Mer grönska gör dig friskare

Skogen. Havet. Kulturen. Och, framför allt, den egna trädgården. Det är där många bäst hämtar ny kraft i livet. Det går rent av att se att ju större del av trädgården som grönskar, desto bättre är den för hälsan.

Ulrika K Stigsdotter är landskapsarkitekt och forskare, tidigare vid Lantbruksuniversitetet (SLU) i Alnarp och nu lektor vid Köpenhamns universitet. Hennes huvudintresse är sambanden mellan hälsa och utformningen av städernas grönområden, vilka upplevelser de kan ge invånarna.

–Trenden att stenlägga allt större delar av trädgårdarna gör mig bekymrad. Den går tvärs emot vad vi ser att människan behöver, säger hon.

Även balkongen, eller solljuset som flödar in i lägenheten, kan ha stor betydelse för den mentala hälsan hos dem som bor där.

Uppfattningen att rekreation hjälper mot ohälsa är gammal – redan romarna såg behovet av gröna parker i staden. Under de senaste decennierna har det kommit belägg för samband mellan människors vana att söka sig till parker och friluftsområden och minskad risk för att drabbas av sjukdomar i form av stress, hjärtproblem, fetma och hormonstörningar av brist på solljus.

Ulrika K Stigsdotter har, tillsammans med Patrik Grahn vid SLU, tidigare visat att avståndet till grönområdet är viktigt. Parken ska helst inte ligga längre bort än 300 meter och skogen en kilometer, annars blir besöken färre. Två större danska studier har bekräftat att det gäller att ta med avståndet till parken i stadsplaneringen.

Ett steg till, för henne och professor Thomas B Randrup, är att ta reda på människors egna åsikter och behov. De bearbetar nu svar från 25000 danskar i hela landet. Naturen, kulturuppleveleser och den egna trädgården verkar ge många hjälp att hantera vardaglig stress.

Ulrika K Stigsdotter betonar att det inte bara handlar om naturens läkande kraft utan också om att förebygga ohälsa. Parken kan ge vila i vaket tillstånd. Lång erfarenhet från sjukvårdens terapiträdgårdar visar vilka upplevelser och aktiviteter som en rekreerande stadspark bör ge.

Vild natur, stor artrikedom och en trygg plats är de viktigaste egenskaperna som danskarna vill ha i sitt grönområde. Ulrika K Stigsdotter är ingen vän av parker med snyggt designade lekredskap för barn.

–Dagens barn riskerar att bli den första generationen utan naturlig relation till naturen. Stressade barn ska inte styras av redskap. De behöver utmaningar, släppas loss i naturligt vild, kuperad och trygg miljö där leken blir fri och kreativ, säger hon.

Ebba Lisberg Jensen är författare till den översikt av forskningen om hälsoeffekter av utevistelser i‑närnatur som Folkhälsoinstitutet nyligen gav ut. Som forskare vid Malmö högskola ägnar hon sig åt människans förhållande till naturen.

Hon pekar på att samhällsplanerarna oftast vill ha hårda fakta som grund, som att vistelse i naturen kan ge lägre blodtryck och lägre puls.

–Det är svårare att väga in den kulturella präglingen, att alla har sina erfarenheter och sin egen uppfattning om vad som är en fin utemiljö. Vi mår bra när vi tycker att det är fint.

De som kommer från Mellanöstern föredrar ofta att vara i skuggan i parken, medan svenskarna vill sitta mitt i solgasset. Många svenskar gillar att vandra ensamma eller ordna picknick med jämnåriga vänner. Andra grupper föredrar att göra picknicken till en fest för alla åldrar.

Den egna bakgrunden påverkar också vår förmåga att känna hemhörighet i naturen. Enligt en studie anser både svenskfödda och inflyttade att friluftsliv är viktigt. Men en park i närheten av bostaden kan lättare ge hemkänsla än den obekanta granskogen.

Oavsett ursprung är det barndomens landskap som vanligen styr i vilken typ av natur vi helst vill vara, något som därför varierar starkt även inom Sverige. Kunskap om var och när bär och svampar växer, om växter, djur och träd, stärker banden.

Det är ingen slump att den växande forskningen om natur-hälsa handlar om tätortsnära gröna områden. I Sverige bor tre av fyra i tätort, och nästa alla andra på landet men nära en tätort. Ebba Lisberg Jensen ser den paradoxala följden av att vår vardagliga kontakt med naturen upphört.

–Avkoppling och motion har blivit en konsumtionsvara. Man tar bilen till gymmet och köper ett kort, trots att det är gratis att ge sig ut i naturen och dessutom få en känsla av frihet.

Hon konstaterar att naturen har blivit en konsumtionsvara. Man betalar för häftiga upplevelser under en begränsad tid. Störtar genom fjällvärlden för att snabbast klara strapatserna och vinna tävlingen.

Hon anser att politikerna har ansvar för utvecklingen, genom att ha planerat samhället för bilåkning, inte för mer vardaglig motion i närnaturen.

Ingrid Persson

08-13 55 82

ingrid.persson@svd.se

Fler artiklar