Cherine Khalil var tre månader när hennes familj 1978 flydde från Damaskus till Sverige. Föräldrarna som är kurder, var tvungna att lämna Syrien på grund av pappans politiska engagemang.
I dag rör sig hans dotter hemtamt i en helt annan politisk verklighet; i regeringskansliets korridorer. Cherine Khalil är presssekreterare hos arbetsmarknadsminister Hillevi Engström.
–Det är fantastiskt roligt att jobba med just de här frågorna som är så viktiga för alliansen, säger hon.
Cherine Khalil är en av mycket få politiskt anställda med utländsk bakgrund i alliansens regeringskvarter.
Nästan en femtedel, nära 19 procent, av Sveriges befolkning är antingen själva födda utomlands eller har två föräldrar som är det. Men i regeringskansliet är det bara 9,8 procent som uppfyller SCB:s definition på utländsk bakgrund, visar SvD:s kartläggning av samtliga politiskt anställda.
Ändå känner sig Cherine Khalil inte som ett undantag.
– Jag går inte omkring och känner mig som invandrare. Men det är intressant med olika bakgrunder och då spelar det ingen roll om man kommer från inre Norrland eller om man som jag är kurd, säger hon.
I förra årets budgetproposition lyftes vikten av mångfald inom den statliga förvaltningen fram. Och enligt siffror från Arbetsgivarverket går det framåt. 2010 hade 12,5 procent av de statligt anställda utländsk bakgrund. I den Stockholmsbaserade statsapparaten utgjorde gruppen 16,3 procent.
Men SvD:s siffror visar således att ministrarna ligger sämre till med sina egna rekryteringar. Integrationsminister Erik Ullenhag (FP) är självkritisk:
–Vi har fortfarande en rejäl hemläxa att göra.
Han ser två allvarliga problem med bristande etnisk mångfald bland de politiskt anställda:
– Det är en legitimitetsfråga för det politiska systemet, men det är också en kompetensfråga. Vi slarvar bort kompetens när vi inte har bättre mångfald, menar Erik Ullenhag.
Hos allianspartierna varierar utfallet kraftigt. FP-ministrarna är bäst i klassen med 13,3 procent. De skuggas av M-ministrarna. Kristdemokraterna är sämst: 3,3 procent.
Diana Ayoub (KD) arbetar med att besvara barn- och äldreminister Maria Larssons brev. Hon är själv född i Sverige, men pappa är från Egypten och mamma från Finland. Diana Ayoub tror att hon anställts på grund av sin kompetens – inte sin historia, men menar att hon har nytta av sina annorlunda rötter:
–Jag träffar människor med olika bakgrund hela tiden och då har jag en annan förståelse för dem.
Henrik Ehrenberg, stabschef hos socialministern och KD-ledaren Göran Hägglund, beklagar bristen på mångfald bland partiets politiskt anställda.
–Alla arbetsplatser mår bra av mångfald. Det är en av många parametrar som vi har med oss när vi rekryterar folk och vi har helt enkelt inte lyckats riktigt väl, säger han.
Även Centerpartiet har få medarbetare med utländsk bakgrund, 5,5 procent. Centerledaren Maud Olofsson, näringsminister, menar att det är ett problem.
–Om man inte har mångfald blir det enfald. För vår del har vi börjat med riksdagskansliet. Det är det man måste göra eftersom det är därifrån rekryteringen till regeringskansliet sker, säger hon.
Regissören och dramatikern Jasenko Selimovic, som kom som flykting från Bosnien 1992, är statssekreterare – och därmed närmaste man – till integrationsminister Erik Ullenhag.
–Det är klart att det är ett problem och att vi måste försöka göra något åt det, säger Jasenko Selimovic som anser att det inte finns någon ursäkt för att det ser ut som det gör.
Mångfalden inom politiken har en både praktisk och symbolisk betydelse, enligt honom.
–Det är viktigt att det i regeringskansliet finns någon som vet vad integration är i praktiken.
Det symboliska värdet handlar om att visa att människor från andra kulturer också kan lyckas i samhället, menar Jasenko Selimovic.
När arbetsmarknadsminister Hillevi Engström förra veckan höll tal om hur personer med funktionsnedsättning ska kunna få jobb fanns hennes pressekreterare, Cherine Khalil, som så ofta med i bakgrunden.
Cherine Khalil hoppas naturligtvis att hon med sin bakgrund kan bidra med nya infallsvinklar vid möten som ministern har. Men själv framhåller hon en annan aspekt:
–Människor som vi träffar, som också har en annan bakgrund, kan kanske känna: ”har Cherine kunnat komma dit, då kanske jag också kan”.
