– För ett antal år sedan led en mycket nära anhörig av djup depression och gjorde ett par allvarliga försök att att ta sitt liv. Efter ett antal år av engagemang från såväl vård som anhöriga har personen från livsglädjen tillbaka och kan rent statistiskt se fram mot många år av livets glädjeämnen – och givetvis bekymmer, skriver signaturen ”Janne”.

Han är i dag glad att Föreningen för en värdig döds förslag om ett självmordspiller inte fanns tillgängligt på den tiden heller.

– Vad skulle vi (och psykiatrin) gjort om vi fått ett, av denna myndiga och vältaliga person, signerat ”dödskontrakt” presenterat för oss? frågar han sig.

En med motsatt uppfattning är ”Jerker”. Han är väldigt lycklig i livet – just nu. Men in i framtiden kan han inte se.

– Jag förstår inte varför jag inte skall få bestämma själv den dagen när jag vill vila för gott? Jag får supa och somna i en snöhög, det är okej, samma att supa och drunkna det är också okej. Så varför kan jag inte bara få bestämma att jag vill somna när den dagen kommer? skriver han.

”K. Hefradsson” har en egen lösning på problemet: låt det bli lättare att köpa ett vapen.

– Att förvägra någon rätten att dö är att förvägra någon rättigheten att ha makt över sitt eget liv!
Självklart skall alla kunna välja när de vill avsluta sitt liv. Detta är dock inte en läkares uppgift. Deras uppgift är att hålla människor vid liv.

Låt det istället bli lättare att köpa handeldvapen så man enkelt kan sätta en kula i skallen när man behagar. Det var väldigt vanligt förr i tiden. Förstår inte varför det helt plötsligt blivit tabu, skriver han i SvD.se:s kommentarfält.

En annan som är inne på samma linje, men med ett annat tillvägagångssätt är signaturen ”Sjuksköterska”.

– Varför inte själv ordna ett ”värdigt slut”. Samla ihop lite piller, skriv ett avskedsbrev (så att polisen slipper utreda), sätt på skön musik och gå över till andra sidan. Märkvärdigare än så är det inte.

– Mycket kan man kräva av staten, men inte att den ska ta livet av sina medborgare. Det står väl för övrigt var och en fritt att begå självmord. Det händer ju dagligen, blir ”Anders” bidrag i debatten.

”Clabbe” tycker att förslaget är rentav obehagligt:

– Jag lovar er alla att ingen vill se en utveckling där samhället mördar sina medborgare.

Andra läsare tycker att man behöver ålderns erfarenhet för att kunna förstå förslaget.

– Åldrandet bjuder på så många överraskningar. Databanken är full, men agendan är tom. Kvar finns ingenting av det som en gång fick livet att ticka. Att avsluta levandet med värdighet är inte märkvärdigare än kravet att få leva i värdighet. Underkännandet av Gerd Hagmans resonemang görs av folk mitt uppe i livet och saknar relevans. Ni är oerfarna – ni begriper inte, skriver ”70+”.