Det visar en amerikansk studie på nära 20 000 medelålders kvinnor, subventionerad av det statliga nationella cancerinstitutet, NIH.

Institutets chef, John E. Niederhuber, kallar resultatet för ett signifikant steg för att förebygga bröstcancer.

I studien har de 19 747 kvinnorna som alla var i riskzonen för bröstcancer, lottats mellan Tamoxifen och Raloxifene som är den kemiska beteckningen på Evista. Kvinnorna skulle ha följts i fem år men eftersom resultaten efter fyra år var så positiva bröts studien och kvinnorna informerades om vilket preparat de lottats till.

De ges nu en chans att byta preparat inför det femte och sista året i studien.

Raloxifenet verkar liksom Tamoxifenet genom att blockera östrogenets effekter på bröstvävnaden. Tidigare studier har visat att Tamoxifen minskar risken för hormonellt betingad bröstcancer med 50 procent.

Efter fyra års studier visade sig förekomsten av bröstcancer vara i stort sett likvärdig i de båda grupperna, liksom antalet fall av stroke.

Däremot visade sig antalet fall av blodproppar och livmoderscancer vara betydligt färre i Raloxifengruppen.

Kvinnorna i denna grupp löpte också mindre risk att utveckla ögonsjukdomen katarakt, en annan sällsynt biverkan av Tamoxifenet.

– Raloxifene har visat sig lika effektivt som Tamoxinfen men utan några av de allvarliga biverkningar Tamoxinfenet kan medföra, säger John E. Niederhuber vidare i en kommentar på internet.

Däremot tycks inte Raloxifenet skydda mot tidiga förstadier till bröstcancer, vilket fick vissa kritiker att mana till försiktighet.

– Om man vill uppnå en långsiktigt skyddande effekt mot cancer måste man kunna visa på en nedgång även i dessa tidiga former av bröstcancer, säger Paul Goss, forskare vid Harvard Medical School till tidningen Washington Post.

Resultatet av studien som är den största hittills på området, kommer att presenteras på American Society for Clinical Oncologys årsmöte i Atlanta i början på juni. Studien har också accepterats för publicering i en medicinsk tidskrift.

Hans-Olov Adami, professor i medicinsk epidemiologi vid Karolinska Institutet, tycker att studien låter oerhört intressant men framhåller att det krävs betydligt mer för att bilda bas för några mer allmänna rekommendationer i cancerförebyggande syfte.

– Framför allt måste vi studera eventuella biverkningar och utvärdera nettoeffekterna på totaldödligheten på längre sikt, säger han.