95 procent av ombuden stod bakom valet av Gustav Fridolin men även Åsa Romson vann till slut oväntat klart mot sin huvudmotståndare Mikaela Valtersson - 200 mot 59 röster. Och det var en mycket lättad och glad Åsa Romson som tackade för stödet.

– Tack så väldigt mycket och tack alla medtävlande. Det är fantastiskt att så många kvinnor stigit fram i en öppen process och visat att de vill vara med, sade hon och hade svårt att hålla tillbaka glädjetårarna.

Ute på kongresshallens soldäck mot Klarälven förklarade Gustav Fridolin den allra viktigaste uppgiften för partiet.

– Vi måste ta hand om alla nya medlemmar och skapa en politik där vi har moderna svar på problem i vardagen. På alla arbetsplatser ska det inför nästa val finnas någon som kan säga att den där politiken har jag varit med om att utforma, sade han.

På snart 30 år har de gröna genomgått en stor förändring. Under Peter Eriksson och Maria Wetterstrands nio år har man gått från ett gäng idealister och ”virrpannor” till ett resultatinriktat parti som vill göra skillnad och söker efter makt. På köpet anser man inom MP att man också uppfostrat Socialdemokraterna och lärt dem att samarbeta och att lyssna på andra partier, något S inte kunde 2002. Nu återstår bara att sitta i en regering och styra Sverige.

Några avgörande sakpolitiska skillnader verkar inte finnas mellan de nya språkrören. Några jaktfrågor och att Fridolin vill ha en tredelad föräldraförsäkring medan Romson vill att försäkringen delas helt lika av föräldrarna är de enda skillnader de själva pekar på.

Snarare är de väldigt lika. Fridolin hoppade av politiken 2006 och ägnade sig åt annat och Romson gjorde nästan likadant. Hon blev invald i riksdagen 2006, men hoppade av och doktorerade i miljörätt i stället. Båda har visat i praktiken att man kan gå in och ut i politiken.

Med det extremt goda självförtroende som finns i partiet är nu de nya språkrören tydliga med att partiet måste breddas och bli starkare i fler frågor än miljöpolitiken. Gustav Fridolin förutser ingen kursändring för partiet i någon viktig fråga, däremot att partiet måste uppfattas som ett fullödigt tredje alternativ i svensk politik.

– Vi är mitt i steget och har mycket jobb framför oss. En av de viktigaste utmaningarna handlar om att ge människor makt över tiden och det ska vi ha ett stort rådslag om, sade han.

Ett nytt och komplett partiprogram ska tas fram där också en del väntas rensas bort och ett rådslag ska även hållas om energipolitiken.

– Hur vi ska handskas med vinster i välfärden och de fyrkantiga socialförsäkringssystemen är andra stora utmaningar, påpekade Åsa Romson.

Men den kanske svåraste utmaningen blir att ena partiet kring en samarbetspolitik. Att gå in i ett nytt rödgrönt samarbete inför nästa val verkar osannolikt. På samma sätt anses det helt otänkbart att bli ett femte alliansparti. Partiet lär avkrävas besked före 2014, men huvudstrategin verkar vara att hålla samarbetsfrågan öppen till efter valet.

– Det politiska landskapet kan ändras så mycket de närmaste åren. Det viktigaste för oss idag är att vi kan tänka oss uppgörelser med regeringen i några enstaka frågor, men att vi i första hand är ett oppositionsparti. I valet ska vi vara ett tredje alternativ för väljarna, sade Gustav Fridolin.

Åsa Romson anser egentligen att samarbetsfrågan inte ska tas upp förrän man vet valresultatet.

– Men med den politiska tradition som finns i Sverige måste vi nog ge besked om vilken statsministerkandidat vi vill ha före valet, säger hon.

Ungdomsförbundet stod inte bakom några av språkrörskandidaterna, men enligt Björn Lindgren, som sedan tre månader är ett av de två språkrören för Grön ungdom, ser framtiden ljus ut efter dagens tronskifte i MP.

– Vi måste vara regeringsfähigt och ha svar på alla frågor inom politiken. Vi ska bli det nya statsbärande partiet. Grunden är lagd för det och med Gustav Fridolin och Åsa Romson kan vi ta nästa steg.

Men han tycker att den gröna rörelsen måste ha en annan attityd då det gäller att sätta fokus på miljön, klimatfrågan och den gröna omställningen.

– Vi måste visa på det positiva och möjligheterna och inte fortsätta peka på hoten och hur dåligt det går om vi inte gör något. Då slutar många lyssna och dessutom är det partiets uppgift att leverera lösningar och inte ge dåligt samvete.