Efter dödsskjutningarna på Utøya och bomben i Oslo som tog 77 människors liv har norska tidningar förändrat sitt språkbruk, skriver Språktidningen. Tidningen Dagens Näringsliv har undersökt språket i 98 norska tidningar och funnit att förstärkningsord inte längre används lika slentrianmässigt som tidigare. Ord som blodig, massaker, dödlig och inferno har blivit ovanligare. En sportjournalist säger:

”I sportjournalistiken tar vi lätt till stora ord, men även i vardagslivet har jag benämnt helt banala saker som kris och katastrof – till exempel att behöva gå fyra våningar i TV2-huset för att hissen repareras. Det är slut med det nu.”

Lite så var det för mig.

Egentligen var allt bra. Livet lekte. Jag var på långsemester i soliga Florida. Ändå hade jag den senaste tiden varit rätt gnällig. Irriterade mig på småsaker. Balanserade på en imaginär avgrundsrand där petitesser förvandlades till jordens undergång.

När piloten på hemvägen på tiotusen meters höjd över Atlanten, en och en halv timme utanför Miami, plötsligt ropade ut i högtalaren att planet måste vända tillbaka på grund av ett tekniskt fel ställdes allt i ett nytt ljus.

Man hinner tänka mycket under 90 minuter då man tror att man ska dö.

Som att livskamratens ovana att klia sig i håret och samla papper på hög på alla möjliga och omöjliga ställen kanske ändå inte riktigt är anledningar till skilsmässa. Att han gärna får bygga sig ett högt papperstorn mitt i vardagsrum och sätta sig på toppen och klia var och hur mycket han vill bara vi får fortsätta vårt liv tillsammans. Att det finns värre saker än att bo i ett hus som aldrig riktigt tycks bli färdigt. Som till exempel att inte längre ha något behov av någonstans att bo alls. Och att so what om ringarna kring mina ögon djupnar. Det finns så mycket annat än min egen spegelbild kvar som jag vill se.

Varför, varför kunde jag inte uppskatta det jag hade medan tid var? Och, gode Gud – som jag inte tror på... men just nu är jag ändå beredd att göra ett undantag – om du måste, ta mig! Inte min dotter, hennes liv har ju alldeles nyss börjat.

Ja, så ungefär gick mina tankar.

Och sedan, när vi landat omgivna av blinkande räddningsfordon och klivit oskadda ur planet, så annorlunda världen plötsligt tedde sig. Så smidigt flygbolaget ordnade nytt flyg och övernattningshotell när vi missade anslutningen i London! Vad vacker en blygrå himmel kan vara! Och så gott en kopp kaffe kan smaka!

Det är konstigt. Vi strävar efter att ha det bra. Att skapa ett liv där vi känner oss trygga. Men i vardagens lunk har vi sällan förstånd att uppskatta det vi har. Lyckan är nästan alltid där. Sällan här. Först när vi känner svaveloset får allt vi tar för givet ett värde.

Jag har fått en läxa. Att sluta leta fel. Lära mig njuta av nuet. Och spara de stora orden tills jag verkligen behöver dem. Utmaningen är att komma ihåg att göra den.