Markku Huovila
Foto: YVONNE ÅSELL
I hans hemtrakter i Kymmenedalen fanns det gott om jobb för unga män. På pappersbruket i hemstaden Myllykoski arbetade Markku Huovilas pappa och portarna var öppna även för honom.
Men unge Markku Huovila ville annat. Med en studentexamen i bagaget erbjöds han arbete som hemspråkslärare i Borlänge, dit tusentals finländare hade flyttat. Till och med de finländska organisationerna i Sverige uppmuntrade då de ofta knappt svenskspråkiga föräldrarna att tala svenska med sina barn.
–Det var inte lätt att undervisa barnen. De kunde knappt ett ord finska ibland, bara lite som de lärt sig på somrarna i Finland.
–Jag märkte snabbt att finnarna inte var särskilt uppskattade. Jo, som arbetskraft förstås, men inte mer.
Sedan 1970-talet, anser Markku Huovila, har synen på finländare förändrats i Sverige:
–Bilden präglades av rubriker om kriminella finnar som rånade banker. När man från Finland på 80-talet istället började köpa svenska banker blev det naturligtvis annorlunda, konstaterar han.








