Fyra av tio alkoholhandläggare har någon gång blivit erbjudna en muta, visar SvD:s granskning.
Foto: SCANPIX
För många krögare är alkoholservering en fråga om överlevnad. Inget serveringsstillstånd – ingen framtid. Ett negativt beslut är ofta lika med konkurs. Frestelsen att ta till ojusta metoder och kringgå lagen kan bli stor.
I SvD:s enkätundersökning bland Sveriges alkoholhandläggare svarar hela 38 procent av de drygt 100 tillfrågade att de blivit erbjudna någonting som de själva uppfattade som en muta. I raden av fantasifulla mutförsök som handläggarna beskriver märks till exempel vipkort hemskickade till tjänstemannens familj, pengasummor i anonyma kuvert, uppenbart dyra middagar som när notan kommer in visar sig kosta ett par kronor, chokladkartonger till jul, chokladkartonger till påsk, fritt inträde, inbjudningar till premiärer, en splitt ny cykel samt gratis sprit, gratis sprit och åter gratis sprit.
– Siffrorna är mycket oroande och visar tydligt att det här är ett område som de kommunala tjänstemännen måste hålla ett öga på, säger Björn Blomqvist, vice överåklagare på Riksenheten mot korruption.
Sedan 2003 har enheten utrett en rad fall av mutbrott och bestickning runt om i landet.
– Vi funderade sedan tidigare på att diskutera situationen med Sveriges kommuner och landsting, SKL, och de här uppgifterna understryker verkligen vikten av en sådan kontakt.
Hur många anmälningar har ni fått in från alkoholhandläggare?
– Inte en enda.
Detta trots att det enligt Torbjörn Lindhe, kanslichef på näringslivsorganisationen Institutet mot mutor, inte finns några gradskillnader; inga struntsummor man kan låta bli att rapportera. Det är nolltolerans som gäller.
– Folk har åkt fast för ”småsaker” tidigare. Vi har till exempel politikern som körde mot rött och erbjöd en trafikpolis en flaska vin för att slippa böter. Och nyligen fick en polis 20 000 kronor i böter för att ha begärt en smörgåstårta i utbyte mot att hitta en stulen trombon, säger han.
– Jag är inte förvånad över att alkoholhandläggarna är en utsatt yrkesgrupp i det här sammanhanget. Det kan ju betyda väldigt mycket för den enskildeindividen om man får sitt tillstånd eller inte.
Per Claug är alkoholhandläggare i Huddinge kommun. Under ett möte för ett par år sedan drog en krögare fram ett kuvert med pengar.
– Den här personen ville, som jag förstod det, påskynda en tillståndsansökan. Jag sa åt honom direkt att stoppa undan pengarna. Vi gjorde ingen anmälan eftersom det inte ansågs vara helt klarlagt att sedlarna var riktade till myndigheten, säger han.
Enligt Per Claug skulle mer information och samverkan leda till att fler fall uppmärksammades, och själv försöker han hantera alla situationer likadant.
– Det är väldigt viktigt att vara rak. Många av krögarna i min kommun kommer till exempel från länder där det är kulturellt betingat att bjuda på saker i sådana här sammanhang, och då får man helt enkelt vara tydlig med vad som är okej, säger Per Claug.
Men alla handläggare är inte lika säkra på vad som faktiskt gäller. ”Räknas erbjudande om gratis middagar som muta?” frågar sig en av dem som svarat på enkäten. ”Jag kände mig inte mutad”, skriver en person som sluppit betala en måltid. ”Det borde tas fram ett generellt policydokument”, konstaterar en tredje.
Kommunala alkoholhandläggares förening, Kaf, bjöd nyligen in Riksenheten mot korruption för en gästföreläsning, men håller med om att det behövs ännu mer utbildning.
– Mycket av det här beror nog dessvärre på kunskapsbrist. Handläggaren gör inte den juridiska kopplingen utan bagatelliserar problemet. Det behövs mer information, och det får vi som förening ta till oss, säger Torbjörn Ericson, ordförande i Kaf.









