De senaste årtiondena har forskarna upptäckt att läkarna i det gamla Egypten var kunnigare och hade bättre mediciner till sitt förfogande än man tidigare anat. Många av de egyptiska läkarnas preparat används än idag.

–Under 1800-talet, när mumier började undersökas vetenskapligt och egyptiska studier blev populära, så förskräcktes forskarna av den vidskepelse man då ansåg präglade fornegyptisk läkekonst, säger Geoffrey Metz, egyptolog vid Uppsala universitet och ledande expert på mumier i Sverige

Men inställningen att egyptierna var dåliga läkare gäller inte längre, utan för varje år görs nya forskningsrön som visar att man på faraonernas tid hade stora medicinska kunskaper.

–Den antike historikern Herodotos skriver exempelvis att Egyptens läkare var världsberömda och drog till sig patienter från andra länder, säger han.

Geoffrey Metz har själv undersökt ett antal mumier med datortomografi, en metod som avslöjar mycket om hälsa och sjukdomar hos forntidens egyptier. Bilderna visar främst skador på skelett och leder, och av benstrukturen kan man se om den undersökta människan under sin levnad periodvis varit undernärd eller sjuk.

Vid KNH Centre for Biomedical Egyptology, Manchesters universitet i England, finns en forskargrupp som bland annat undersökt utbredningen av schistosomiasis (bilharzia eller snäckfeber) i det forna Egypten. Den orsakas av en liten parasit och ger inflammationer med feber, blodiga diarréer och lever- och njurskador. Forskarna har analyserat vävnadsprov från mumier. 30 procent av dessa var infekterade.

En av forskarna i Manchester är Jackie Campbell, och det var när hon studerade sjukdomsbilden hos mångtusenåriga mumier som hon upptäckte att egyptierna hade verksamma läkemedel mot alla möjliga sjukdomar. Hon insåg att läkekonsten inte började med Hippokrates och hans samtida grekiska läkare, utan att egyptierna var duktiga på det medicinska området tusen år tidigare.

Att belägga detta vetenskapligt var dock inte så lätt. Grekerna har efterlämnat en omfattande medicinsk litteratur, medan arvet från de egyptiska läkarna är magert – ett begränsat antal papyrusdokument, vars hieroglyfer först på senare tid helt kunnat tolkas.

Av dessa dokument framgår att dåtidens läkare arbetade på ungefär samma sätt som dagens doktorer. Efter en klinisk undersökning ställde de en diagnos, gav en prognos för sjukdomsförloppet och ordinerade läkemedel eller annan behandling.

Diagnosen började med att patienten utfrågades om sina medicinska problem. Därefter följde en undersökning där läkaren tittade på eventuella sår och hudskador. Ansiktet och hela kroppen granskades, och läkaren kände på kroppen efter inre knölar eller andra avvikelser, och för att avgöra om patienten hade feber. Urin och avföring undersöktes också, liksom den sjukes lukt. Vidare lyssnade läkaren på hur det lät när patienten hostade. Däremot är det oklart om de egyptiska doktorerna kontrollerade pulsen.

Om de läkarinriktade beskrivningarna är fåtaliga, så finns det betydligt fler papyrusrullar som innehåller recept på olika läkemedel. I fem års tid ägnade sig Jackie Campbell åt att granska och analysera dessa dokument. Hon koncentrerade sig på fyra papyrus med cirka tusen recept, från tiden mellan 1850 och 1200 före Kristus. Hon gick igenom varje recept och kontrollerade alla ingredienser. Att få fram rätt namn på de växter som användes inom medicinen var tidsödande. Där fick hon bland annat hjälp av arkeologiska botanister som kartlagt det forntida Egyptens flora med hjälp av gamla väggmålningar, bevarade växter i gravar och museer, och pollenanalys av jordprover.

Jackie Campbell kunde till slut identifiera 284 olika ingredienser i recepten – de allra flesta från växtriket, men även 28 mineral och 24 av animaliskt ursprung. Därmed kunde hon exakt avgöra vad 550 mediciner innehöll. För ytterligare 156 kunde hon se vad de innehöll, utom någon mindre viktig ingrediens.

Att de här läkemedlen var verksamma kunde hon konstatera när hon jämförde dem med moderna farmakologiska uppgifter. 62 procent av de ingredienser som nämndes i papyrusen var fortfarande i bruk på 1970-talet, och många är det än idag, fast ofta i syntetiska versioner.

Efter de resultat Jackie Campbell hittills fått fram anser hon att den medicinska historien bör skrivas om. Läkekonstens äldsta fäder var inte greker utan egyptier.