är mycket energitätare är vegetabilier. Ett hekto kött ger 200 kilokalorier, medan ett hekto frukt i‑genomsnitt ger 50 kilokalorier och ett hekto ätbara blad, som sallad, bara ger 20 kilokalorier.

Det kött som urmänniskorna först förtärde var rester från de stora rovdjurens måltider. Annan animalisk föda var larver, fågelägg och fågelungar, och smådjur som ödlor och gnagare. Det dröjde innan stenåldersmänniskorna lärde sig att själva jaga större bytesdjur. De som levde nära hav eller sjöar och vattendrag kunde plocka skaldjur och fånga fisk.

De senaste decennierna har ett antal forskare betonat en annan kostförändring som förklaring till hjärnans utveckling. Det är tillagning av födan, utnyttjandet av eld till att hetta upp olika livsmedel och därigenom göra den mer näringsrik och lättare för kroppen att ta upp.

Lars Werdelin, intendent på Naturhistoriska Riksmuseet och specialist på faunan i Afrika under den tidsperiod när urmänniskorna framträdde, tror att det var först när våra förfäders hjärnor redan börjat öka i volym som en ändrad diet blev viktig.

–För cirka 2,5 miljoner år sedan ändrades klimatet i Afrika. Det blev torrare och då blev miljön mer savannlik. De urmänniskor, bland dem Lucy, som levt i skogsterräng, måste anpassa sig till en ny miljö med nya rovdjur, men även nya matresurser i form av rester från de stora rovdjurens byten. Ett sätt att klara av de nya problemen var att samarbeta i‑större grupper. Men för att samarbeta måste man kunna kommunicera, och kommunikation kräver mer hjärnverksamhet.

Men var det energität animalisk föda som låg bakom förändringen? Eller var det att maten lagades till vid eld och därigenom blev lättare att smälta och näringsrikare? Forskare har länge ansett att det var när våra förfäder började äta kött som de fick råd att utveckla en stor och energikrävande hjärna. Animalisk föda Lars Werdelin säger att man inte vet varför hjärnan började växa. Men när processen väl kommit igång påverkades den av olika faktorer, och bland dessa fanns en bättre och energirikare kost. Det blev en feedback – med större hjärnor blev urmänniskorna bättre på att hitta näringsrik mat, och så fortsatte processen mot allt intelligentare varelser.

En av de experter som tror att upphettning av föda påverkat människans utveckling är Åke Bruce, professor vid svenska Livsmedelsverket. Han säger att vid upphettning av rötter och fröer frigörs olika näringsämnen när växtceller sprängs sönder. Osmältbara växtdelar omvandlas till energirika kolhydrater som kroppen kan ta upp. Andra näringsämnen som vitaminer och antioxidanter blir också tillgängliga av värmebehandling. Karoten i morötter och lycopen i‑tomater är några exempel.

Åke Bruces hypotes är att våra tidiga förfäder var mästare på att äta allt som gick att äta. Studier av jägar- och samlarfolk i sen tid, som aboriginer i Australien och bushmän i södra Afrika, har visat att de utnyttjade det mesta i matväg. Men han betonar att urmänniskornas utveckling starkt påverkades av elden och att många forskare underskattat uppvärmningens betydelse för en bättre och näringsrikare kost.

Den energitätare födan medförde att matsmältningsapparaten, som också kräver en hel del energi för att fungera, krympte. Forskare har konstaterat att volymen på vår mag-tarmkanal bara är 60 procent jämfört med andra primater av ungefär samma storlek.

En forskare som länge hävdat eldens och matlagningens betydelse för människans utveckling är Richard Wrangham från Harvarduniversitetet i USA. När han studerade vilda schimpanser i‑Afrika slogs han av att just kokkonsten är en unik mänsklig företeelse. Grillning eller annan upphettning gör födan näringsrikare och lättare att smälta. Wrangham insåg att detta innebar en stor evolutionär fördel för våra förfäder. De fick den extra energi som krävdes för att utveckla större hjärna.

Om man studerar skallar från urmänniskor ser man en utveckling mot större hjärnvolym och att ett extra stort språng skedde för mellan 2 och 1,6 miljoner år sedan. Wrangham tror att detta berodde på att det var då maten började tillagas vid eld. För att få stöd för sina idéer sökte han efter forskningsresultat om upphettningens näringsmässiga betydelse, men fann nästan inget. Han inledde då ett samarbete med några fysiologer för att studera ämnesomsättningen hos olika försöksdjur. Det visade sig att pytonormar som åt kokt kött gjorde av med 12,7 procent mindre energi på matsmältningen än ormar som fick samma mängd rått kött. Försök med möss gav likartade resultat. Unga möss som fick tillagat kött under fem veckor ökade 29 procent mer i vikt än kontrollgruppen som åt rått kött.

Studier av nutida människor som lever på extrema dieter, som ­enbart rå föda, har bekräftat tillagningens betydelse. Om födan var vegetabilisk, med grönsaker och bär, måste personerna konsumera fem kilo mat för att täcka dagsbehovet om cirka 2000 kalorier. Om rått kött ingick i dieten blev den energitätare, men det krävdes ändå cirka tre kilo mat för att fylla kaloribehovet. En kontrollgrupp som åt blandad kost med tillagad vegetabilisk och animalisk föda behövde bara äta knappt två kilo mat.

Wranghams hypotes har dock fått kritik. Matlagning kräver eldstäder, och det finns inga hållbara arkeologiska bevis för att sådana var i bruk så tidigt som för drygt 1,5 miljoner år sedan. Andra forskare säger att Wranghams argument är hållbara men att hans tidtabell är helt felaktig. Först för mellan 200000 och 100000 år sedan blev matlagning allmänt spridd bland neandertalarna och de tidiga människorna av vårt eget släkte, Homo sapiens.

Källor: Science 15 juni 2007. Charlotte Erlanson-Albertsson: Mat för hjärnan