En uppskattad föreläsare går upp på scen. Alldeles strax kommer han att få kritik för att hans föredrag är för allmänt hållet. Fast inte av personerna som sitter framför honom. Nej, publiken är i själva verket väldigt nöjd med vad den får höra.
Men precis som alla konferenser numera, sänder vi även på nätet. Och där tycker några att innehållet är basalt.
I spåren efter den internationella framgången för TED.com, håller föreläsare på att bli vår tids nya rockstjärnor. Intresset för talande personer är otroligt stort. Denna gång märker jag det genom att dubbelt så många människor följer vår konferens på internet som från bänkraderna.
Det är fantastiskt kul, men med 300 personer i hörsalen och 600 på nätet, slår det mig att platsen vi befinner oss på bara är relevant för en tredjedel av publiken. Exakt vad sammanhanget har för betydelse för de resterande två tredjedelarna är omöjligt att säga.
Vem har då rätt att fälla ett omdöme? Och vems omdöme gäller? Tidigare har kvalitet alltid varit tätt förknippat med just sammanhang. Dålig fredagsunderhållning på SVT har jämförts med bra fredagsunderhållning på SVT. Intressanta samtidsromaner har ställts mot banala samtidsromaner. Men i den realtidsvärld som vi närmar oss, där vi hela tiden låter ett flöde av ständigt uppdaterad information skölja över oss i formen av korta länkar som vi bollar mellan varandra på Twitter, förflyttas fokus bort från originalsammanhangen, vilket plötsligt ger oss helt nya mått.
En föreläsning, vilken som helst, kommer från och med nu alltid att kunna mätas med alla andra föreläsningar, i alla andra sammanhang.
De finns ju tillgängliga, bara ett klick bort. Och för dig med morgontidningen i handen: vad är egentligen en bra nyhet, när du börjar att jämföra den med alla andra nyheter? Det enda sättet att mäta kvalitet i en sådan värld är med hjälp av våra vänner. Kvalitet håller nämligen på att likställas med att bli talad om. Det som beskrivs, skickas vidare, delas eller omarbetas i tillräckligt hög grad, kan ju rent objektivt antas ha ett högre värde än det som alla struntar i. Men det finns ett problem. När sammanhanget helt föses åt sidan kommer du bara att tillåtas vara vad folk säger att du är.
Knepigt? Tja, se på Saab. Det finns knappt en enda Twitterkonversation som handlar om Saab som bil. Alltså är inte Saab en bil för dem som förlitar sig på Twitter som informationskälla – och kan heller aldrig bli det. Saab är endast en nyhet om ett förlorat företag. Punkt.
Experter och kritiker har börjat sitt uttåg. Numera fäller samtalet människor emellan det bestående värdeomdömet. Om allt. Det är en problematisk sanning som vi alla måste lära oss att hantera. Det gäller storföretag så väl som konferensarrangörer och privatpersoner.
Att föräldrarnas uråldriga halvlögn ”Du kan bli vad du vill” nu får ersättas med ”Du kan bli vilket samtalsämne du vill” är kanske en annan historia.
