Marken skakar när kanonsalvorna bränner av. Svenska kavallerister rycker fram med dragna sablar för en sammandrabbning med de ryska kombattanterna.

Illusionen av fältslag bryts av den förklarande högtalarrösten. ”Kavalleriet använde man för att chocka, ungefär som kravallpoliser används idag...uniformerna hade starka färger för att synas genom röken”...

Scenen ger en bild av de sista striderna på svensk mark – fältslagen mot Ryssland som föregick freden 1809. Gärdet har under helgen antagit skepnaden av historiskt fältläger och krigsskådeplats, allt för att återskapa dramatiken som föregick den Svensk-finska separationen.

– Jag hörde talas om det här på radio igår. Sverige förlorade en tredjedel av sitt område. Det var dramatiskt, och jag tycker att det är viktigt att högtidlighålla. Det har ju fått betydelse senare. Sverige har inte blivit indraget i något mer krig, och varit mer skyddat än Finland, säger Thora Garpe, som bor på Östermalm.

Platsen är ett vimmel av svenska soldater i historiska uniformer, liksom av kvinnor, män och barn i civila 1700-talskläder.

Intill ett av tälten i fältlägret sitter Anna Löfgren vid ett enkelt dukat bord. Sonen Axel Löfgren rör sig runt klädd i broderad väst, och med träbössan i beredskap.

– Jag är här som tross och officershustru. De civila fanns ju också med, säger Anna Löfgren.

Ute på slagfältet har Nerike Wermlands caroliner just avklarat föreberedelserna för den förestående kanonaden med att fyra av ett provskott. Lars-Eric Höglund ”viskade stycket” och Peter Holmgren tände på. Mikael Andersson, generalsekreterare i Riks-förbundet Sveriges militärkulturhistoriska föreningar, repeterar hur slaget ska gå till.

– Det här är ungefär som på Skansen, där det är folk i gårdarna, fastän det här är i militär version, säger han till SvD.

Samtidigt understryker han vikten av att uppmärksamma just märkesåret 1809.

– Det finns inget land som liknar Sverige så mycket som Finland, och det finns en anledning till det. Nu gör vi det här till- sammans med ryssarna, eftersom vi har ett gemensamt historiskt intresse. Det hade varit helt otänkbart bara för några år sedan.