet i de välmående villakvarteren som omger deras hyresfastighet.

–30-gräns och tätt mellan fartguppen på alla gator. Det är ju inte så dumt.

Ändå väljer de att flytta. Många gånger har de vägt innerstadens plus- och minussidor inför beslutet. De tyngsta argumenten för flytten handlar om att lösgöra mer tid till familjen.

–Jag har sett hur kompisar nästan brakar ihop för att de fastnar i bilköer på Essingeleden. De skruvar åt tumskruvarna så hårt och stressen blir för stor. När Siri börjar på dagis i höst vill jag skapa så mycket luft som möjligt i våra kalendrar.

Husköp har aldrig varit ett alternativ. Leo Qvarsebo tycker att det är konstigt att så många väljer att flytta till hus under småbarnsåren eftersom det ”kräver pengar, tid och långa resor”.

–Människor tjackar sjumiljonersvillor. Det är ofattbart. Om jag sätter passaren mitt i stan och kollar inom vilken radie vi har råd att köpa hus i hamnar jag kring Beckomberga eller Vällingby. Det skulle innebära alldeles för långa transporter.

Kortare restider, gångavstånd till både jobb och dagis och närmare till vänner i stan har varit de viktigaste flyttskälen. När Siri nu har fått plats på ett dagis som har mer än ”asfalt och balkonglådor i skugga” har ett av de sista orosmolnen drivit bort.

–Men innergården på vårt nya hus är tyvärr inte särskilt schyst. Den är asfalterad och uppbruten med staket och nivåskillnader som gör ytorna mindre. Det är ju en fantastisk vilande markreserv som man borde utnyttja, säger Leo Qvarsebo.

På hans ordval är det lätt att ana att han jobbar som arkitekt när han inte är föräldraledig.

Han säger att lusten att bo i stan kom första gången under arkitekturstudierna. Leo och Hanna pluggade ett år i Paris innan de fick Siri.

–Kanske vill vi få tillbaka något av det vi gillade med livet i Paris. Att enkelt kunna gå på bio eller bara gå ner och ta en kaffe. Vi kommer ju inte att gå på restaurang varje kväll.

–Men bara att veta att den möjligheten finns är värt mycket.