Integrationsminister Erik Ullenhags utlovade miljardsatsning på nyanlända invandare och på socialt utsatta stadsdelar är dömd att misslyckas. För det varnar Ullenhags tidigare partikamrat och företrädaren som integrationstalesman Mauricio Rojas, som menar att pengar inte räcker utan stora lagändringar.

– Det helt avgörande för integrationen i Sverige är inte alls pengar. Den stora faran är om man fortsätter att sätta in olika typer av åtgärdspaket medan man blundar för de lagar som skapar utanförskapet.

Mauricio Rojas är numer rektor vid högskolan för integration och internationellt bistånd i Madrid, samt dessutom sakkunnig vid Rey Juan Carlos-universitetet. Han säger nu att även en kaotisk, oreglerad integration så som i Spanien, fungerar bättre än den i Sverige.

– Alla vet, men ingen säger det – allra minst fackförbunden – att lagen om anställningsskydd är det värsta exemplet på strukturell rasism. Den delar upp arbetsmarknaden i insiders och outsiders. Invandrare – och unga – fungerar då som buffert när de åker ut i varje konjunktursvacka.

Varning för misslyckande utfärdar Mauricio Rojas även för Erik Ullenhags nya förortssatsning som SvD berättar om i dagens tidning. Totalt 200 miljoner kronor ska under två år pytsas ut till 15 stadsdelar, bland annat Rinkeby, Ronna, Herrgården och Bergsjön efter en incitamentsmodell där stadsdelar som kan uppvisa statistik på minskande utanförskap tilldelas extra stödpengar.

– Sådant testade man i USA redan på 1960-talet, men tyvärr med misslyckat resultat. Problemet är att specialregler ofta skapar sekundäreffekter som till och med kan förstärka segregationen.

Hur vill du beskriva integrationen i Sverige?

– Läget är allvarligt men svårbedömt. Alliansen väljer en politiskt korrekt linje, när de egentligen borde skrota lagen om anställningsskydd och införa flexibel lönesättning. Samtidigt finns ett pyrande missnöje där svenskar – på grund av lagarna – kan se invandrare som parasiter. Holland är exemplet på hur snabbt attityder kan slå om.

Vad krävs för att integrationen ska lyckas?

– Man måste betona solidariteten som idé, och försiktigt göra reformer för att öppna arbetsmarknaden. I andra invandrarländer jobbar invandrare mer eller lika mycket som de infödda.

Under sin tid som Folkpartiets talesman i integrationsfrågor 2004–2006 gjorde sig Mauricio Rojas känd för frispråkighet. Redan då ritade han ”Utanförskapets karta”, och väjde inte för känsliga ämnen som brottslighet och etnicitet. Men i dag längtar han inte tillbaka till svensk politik.

– Svenskars konsensuskrav gör att den som befinner sig i den stora gruppen i mitten, men har en egen åsikt, kan mobbas sönder och samman. Det skapar en tystnad som i sin tur gynnar de extrema åsikterna som får ett relativt friare spelrum.

Är något då bättre i Spanien, där Mauricio Rojas just nu håller på att skriva klart en bok om integrationen av invandrare i Madrid?

– Ja, absolut. Här tål debatten 3-4 åsikter samtidigt. Här finns ingen integrationspolitik, men resultatet blir bättre än i Sverige. Nyanlända jobbar svart, stenhårt, i minst tre år, varefter de kan ansöka om legalisering. Det är ett väldigt latinskt system, men integrationen fungerar.