Maria Larsson: Barnfattigdomen har halverats

Har barnfattigdomen halverats sedan 1997?
Det påstod barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) i SVT.
Faktakollen har granskat uttalandet, och funnit att bilden av barnfattigdomen i Sverige är mångtydig.

  • Barn- och äldreminister Maria Larsson.

    Barn- och äldreminister Maria Larsson.

    Foto: LARS PEHRSON

  • Foto: GRAFIK: SVD

PÅSTÅENDE:

”Barnfattigdomen har halverats i vårt land jämfört med 1997 och till idag” Så sa Maria Larsson i en debatt om barnfattigdom med Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin i SVT:s Aktuellt den 14 mars.


SvD FAKTAKOLLAR:

Det är inte helt lätt att granska ett påstående om barnfattigdom, eftersom det inte finns något officiellt begrepp i Sverige som heter barnfattigdom. Därmed finns inte heller någon definition av när ett barn räknas som fattigt eller vilka faktorer man ska titta på för att bedöma om ett barn räknas som fattigt.

I programmet gick inte Maria Larsson närmare in på vilken definition av barnfattigdom hon lutade sig mot i uttalandet, men hennes pressekreterare Marcus Jonsson säger till SvD att ministern syftar på antal barn som lever i hushåll som får ekonomiskt bistånd, vilket oftast är det samma som försörjningsstöd (det som tidigare kallades socialbidrag), men det kan också vara tillfälliga bidrag som kan ges för olika behov. I de fallen ska särskild hänsyn tas till barns behov.

Antalet barn i hushåll som tog emot ekonomiskt bistånd var 246 399 år 1997 och 143 033 år 2010, som hittills är det senaste året den här statistiken finns. En halvering hade inneburit 123 200 barn år 2010, men Maria Larsson ligger alltså ganska nära i sitt påstående.

Faktakollen ska titta lite noggrannare på den här metoden för att avgöra hur många barn som lever i fattigdom, och sedan reda ut ytterligare två sätt att mäta.

1. Ekonomiskt bistånd:

Samtliga experter som SvD frågar, Danuta Biterman som är utredare på Socialstyrelsen, Tapio Salonen som är professor i socialt arbete vid Malmö högskola, Elisabet Näsman som är professor i sociologi och forskar om barnfattigdom och Hans Swärd som är professor i socialt arbete vid Socialhögskolan i Lund, dömer ut Maria Larssons sätt att bara titta på hur många barnfamiljer som får ekonomiskt bistånd för att definiera antal eller andel fattiga barn.

Ekonomiska svårigheter bland hushållen är ett komplext fenomen och vi kan oftast bara fånga aspekter av det genom olika typer av mått.

Tapio Salonen, professor i socialt arbete

– Ekonomiska svårigheter bland hushållen är ett komplext fenomen och vi kan oftast bara fånga aspekter av det genom olika typer av mått, säger han.

För att få ekonomiskt bistånd ska ett hushåll ha inkomster och andra tillgångar som är mindre än vad som enligt Konsumentverkets skattning är en skälig levnadsnivå. Vad som räknas som skälig levnadsnivå varierar bland annat beroende av hushållets storlek och sammansättning (till exempel kan ett hushåll med fyra barn beviljas bistånd trots att det har samma disponibla inkomster som ett hushåll utan barn, som inte beviljas biståndet), och siffran räknas upp varje år beroende av konsumentprisindex (KPI) för att kompensera för inflationen.

När Socialstyrelsen talar om absolut fattigdom menas människor i hushåll som hamnar under eller precis på den här normen för försörjningsstöd.

Därmed kan man dra slutsatsen att nästan alla som beviljas ekonomiskt bistånd räknas som fattiga enligt den absoluta definitionen, och att barn som lever i dessa hushåll därmed kan räknas som fattiga. Men problemet med definitionen är att alla som hamnar på eller under den här gränsen inte söker biståndet. Alltså blir siffran en undre gräns.

Och andelen av alla berättigade till ekonomiskt bistånd som inte söker kan variera över tid. Så här skriver Socialstyrelsen i Social rapport 2010: ” Att skatta antalet personer som är fattiga men som inte söker ekonomiskt bistånd är erkänt svårt. För Sverige finns inga säkra uppgifter, men vissa skattningar talar för att andelen berättigade som inte söker är stor.”

De experter som SvD talat med slår också fast att andelen som söker eller och beviljas ekonomiskt bistånd kan variera beroende på om biståndshandläggarna förändrar sina rutiner, om benägenheten att söka biståndet förändras eller nya riktlinjer kommer från riksdagen. Därmed kan det vara helt andra saker än att fler eller färre blir fattiga som styr förändringar i hur många som får ekonomiskt bistånd. I teorin skulle fattigdomen kunna avskaffas genom att politikerna helt enkelt avskaffar ekonomiskt bistånd, enligt det här sättet att mäta. Men i verkligheten skulle det naturligtvis leda till att gruppen som tidigare fått biståndet får ännu mindre pengar.

I ett tidigare granskande kommer Faktakollen fram till att det har blivit svårare att få försörjningsstöd idag jämfört med på 1990-talet.

2. Disponibel inkomst:

Ett annat sätt att mäta fattigdom är att jämföra hushållens disponibla inkomster med vad som räknas som lägsta skäliga levnadsnivå med hänsyn taget till hushållets sammansättning och storlek.

Enligt Tapio Salonen är ett problem med den här mätmetoden att om man bara tittar på den så kallade inkomststandarden över ett år fångar man inte upp hushåll som varit mycket fattiga under en period, men som när man slår ut det över ett år hamnar över fattigdomsstrecket. Då kan barn ha levt i fattigdom i ett halvår, men de fångas inte upp i statistiken.

3. Relativ fattigdom:

Begreppet relativ fattigdom betyder att man mäter fattigdom i förhållande till hur stora tillgångar andra har. EU använder den här metoden för att mäta och jämföra fattigdom i olika länder. EU mäter hur stor del av en befolkning vars disponibla inkomster är under 60 procent av medianinkomsten i landet. Problemet med det här sättet att mäta är enligt Danuta Biterman att det snarare speglar inkomstskillnaderna än hur mycket pengar människor har att röra sig med. Med det här måttet kan alla i ett land bli rikare, men om de som redan är rika rör sig framåt fortare än de med mindre tillgångar visar siffrorna ändå att fattigdomen ökat. Ett land med många fattiga men små klyftor kommer också att framstå som rikt enligt den här definitionen.

Argument för begreppet är att det räknar människor som fattiga om de har inkomster som ligger långt under vad folk i gemen har i det samhälle den fattiga lever i. Social rapport 2010 uttrycks det så här: ”Det är det relativa avståndet till andra, inte någon absolut köpkraft, som avgör om man kan delta på lika villkor i samhällsgemenskapen”.

Också OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) använder samma princip, men andra mätgränser, för att avgöra hur många fattiga som finns i olika länder.

Enligt EU:s definition har barnfattigdomen fördubblats snarare än halverats i Sverige sedan mitten av 90-talet. SvD har inte kunnat få fram siffror för just 1997, men 1995 räknades 8,4 procent av alla mellan 0 och 19 år i Sverige som fattiga enligt EU-måttet, enligt siffror från Statistiska centralbyrån, SCB. Motsvarande siffra år 2010 var 17,4 procent.

Det finns också några andra sätt att mäta fattigdom, som du kan läsa mer om i Social rapport 2010.

Slutsatsen som Danuta Biterman drar är att alla verktyg för att mäta fattigdom både bland barn och vuxna har olika brister. Hon menar att man bör använda minst två verktyg för att komma fram till ett relevant resultat.

Hon får medhåll av Tapio Salonen, som gör Rädda barnens årliga rapport om barnfattigdomen i Sverige. Deras siffror bygger på två mätmetoder; ekonomiskt bistånd och disponibel inkomst (se punkt ett och två).

Det blir en ganska hög överlappning mellan de olika måtten, eftersom många hushåll hamnar både i kategorin låg inkomststandard och har beviljats ekonomiskt bistånd. Tapio Salonen menar att med det här sättet att räkna kommer man närmast siffran för andel barn som lever i absolut fattigdom. Däremot speglas den relativa fattigdomen inte alls i den här mätmetoden.

Årets rapport från Rädda barnen bygger på siffror från 2009, och då uppgick andelen fattiga barn enligt deras sätt att räkna 13 procent. Motsvarande siffra för år 1997 var 22 procent. Det innebär att siffran nästan, men inte riktigt, har halverats också enligt Rädda barnens definition.

Faktakollen kan också tillägga att experterna ifrågasätter varför Maria Larsson valt att använda just 1997 som jämförelseår. Då var nämligen barnfattigdomen, mätt både i andel som bor i hushåll som tar emot ekonomiskt bistånd och enligt Rädda barnens definition, som allra högst. Det berodde på 90-talskrisen och en stor invandring på 90-talet.

– Jag tycker inte att det är relevant att säga att barnfattigdomen har halverats sedan 1997, säger Elisabet Näsman.

Hon tycker att man för att få en rättvis bild bör se det i ett längre perspektiv, och titta på allt som hänt sedan man började mäta de här olika faktorerna i början av 90-talet till nu. Den som gör det kan se att enligt Rädda barnens definition ökade barnfattigdomen kraftigt från 1991, för att vända minst lika kraftigt nedåt fram till början av 2000-talet. Därefter fortsätter minskningen av barnfattigdom, men i betydligt mildare takt. 2008 sker ett trendbrott och kurvan börjar peka uppåt, mot högre barnfattigdom igen. 2009 fortsätter den trenden. (Se grafik högre upp i artikeln).

SLUTSATS:

Maria Larsson har nästan rätt i att antalet barn i hushåll som får ekonomiskt bistånd har halverats. Men forskarna SvD talat med är överens om att ekonomiskt bistånd ensamt inte är ett relevant mått för att mäta barnfattigdom. Samtidigt visar Rädda barnens egna siffror att ministern har nästan rätt även enligt deras mätmetod, som bygger på två faktorer.

Men samtidigt visar EU:s mått att barnfattigdomen har dubblerats snarare än halverats. Eftersom det inte finns någon officiell svensk definition av barnfattigdom, och de olika definitioner som används pekar åt helt olika håll, menar Faktakollen att Maria Larssons uttalande inte kan betraktas som fullständigt korrekt.

Maria Larsson får gult ljus.

Vad vill du att Faktakollen granskar härnäst?

Faktakollen granskar citat och påståenden från politiker och andra makthavare. Har du sett eller hört något som bör redas ut? Mejla till faktakollen@svd.se

  • Kopiera sidans adress
Obegränsad tillgång till SvD digital – Just nu 5 veckor för 50 kr!
Visa kommentarer

Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID. Läs reglerna i sin helhet Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se

Toppnyheter just nu

LÄSARDEBATT

”Visar att vi inte kan göra något åt intrång”

Vad ska Sverige göra? Så svarade läsarna.

Så påverkas börsen av ubåtspådraget

Analytikern: Aktierna som du ska satsa på.

För Apple räcker det med att vara bäst

Men brottas med tvivel kring innovationskraft.

Hon har nya metoder för jämställdhet

Strandhäll (S) vill ha bort jämställdhetsbonus.

Gustafsson och Rheborg i comeback

Kultursvepet

Spelar mor och son.

Arlanda-man inte ebolasmittad

landstinget bekräftar

Kom till Arlanda med misstänkta symptom.

Unga japaner isolerar
sig i föräldrahemmet

Tyst epidemi

Får hjälp av "hyrsyskon".

Webb-tv

Man byggde vägtull för att slippa omväg

kort restid

Jordskred förstörde huvudleden.

”Kalla kriget-scener utspelas i Stockholm”

Utländsk media

Skapar rubriker världen över.

”Inkräktare kan trycka på botten”

Unika uppgifter till SvD: Nödsamtal gick från Kanholmfjärden till Ryssland.

”Värst är att vi har
svikit våra grannar”

BRÄNNPUNKT

Professor om svenska försvaret.

En banan om dagen gör dig gladare

Fruktstund

10 anledningar att äta banan.

Kamera fångar havets jättar

Bildspecial

Unika ögonblick frysta från ovan.

”Jag gick tyvärr ut lite för hårt”

Löpning

Nina om sitt tuffa lopp.