I Dagens Nyheter skriver journalisten Maciej Zaremba idag om familjen Grönfors i byn Vojakkala, och hans kanske främsta budskap är att medierna gått några av bybornas ärende. Om det kan klarläggas att medierna både lokalt och nationellt på detta sätt har spelat med i utfrysningen av en familj är det tragiskt, menar medieforskaren Esther Pollack. Även om hon inte har alla fakta när det gäller detta fallet, är hon generellt kritisk till hur medierna ofta hakar på varandra.

– När historier flyter upp är det ofta så, särskilt i brottsjournalistiken. Man kollar vad som skrivits förut och tar det som en sorts utgångspunkt och förstärker det. I mycket av rapporteringen finns väldigt lite av egen analys. Det blir en sanning som bekräftar sig själv, säger Esther Pollack.

Hon ser också problem med vinklingen när det gäller program som exempelvis SvT:s Uppdrag Granskning och Insider i TV 3 som båda har tagit upp fallet med familjen Grönfors.

– Dessa program bygger mycket på svart och vitt. Någon ska vara skyldig och ställas till svars. Det är ett format som kräver hjältar och fiender vilka ofta är myndigheter av olika slag. Nyanserna saknas.

– Det var tydligt till exempel när det gällde rapporteringen kring de så kallade vansinnesbrotten och de psykiskt sjuka. De framställdes som en extremt hotfull, våldsbenägen och brottslig grupp vilket rimmade väldigt illa med alla fakta. Då repeterades mycket som varken var rimligt eller rätt men det blir till slut en sorts sanning.

Har medierna något att lära efter Zarembas publicering?

– Alla redaktioner som har skildrat den här historien borde rannsaka sig själva och fråga sig om Zaremba har rätt, och gå lite bortanför den försvarsinstinkt som man kanske har.

Esther Pollack poängterar att hon inte kan turerna i just detta ärendet, men vill ändå lyfta fram att Maciej Zaremba pekar på ”mekanismer som vi i vårt moderna samhälle tror att vi är befriade från”.

– Vi har svårt att tro att vi med sådan kraft kan bygga upp en felaktig bild men det händer, och det händer om och om igen.

På lokaltidningen Haparandabladet har journalisterna i tjugo år följt den så kallade grannfejden.

Men chefredaktör Örjan Pekka känner sig inte träffad av Maciej Zarembas mediekritik:

– Jag tycker att Zaremba överhuvudtaget inte tagit hänsyn till alla de familjer som på grund av Grönfors har känt sig tvingade att flytta därifrån. Jag har svårt att tänka mig att rader av familjer skulle ha flyttat för att de deltagit i någon slags rasistisk komplott mot Grönfors, säger Örjan Pekka.

Han är inte säker på antalet familjer som flyttat men tror att det handlar om minst ett halvdussin familjer.

Men känns det inte konstigt att gå hårt åt en familj som inte har någon ställning i samhället i övrigt?

– De har avsagt sig alla möjligheter till kommentarer. Men vi har också försökt att klämma myndigheter och företrädare på varför detta fått fortgå, men det enda vi fått fram är att det är oerhört svårt att göra något åt detta eftersom familjen äger sin egen fastighet, säger Örjan Pekka.

Han menar istället att det faktum att familjen är romer gör att det finns en stor rädsla hos myndighetsföreträdare att förknippas med rasism.

Känner ni någon självkritik?

– Jag skulle ha haft lättare att känna självkritik om det inte vore så att familjen Grönfors kategoriskt har avstått från alla möjligheter att själva föra fram sin sida av saken. Det är en familj som inte alls vill tala med pressen.

Familjen Grönfors har vid många tillfällen anmält artiklar till Pressens opinionsnämnd. Just nu finns två pågående ärenden som inte är avgjorda.

Vid en publicering i Haparandabladet den 22 oktober 2004 ville pressombudsmannen klandra tidningen när det gällde kravet att familjen skulle ges möjlighet att bemöta anklagelserna, men i Pressens opinionsnämnd friades ändå Haparandabladet med motiveringen att tidningen försökt nå familjen för en kommentar.