”Meditationen blev en drog”

LÄSARKRAFT. Artikelserien om stillhet och meditation har engagerat SvD-läsarna. Många vill dela med sig av sina erfarenheter. Här är ett rejält urval av alla mejl vi fått till Idagredaktionen.

FOTO: Lukas Barth


STILLHET

En serie om vårt behov av djup inre ro.



Innehållet sträcker sig från de mest personliga upplevelser av vad meditation kan ge i vardagen eller i den värsta av kriser till synpunkter om att vi alltför sällan pratar om att den kristna bönen också är ett slags meditation och bör lyftas fram i det här sammanhanget.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Att göra är centralt för mig

Klassisk meditation i all ära men det finns fler sätt att nå stillhet eller flow. För mig är det ofta svårt att bara sitta stilla och fokusera inåt, jag blir snabbt rastlös eller stressad av att ens försöka. Precis som Nils Joneborg är inne på så är fokus på händerna ett bra sätt att finna stillhet men man kan närma sig detta även på andra sätt. För mig är handens Görande centralt, ett meditativt och nästan filosofiskt tillstånd och ett sätt att nå in i mig själv. Jag mediterar inte på klassiskt manér, för mig är det när jag Gör något med händerna. Det kan vara genom att tälja, teckna eller helt enkelt att tvinna fibrer till tråd och tråd till garn. Där hittar jag snabbt mental vila och tid/rum upphör att existera. Fokus ligger fortfarande på känslan i handen och kroppen men i samklang med materialstruktur och verktygets rörelser. Logiken är oväsentlig och känslan genomsyrar allt. Jag "tänker" och "ser" med händerna. Det gör också att det är ett enkelt sätt att börja prata om känslor, etiska och moraliska frågor.

Kanske är det inte så konstigt heller. En stor del av hjärnan är utvecklad för att lösa öga-handrelaterade uppgifter. Något som det kanske inte finns så stort utrymme för i vår alltmer abstrakta värld. Precis som med ren meditation så når man stillhet lättare med övning och efter ett tag uppstår en känsla av Flow.

Andreas Sohlberg

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Barn är experter på stillhet

Jag tror att det motstånd bland vissa elever mot att införa mindfulness i gymnasieskolan handlar om att det är ett nytt ämne, en ny vana. Om alla barn redan i förskolan och de tidiga skolåren fick vanan att en stund varje dag öva sig i stillhet så skulle det inte vara några konstigheter. Självklart blir det “pinsamt” för en del ungdomar att stå och titta någon djupt i ögonen om man inte är van vid det, eller att våga slappna av och ta emot stillheten i ett klassrum. Jag brukar ta tillvara det faktum att barn egentligen redan är experter på stillhet. Allt vi behöver göra är att hjälpa dem bygga in vanan i vardagen, att erbjuda dem dagliga rutiner då vi vänder sinnena inåt istället för utåt.

Det finns så mycket att vinna på det i form av självkänsla, stresshantering, empati och, vågar jag påstå, lycka!

Maria-Pia Gottberg

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Andlig meditation enligt Ignatius av Loyala

Jesuitordens grundare, Ignatius av Loyala, utvecklade under mitten av 1500-talet en serie övningar som sträcker sig över 30 dagar. Dessa övningar var inte bara tänkta att praktiseras av präster utan alla människor, män som kvinnor, var välkomna att genomföra de 30 dagarna.

Syftet med dessa dagar är att upptäcka vem man själv är, hur världen är beskaffad och vad Gud är. De första dagarna består av något som Ignatius kallade ”principer och grunder”. Då gör man exakt det som mindfulness gör idag. Man vandrar så långsamt att man känner sina muskler röra sig, lyssnar på sin andning, smakar och njuter av mat, doftar på växter. Målet är att vara helt närvarande i nuet. Det djupare målet är att upptäcka att det vi kallar Gud är något som vi enbart kan erfara genom våra sinnen, och bara erfara det i nuet.

Efter de första tre dagarna är tanken att man inte bara hör vinden blåsa - man känner också Gud i vinden. Man äter inte bara ett äpple - man känner Guds närvaro i äpplet. Efter att man upptäckt att det vi kallar Gud finns överallt, att vi människor i praktiken lever inuti det vi kallar Gud, är tanken att vår längtan skall väckas efter att ha en djupare relation till det som vi nu redan fått en erfarenhet av. Det är denna relation de följande 26 dagarnas övningar handlar om.

I dag är dessa andliga övningar spridda långt utanför jesuitorden. Inom Svenska kyrkan i Stockholms stift finns ett nätverk med mer än hundra personer som är aktiva i det vi kallar ignatianskt inspirerad andlighet. Det erbjuds retreater baserade på dessa övningar under några dagar upp till en vecka. Den enda plats i Sverige där man erbjuder alla de 30 dagarna är inne på Kumla fängelset där långtidsdömda sedan 2002 ges möjlighet att göra övningarna under en månadslång retreat.

Ulf Lindgren, komminister i Svenska kyrkan

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Varning för charlataner

Att vilja värva procelyter är en nybörjarsjukdom. Mediterar gör man för sin egen skull – om man inte som så många i dag vill tjäna pengar på att lära ut tekniken. Jag är ett offer för ovisa meditationslärare som lekte med elden och som förstörde många människor och även sig själva. Det finns ju ingen tradition av meditation och andliga övningar i Sverige därför är fältet fritt för många charlataner …

Lennart Torstensson

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Total tystnad bäst

Mitt liv har alla ingredienser som har möjliggjort att ett inre närvaro har befäst sig hos mig. Från universitetsstudier till kriminalitet och sen sadlade jag om till företagare och nu till Vipassanameditation. Just nu är meditationen det viktigaste. Jag vill rekommendera tio dagars meditation i total tystnad.

Amir

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Sammanhanget viktigt

Jag tänker att mindfulness även håller på att bli en så kallad quick-fix. Ett mode, en fluga i många sammanhang. Meditation och mindfulness är även det skilda tekniker. För mig är meditationen något man praktiserar i ett sammanhang och bör föregås av yoga, som kan vara mycket enkla kroppsövningar. Då blir närvaron otrolig och sömnen fantastisk.

Eva

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Meditationen blev en drog

Intervjupersonen, läkaren Nils Joneborg säger om meditationen att ”det är en njutning att vara i den dimensionen”. Detta är, som jag ser det, både en tillgång och en frestelse. Jag har under många år upplevt att meditationen var en hjälp för att bättre klara av vardagens alla måsten. Men när min make sedan mer än 60 år dog, började jag meditera för att uppleva den djupa glädjen som meditationen ger. Meditationen blev en drog och jag en missbrukare. Lyckligtvis upptäckte jag ganska snart vad jag höll på med, och kom ur det genom att lägga märke till det i min vardag som gjorde mig glad, det jag var tacksam för och det jag var nöjd med. Så – och här använder jag Martin Ingvars uttryckssätt – det kan vara bra att "ha hjärnkoll på" vad man vill uppnå med sin meditation!

Ruth Myklebust

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Varför gå över ån efter vatten?

Jag reagerar på att meditation, ”mindfulness” och liknande skildras som om det vore antingen österländskt eller något helt nytt. Faktum är att kristendomen har bejakat detta i tvåtusen år. Det har varit en integrerad del av kristen tro i västerlandet hela tiden. Ta till exempel bönen. Bön brukar man tala om i tre former – verbal, meditativ och kontemplativ. (Biskop emeritus Martin Lönnebo beskriver detta väldigt bra i den senaste utgåvan av sin bok om Frälsarkransen.) I den verbala bönen ber vi konkret med egna eller andras ord. I den meditativa bönen går vi in och är närvarande i ett skeende och upplever det ”inifrån”. I den kontemplativa bönen är vi bara närvarande i tystnaden.

Inom Svenska kyrkan har det under de senaste åren blivit en nytändning i form av andlig meditation, andlig vägledning i ignatiansk tradition och inte minst genom Frälsarkrans-kurserna. I gudstjänsterna möter vi allt oftare rent meditativa inslag, till exempel i form av en stunds tystnad efter predikan.

Det finns en berättelse om Luther – han fastnade ibland på inledningsorden i ”Vår Fader” och började meditera över dem. Hela den här traditionen har vi hos oss redan – och vi har haft den länge. Vårt sökande efter djup och stillhet har svar alldeles nära oss – vi kan gräva där vi står. Vi måste inte utforska psykologiska modeller eller österländska religioner.

P-A Rudberg

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Mina oaser

Hur gick det för Dig att stilla sinnet och hur gjorde Du? Genom att skapa små oaser i mitt liv, frizoner mellan verklighet och verklighet, mellan arbetet å ena sidan och familjen och vännerna å den andra. Dessa "oaser" består för mig av att ensam, med en kopp kaffe, innan familjen vaknat, bara sitta en liten stund vid köksbordet på vintern, i det daggvåta gräset på landet vid soluppgången på sommaren eller vid någon annan favoritplats, var i världen jag än befinner mig. Känna stillheten!

Jag tycker också om att gå in ensam i tomma kyrkor och tända ljus. Där inne i tystnaden, skyddad från gatularmet och stressen, kan jag stilla sinnet. Då kommer jag i kontakt med något större. Jag kan känna litet eller mycket; det står öppet om jag bara ger mig hän. I det blir jag lugn och det är okej att bara vara, att andas. Om man ej kan prata med någon annan, kan man prata med Gud. Det är någon med superkoll som hela tiden svävar ovanför oss.

Maire Rähn

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Tystnaden utvecklar

I tystnaden hör man orden … har någon sagt. Det är precis vad som händer under meditaionen. Det yttre skärmas av och man måste lyssna på "här och nu". Läskigt? Ja, men oj så nyttigt! Utövar själv yoga och djupavslappning - yoga nidra. Har några gånger försökt tipsa stressade anhöriga och vänner om värdet av att prova, men får nästan alltid svaret: "Usch vad jobbigt att sitta still i 10 min , det skulle jag aldrig klara."

Brukar då svara: "Det säger alla de som egentligen behöver tystnaden som mest." Det blir då märkbart tyst … I artikeln talas om flow som kan uppnås inom sporten. Samma känsla kan infinna sig om man utövar någon form av kreativ hobby: målning, sömnad, keramik, foto med mera. Kanske en genväg till stillasittandet - att i tanken fokusera på sina skapelser. Glömma allt runtomkring.

Vi skulle nog också bli bättre lyssnare om vi mediterade. Mindre rädda för en kort stunds tystnad som kan uppstå i ett samtal. Inte oavbrutet behöva pladdra på - då helst om sig själv. Det kunde kanske bli en värdefull dialog istället för två separata monologer.

MAE

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Lycka inifrån

Jag upplevde många svårigheter under loppet av några år med skilsmässa, allvarlig sjukdom, ytterligare en jobbig separation och materiella förluster. När så många saker föll samtidigt i mitt liv kom jag i kontakt med mig själv på ett inte tidigare sätt. Kvar fanns liksom bara sanningen och den var inte vacker men åtminstone sann. Jag kunde sitta med mina tre barn och känna lycka trots att jag befann mig i den situation jag gjorde. Jag hade redan innan kommit i kontakt med mindfulness och insåg att det var där jag hamnat, i ett här och nu, och att alla svårigheter puttat mig dit. Jag gick kurser och läste en del själv, jag gjorde övningar på bussen på väg till och från behandlingar på sjukhuset. Jag mediterade och gör det sedan dess. Jag fick inre starka upplevelser.

Jag upplevde lycka inifrån. Den finns bara där och jag insåg att mycket av min längtan varit "hemlängtan". Alla svårigheter har gjort ont och resan har varit smärtsam, efteråt kan jag se att det varit som växtvärk. Svårigheter kommer och går.

Åsa

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Zenmeditation en nödvändighet

Meditation och mindfulness är egentligen ett helt naturligt förhållningssätt för att kunna leva så harmoniskt som möjligt. Jag har själv utövat zenmeditation sen nästan tjugo år tillbaka och kan inte tänka mig att börja dagen utan denna stilla stund. De få gånger jag varit tvungen att hoppa över på grund av yttre omständigheter blir hela jag påverkad under resten av dagen på ett för mig - och ibland andra! - disharmoniskt sätt. Det känns som jag inte har landat i kroppen, som om hjärnan förblir grumlig och trött hela dagen. Som om ljusknappen inte tänts!

PS

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Mindfulness är ett begrepp, ingen metod

Jag håller med Jenny Jägerfeld, att man kritiskt ska granska användningen av mindfulness som behandlingsmetod, på samma sätt som alla andra behandlingsmetoder granskas, till exempel läkemedel och olika psykologiska behandlingsmetoder (psykoterapier).

Mindfulness är ett begrepp och i sig ingen metod, däremot finns det flera mindfulnessbaserade metoder. En del av dem är baserade på beprövad erfarenhet och på vetenskaplig evidens. De ska givetvis inte användas vid all typer av problem. Risken finns att man tror att mindfulness (uppmärksamhet, medvetenhet) är ett mål i sig, att få inre ro, och att man inte behöver bry sig om det svåra i livet och i omvärlden. Medveten närvaro och ”nuet” är inte något statiskt, utan innebär att man blir mer och mer medveten om alla slags upplevelser hos en själv (kroppsliga förnimmelser, tankar och känslor), oberoende av om de är behagliga (positiva) eller obehagliga (negativa).

Uppmärksamhet (mindfulness) behöver utövas dels genom formella övningar, dels informellt i vardagen. Dessa övningar bör åtminstone inledningsvis ledas av en kompetent och erfaren ledare. Ett tillstånd av fokusering och inre lugn i nuet är dock inte tillräckligt. Mindfulness behöver kompletteras med träning i medkänsla (compassion) gentemot en själv, andra och omvärlden och i vishet (klokhet, insikt) om vad livet innebär. I mitt yrke som psykiater och psykoterapeut har jag använt träning i mindfulness, medkänsla och insikt sedan 1987. Då hade jag praktiserat meditation sedan 1979. Många av mina patienter med depression, ångest, stressrelaterade besvär och långvarig smärta arbetar själva inom sjukvården. En stor del av patienterna är också läkare precis som på Ersta. De flesta av mina patienter går också i psykosomatisk sjukgymnastik med basal kroppskännedom och förbättras därigenom ytterligare.

Bra att det också satsas på mindfulness och stresshantering i skolorna. Reflexion, kontemplation och medmänskligt handlande behövs på många håll i samhället och allt detta går att lära sig. Terapeuter behöver också fördjupning i ämnet.

Leena Maria Johansson

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Koppla in istället för upp

Har lärt mig att gå med min medvetenhet och tanke till rummet i bröstet och vidare till någon smärtpunkt eller till hjärtat. Fördelen med denna teknik är att du kan göra det när som helst var som helst. Du behöver aldrig boka tid för att göra det. Utan kan vid ett rödlyse koppla in dig i rummet. Börja med att banka likt Tarzan på trumman i bröstet för att förstå hålrummet som finns och ska fyllas med din medvetenhet. Stanna och känn glädjen. Kroppen kan bekräfta inkopplingen med en gäspning. Lycka till med att koppla in i stället för att koppla upp.

Eva Jonasson

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Bikramyoga ger sinnesro

Jag har också provat att meditera. Så här gick det till för mig för att stilla mitt sinne och detta gjorde jag: Först vid 38 års ålder, för fyra år sedan, kom jag äntligen i kontakt med den aktiva formen av meditation, bikramyoga. Under hela min uppväxt och unga vuxenliv har jag varit fysiskt aktiv och utövat olika former av sport och mått utmärkt med detta. Föräldraskap och intellektuellt krävande yrkesroller i kombination med fysiskt stillasittande arbete resulterade i en alltmer värkande kropp och ständigt aktiv hjärna. Genom bikramyogan fann jag så äntligen en fysiskt utmanande och samtidigt balanserande meditationsform som gav mig den sinnesro (i en stark kropp) som jag så väl behövde. Bikramyogan har gjort mig mer stresstålig, koncentrerad och närvarande i den livsfas jag nu befinner mig. Efter ett 90 minuters Bikram yoga-pass ligger jag på rygg och känner mig viktlös, fullständigt närvarande och fylld med ny energi.

Åsa 2

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Meditativt målande

Måleri är meditation för mig. Allt från blyertsskisser till färdig bild är ett kreativt lekrum där det bara finns färg och form och allting annat försvinner. Borta är Syrien. Zlatan finns inte. I karriärsamhället finns det för målare som vill bli berömda och härmar. Vi som badar i färg i vilka former vi vill är många fler. Resultatet saknar betydelse. Jag tävlar inte i konst jag avnjuter att måla, som ger mig djupvila från ordflödet.

Gunilla M

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Som att sväva

När jag befann mig i en depression upplevde jag, genom meditation, att jag flöt ur mig själv och svävade en halvmeter ovanför min vilande kropp. Jag kunde i denna ovanifrån position observera min kropp och den situation jag befann mig i. Jag förstod inte just då, denna insikt att kroppen och jaget är två olika saker och styrkan att förändra finns inom mig själv, men upplevelsen var väldigt stark i stunden och jag lyckades ta mig ur depressionen så småningom.

Karolina

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Förbättrar livet på 20 minuter

Jag har mediterat i ett par år. Fick lära mig Trancendental Meditiation av en god vän som är instruktör. Det bästa jag gjort! Jag är författare och simultantolk, det första kreativt och det andra ett arbete som kräver enorm koncentration. Jag känner att jag blivit bättre på båda, samtidigt som jag har lättare att slappna av och återhämta mig. Jag är överhuvudtaget mycket mer harmonisk, positiv och kreativ. Jag tror inte det finns något annat som på 2 x 20 minuter/dag så påtagligt förbättrar ens liv.

Maria Gustafsson

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Meditation en del av möbelskapandet

Läste artikeln om meditation o kreativitet på nätet, och er inbjudan till återkoppling. Lite förvånad förstås att det fortsatt är ifrågasatt och framställs som ngt nytt. Själv mediterar jag regelbundet sedan ett femtontal år och använder alltid olika medvetandetillstånd i min kreativa process vid formgivandet av möbler. Yrkes- och hantverkskunskap är helt nödvändigt, intellektuell analys och faktainsamling likaså, men då allt detta är på plats släpper jag allt och går in i meditation. För att nå resultat i detta tillstånd gäller det att glasklart skilja på att fokusera och att forcera. Fokusera ja, men sedan gäller det att släppa och vänta tills svaren/lösningarna kommer till dig. Det kräver förvisso mod att släppa kontrollen, men väl där är det underbart att saker händer utan att "du själv" gör något. Min uppgift är inte att skapa möbler, utan att försätta mig i ett medvetandetillstånd så att möbler skapas.

Nirvan Richter

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Skapandekraft

Jag är konstnär och zenmeditatör sen 25 år tillbaks, som regelbundet deltar i så kallade sesshiner, längre meditationsretreater. Det är omöjligt att i ord beskriva den fontän av skapande som väller upp inifrån under och omedelbart efter en längre retreat. Jag brukar säga att zazen (zenmeditation) sätter oss i kontakt med den skapande källan inom oss.

Jonas Wängestam

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Fungerar för såväl vardags- och idrottprestationer som i kris

Jag mediterar varje morgon (TM) och har gjort det i över tio år. Jag har en bakgrund inom idrotten. Lärde mig hypnos tidigt av min far och tillämpade autogen träning under min aktiva tid som simmerska. Fortsatte sedan med det under mina studier och vidare genom livet. Förmågan har även hjälpt mig att läka vid sjukdom och genomleva kriser. För mig innebär meditation ett sätt att samla mig. Att finna fokus. Men jag använder också meditationen systematiskt som ett kreativt rum, till exempel när jag ska inleda en föreläsning eller hålla tal. Ofta vet jag inte vad inledningen ska handla om. Allt annat är i ordning, strukturerat, genomtänkt och klart. Inledningen väntar jag alltid med till sist. I meditationen brukar den visa sig. Innehållet har fått mogna ett tag i bakhuvudet och samma morgon som jag ska genomföra talet brukar den sista pusselbiten, inledningen, falla på plats. Känslan är att det bara händer av sig självt. Den kommer till mig helt enkelt.

När jag gör detta använder jag meditationen på ett annat sätt än annars. Normalt hjälper mig övningen att förhålla mig stilla, tom och öppen för att möta den nya dagen. Men vid vissa tillfällen behöver jag vara riktigt fokuserad. Då kan jag styra mina tankar på samma sätt som jag gjorde som idrottare. Jag tänker genom min uppgift, det vill säga talet, och tänker mig in i situationen i ett djupt avslappnat tillstånd. Meditationen är en genväg till detta djupa inre tillstånd. Där jag tidigare försjönk i djup avslappning genom att gå genom kroppen, muskel för muskel, tar jag nu "hissen" ner ett par våningar på en gång, genom mitt mantra.

Idrotten: Vann mitt första SM genom att tänka mig en tid som låg flera (fyra) sekunder bortom min förmåga och sedan pricka in den på tusendelen. Eftersom jag hade gått genom loppet mentalt hemma på kammaren så många gånger uppfattade kroppen det som om jag faktiskt simmat loppet. Tankar lagras ju som erfarenheter i kroppen. Drog med mig tio andra simmare under minuten på 100 meter fritt vid detta tillfälle, inomhus-SM 1976, som inom simsporten blev lite historisk eftersom "minuten" tidigare hade betraktats som en magisk gräns på damernas 100 meter frisim. (Jag blev samma år, 1976, olympisk finalist i OS i Montreal och blev även kapten för svenska damlandslaget.)

Sjukdom och kriser: Hade som 22-åring dubbelsidig synnervsinflammation och hade under sex veckor ledsyn som övergick i blindhet. Allt var vitt. Tillbringade de två sista veckorna på Sahlgrenska sjukhuset. Jag var student och läste engelska vid Örebro Högskola då. Mina kamrater vad deltagande, men det var som om sjukdomar plötsligt blev ett givet samtalsämne och jag behövde gardera mig för obetänksamma kommentarer om andra som råkat ut för liknande besvär - och blivit blinda. Likaså behövde jag gardera mig och förhålla mig lugn vid varje besked som läkarna kom med efter en undersökning. Avslappningsträningen var oerhört betydelsefull för mig. Det hade varit lätt att bli både ledsen, stressad och orolig. Men genom mina avslappningsövningar kunde jag hålla mig både cool och slå på en ny växel. Morgon och eftermiddag genomförde jag mina övningar. Varje dag. Är övertygad om att mitt bibehållna lugn bidrog till min läkning. Fick besök av min tidigare pojkvän vilket gjorde mig mycket glad och cortison sattes samma dag in som katalysator. Dagen efter vände utvecklingen - jag kunde då för första gången se nedersta raden på tavlan. Därefter blev jag bättre och bättre och fick så småningom tillbaka min syn helt. Det har jag förstått att inte alla får, som drabbas av denna typ av inflammation.

Ida

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Bön är också meditation

Jag har några synpunkter på Idagserien om meditation. Har flera morgnar tänkt: men, när kommer de att ta upp något om bönen? Från ett kristet perspektiv är det mycket intressant, men också lite nedslående, att det är så "inne" nu att meditera och ägna sig åt mindfulness. Det som människor söker finns ju att få, men inte främst genom tjusiga tekniker som har spännande, amerikanska namn utan genom att pröva på vanlig, hederlig bön. OK om man inte är troende, men ponerar man att universum har ett ursprung, en skapare så förefaller det ju mer meningsfullt att tacka honom som gjort trädet än att tacka själva trädet. Trädet är ju skapat, precis som jag och visst är det riktigt, som det står idag, att vi människor behöver bli varse att vi hör ihop med den övriga skapelsen, och att det säkert i sig kan vara en källa till större välbefinnande men det säger sig självt att det aldrig kan bli lika fullödigt, aldrig nå lika långt som om man vänder sig till "upphovsmannen". Det underbara med den kristna tron är ju att vi får bli Guds barn. Gud kommer inte bara (som för många naturreligioner och new age) att förbli en abstrakt kraft att frukta utan vi får närma oss Gud precis som Jesus gjorde: i full förtröstan att han som skapat oss också har omsorg om oss och att det - faktiskt! - är möjligt att fördjupa en sådan vänskap. Det är det som bönen handlar om; precis som med vänskap människor emellan behöver man avsätta tid tillsammans, inte bara för att prata själv utan också för att lyssna. Bönen är "hjärtats samtal med Gud", en hemlighet (om man så vill) som kyrkan kanske inte varit så bra på att kommunicera, men som inte desto mindre är mer verkningsfull än vad någon meditationsteknik utger sig för att vara.

Anna Sophia Bonde, Lund, präst och skribent

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Meditationen fortsätter i små vardagsstunder

Har alltid varit intresserad av att ta del av andras erfarenheter och upplevelser av meditation då de är så högt personliga och olika. Min egen "meditationshistoria" startade för några år sedan då jag tillbringade en och en halv vecka i total tystnad och enbart åt meditation. Så här i efterhand kan jag inte riktigt förstå hur jag "vågade" utsätta mig för detta då jag i princip aldrig hade varit i kontakt med meditation innan dess. Å andra sidan så har jag hört vänner säga att de inte alls var förvånade över att det var just jag som gjorde det. Och visst kan jag hålla med de, inom mig finns en stark nyfikenhet inför det okända samt en hel del mod.

Upplevelsen av meditation är just mycket individuell, särskilt på det känslomässiga planet, varför jag undvikit att sätta ord på mina känsloupplevelser under tiden i tystnad. Det som är lättare att berätta om, och som också väckte mycket av min nyfikenhet kring effekten av meditation, är det som jag upplevde fysiskt. När min kropp inte fick yttre stimulans i form av intryck (ljud, text, prat, interaktion med andra människor, lukt mm) så blev allt liksom lugnare inombords. Minns tydligt första gången jag öppnade en tidning efter tystnaden och hur min hjärna liksom sög in sig det jag läste. Det var som om min koncentration var helt fokuserad på exakt den texten jag läste, och ingenting annat existerade i hjärnan. Tror aldrig att jag har läst en tidning från start till slut på det sättet.

Att äta en måltid snabbt var helt omöjligt. Jag hade vant min kropp vid att mycket lugnt tugga och ta del av maten då min uppmärksamhet var helt riktad på att äta. När det inte fanns någonting som väntade, förutom meditation, så kunde jag helt enkelt njuta av varenda tugga på ett annat sätt än att snabbt få i sig mat för att kroppen behöver ha energi. Även min kropp har fysiskt aldrig känts så avslappnad som då. Det kändes som att armarna hängde nere vid golvet och att varenda spänning var som bortblåst. Magiskt. Halvvägs in i den tysta tiden så upptäckte jag ett dovt ljud i mitt högra öra. Det vägrade att försvinna och jag blev uppriktigt ledsen då jag var helt säker på att jag upptäckt att jag hade tinnitus. Sedan, jag kom tillbaka till vardagen har jag inte noterat det ljudet alls bortsett från en gång på landet då det var extremt tyst. Insåg att det ständiga bakgrundsljudet som omger de flesta av oss döljer det, antagligen mycket svaga, "tinnitus-ljudet" som jag uppmärksammade.

Efter upplevelsen i det tysta så blev jag mycket fascinerad av vad som händer i kroppen när mängde intryck minimeras och lugn infinner sig. Har länge funderat på hur det uppskruvade tempo som vi ofta möter i dagens samhälle, inte minst på många arbetsplatser, och vad det gör med kreativiteten och förmågan att tänka nytt. För mig känns det omöjligt att arbeta intensivt under många timmar, under längre tidsperioder, utan att få tillfälle för återkoppling om nya idéer ska kunna skapas. Tror att många som intensivpluggat inför ett viktigt prov kan känna igen sig i att till slut drömmarna handlade om pluggandet. Gruppen Hästpojken ger i en av sina låttexter en bra beskrivning i vad som händer när lugn infinner sig; "När bröstet känns lugnt, då kan där växa en blomma". Det är när hjärnan och kroppen kommer ned i ett lugn som kreativiteten kan börja blomstra.

Hur gör jag då själv för finna lugnet och hitta min kreativitet? Idag försöker jag fånga de små naturliga tillfällena som dyker upp för att stanna upp, reflektera och hitta ett lugn. Det kan vara stunden när jag står och väntar på tunnelbanan (idag tittar jag sällan upp när tåg går, utan ser det snarare som en liten bonus om jag får några minuters väntetid), några minuter efter att klockan ringer på morgonen eller bara tar några minuters paus framför dataskärmen på jobbet. Har märkt att dessa små stunder i min vardag får mig att lättare få perspektiv på det jag gör, bli mindres stressad och då min hjärna belönar mig med nya tankar och idéer.

Karin H

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Stillhet – alla artiklar

  • Kopiera sidans adress
Följ händelseutvecklingen med SvD digital – Just nu 5 veckor för 50 kr!
Visa kommentarer

Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID. Läs reglerna i sin helhet Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se

Toppnyheter just nu

Webb-tv

Mikael Holmström: ”Det här är på riktigt”

SvD:s reporter om ubåtsjakten i Stockholms skärgård.

”Budgeten bör ökas till kalla krigsnivå”

LÄSARDEBATT

Vad ska Sverige göra? Så svarade läsarna.

Turkiet villiga hjälpa kurder till Kobane

Tänker släppa igenom styrkor från Irak.

Augustrekord för
Eva Lindström

Här är nomineringarna till Augustpriset.

Så påverkas börsen av ubåtspådraget

Analytikern: Aktierna som du ska satsa på.

Oturlig tabbe från
Saabs Twitterkonto

digitalt

Twittrade om tv-programmet Partaj.

Webb-tv

Rädd för sprutor? Här är lösningen

Så fungerar det

Plåster fyllt med smånålar.

Gustafsson och Rheborg i comeback

Kultursvepet

Spelar mor och son.

Unga japaner isolerar
sig i föräldrahemmet

Tyst epidemi

Får hjälp av "hyrsyskon".

”Kalla kriget-scener utspelas i Stockholm”

Utländsk media

Skapar rubriker världen över.

”Inkräktare kan trycka på botten”

Unika uppgifter till SvD: Nödsamtal gick från Kanholmfjärden till Ryssland.

En banan om dagen gör dig gladare

Fruktstund

10 anledningar att äta banan.

Kamera fångar havets jättar

Bildspecial

Unika ögonblick frysta från ovan.

”Jag gick tyvärr ut lite för hårt”

Löpning

Nina om sitt tuffa lopp.