Många svenska medier är engagerade i kampen om att den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak ska släppas fri från fängelset i Eritrea. Men i dagens SvD sågas kampanjen av Isaaks barn, som menar att frågan blivit politik, och att det missgynnar pappan.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har varit mycket aktiv i kampanjen. Han menar att man bara kan spekulera i om uppmärksamheten gör regimen mindre benägen att släppa Dawit Isaak. I ett mejl till SvD skriver han att han redan kände till den närmaste familjens inställning. ”Man får ha respekt för att de befinner sig i en fruktansvärt läge där det, tyvärr, inte finns något rätt eller fel i hur engagemanget bör se ut”, skriver Mattson.

Mattsson hävdar också att Dawit Isaaks hustru Sofia tackat honom för alla skriverier. Enligt honom finns det regimtrogna svensk-eritreaner som påstår att kampanjen omsätter en massa pengar. ”Så är det ju inte men man måste ha förståelse för att familjen är i en svår social situation.”, skriver Mattson.

På frågan om han kan nämna ett exempel på en diktatur som släppt en fånge efter tryck från media skriver Mattsson att det finns ”alla möjliga exempel”, men väljer att nämna det 37 år gamla fallet där den ryske författaren Alexandr Solzjenitsyn 1974 landsförvisades av Sovjetunionen, som en följd av att Solzjenitsyn smugglat ut manuskriptet till boksviten Gulag-arkipelagen.

SvD:s redaktionschef Martin Jönsson menar att det är svårt att avgöra om den mediedrivna kampanjen för att fria Dawit Isaak gynnat eller missgynnat den fängslade svensk-eritreanska journalisten.

– Under den första tiden var problemet att frågan fick alldeles för lite uppmärksamhet, när vi väl kom igång var det kanske åt andra hållet. Det är därför svårt att säga om det gjort nytta eller skada, kampanjen kan ha bidragit till ett låst läge, men den kan också ha fört upp frågan på en nivå där den behöver ligga för att få uppmärksamhet.

Vad säger du om anklagelserna från Dawit Isaaks barn att medierna slåss för egna intressen?

– I någon bemärkelse gör vi ju det, vi slåss för rätten att bedriva journalistik och det fria ordet. Man ska inte glömma varför han fängslades, att han var med och publicerade ett upprop av regimkritiker. Den rätten försvarar vi, och det är en fråga större än individen. Men vi är inte några egon som behöver synas, det här är ett genuint intresse.

Jan Helin, chefredaktör på Aftonbladet, säger att kritiken som Isaaks barn framför är viktig och relevant.

– Å andra sidan måste man konstatera att de medier, inlusive vi själva, som från tid till annan driver det här har goda avsikter. Det är ingen som vill in och sabbotera nånting. Det råder nog ingen tvekan om att det är ett äkta engagemang.

Det är klart att man ska lyssna til hans familj och de allra närmaste

Jan Helin, chefredaktör på Aftonbladet.

Kan det stämma att kampanjen faktiskt missgynnar Isaak?

– Jag har svårt att bedömma det, för man måste ställa det mot tio års tyst diplomati. Den har inte lett någonstans. Den kritiken har framförts förut från annat håll. Den får en annan tyngd nu när familjen själva går ut i Svenska Dagbladet.

Får det här dig att fundera över om det är dags att byta taktik?

– Ja, det gör det. Jag tycker att man ska fundera iallafall. Det är klart att man ska lyssna til hans familj och de allra närmaste, säger Jan Helin.

I intervjun i SvD säger Dawit Isaaks barn att frågan har fått en politisk dimension som försvårar ett frisläppande. Men Jonas Nordling, förbundsordförande i Svenska Journalistförbundet, menar att det inte är svenska medier som gjort fängslandet politiskt, utan den eritreanska diktaturen.

– Om man fängslar en person i tio år utan att ens ge honom chansen till en rättegång så blir det en politisk fråga, oavsett om man vill det eller inte. Och då måste man reagera, säger Jonas Nordling till SvD.se.