ANALYS | Bildts optionsaffärer

I sin första regeringsbildning gjorde Fredrik Reinfeldt tre rekryteringar utanför moderaternas inre led av heltidspolitiker. Efter knappt 100 dagar är Carl Bildt den enda av de tre som fortfarande är minister.
På sin presskonferens på måndagen påpekade Bildt att det i Sverige, till skillnad från många länder i omvärlden, är ovanligt att människor rör sig mellan näringsliv och politik. Resonemanget innebär att medierna är ovana vid att hantera situationer som den med Bildts värdepapper: därför kan det lätt uppstå missförstånd.
Men frågan är hur Carl Bildts år i näringslivet präglar hans insatser som kritiserad utrikesminister.
En avgörande skillnad är ju att makthavare i näringslivet inte behöver underkasta sig lika intensiv granskning som statsråd. De förra har heller inte uppdraget att tjäna allmänna intressen.

Ifrågasättandet av Bildts ryska intressen kommer inte bara från politiska motståndare.
Flera borgerliga ledarsidor har varit kritiska, liksom ett antal borgerliga politiker och nu har Bildts affärer alltså dragit till sig intresse från åklagare.
Uppmärksamheten beror delvis på att många uppfattade att Carl Bildt i höstas, bland annat i en intervju i SVT, påstod att det var juridiskt omöjligt att avstå intäkterna från sina optioner.
Just i det avseendet kan det ha uppstått ett missförstånd, sa Bildt på måndagen.
I så fall uttryckte sig väl Carl Bildt dåligt i höstas. Eller så uttryckte han så att han slapp svara på frågor om det egna vinstintresset.
Det behöver man ju sällan försvara i näringslivet, men det kan i bland vara nödvändigt i politiken.

”Politik är en förtroendebransch” sa Fredrik Reinfeldt en gång, med ett uttryck som doftade näringsliv.
Men det betyder att politiken lyder under andra villkor än företagen. Och kanske pekar Reinfeldts externa rekryteringar på de problem som kan uppstå till följd av detta.