Ända sedan upptäckten av Lucy – det 3.2 miljoner år gamla skelettet – har forskare frågat sig vad som fanns före henne. Svingade sig människans förfäder i träden eller kunde de gå på sina två fötter som Lucy?

Idag kom svaret – ett team av 37 forskare från bland annat USA, Etiopien, Japan och Storbritannien har sammanställt fynd från Aramis i Etiopien och konstaterar att 4,4 miljoner gamla Adipithecus ramidus, eller Ardi som man valt att kalla henne var cirka 120 centimeter lång, och vägde 50 kilo. I storlek ungefär som en schimpans men i övrigt mer lik en människa enligt forskarna som ser tydliga tecken på att hon rört sig upprätt precis som vi och inte enbart på alla fyra, svingades mellan träden. Med andra ord inte alls som vi hittills fått lära oss.

Det är i den vetenskapliga tidskriften Science oktobernummer som fynden kring Ardipithecus ramidus presenteras i ett fylligt specialtema. Enligt Lars Werdelin, paleontolog på Naturhistoriska riksmuseet är det sällsynt att en upptäckt får ett så pass stort utrymme i den ansedda tidskriften.

Forskarna stöder sig bland annat på skelettets händer, fötter och bäcken för att bekräfta sina teorier. Men Lars Werdelin som kallar fyndet högintressant är ändå skeptisk tills slutsatsen att Ardi gått upprätt av flera orsaker.

– Generellt tycker jag att man kan se att tolkningsutrymmet är ganska stort kring vad man egentligen hittat. Bäckenet var till exempel väldigt krossat och någon ryggrad har man aldrig haft utan istället utgått från hur korsbenet varit placerat, säger han.

Han hänvisar också till att Ardis knäled är på tok för rak för att hon skulle kunna ha gått upprätt.

– Hos upprättgående brukar det finnas en vinkel mellan över- och underben men det ser man ju inte här.

Även resterna av Ardis fötter tyder på att hon använt dem för att gripa vilket skulle motsäga en upprätt gång, menar Werdelin.

Forskarna med Berkeley-paleontologen Tim White i spetsen gör tolkningen att Ardi gick på grenarna i de skogspartier där hon verkade – inte svingade sig men enligt Lars Werdelin är det en allt för drastisk slutsats.

– Man kan se det här som en partsinlaga, de här forskarna vill så gärna att det ska vara så här men vad jag ser är det en för enkel slutsats att dra.

Samtidigt tycker han att fyndet är högintressant eftersom det ger en klar inblick i ytterligare ett steg på väg mot mänskligheten.

– Det här är en ny evolutionär platå som visar att människan så här tidigt inte var så schimpansliknande som vi trodde. Våra tidigaste förfäder var inte knoggångare, konstaterar han.

Fyndet kommer troligtvis diskuteras i många år framöver precis som upptäckten av Lucy debatterades 1974.

– Nyheten om Lucy var mer omvälvande, på sjuttiotalet visste vi inte lika mycket som vi gör idag. Men den här sortens fynd kommer att leda till en vidare diskussion där vi kan få veta mer om människans andra egenskaper.