Framgångsrik vaccinering kräver att så många friska personer som möjligt låter vaccinera sig för att åstadkomma ett skydd i samhället. De som säger nej till vaccinering har därför alltid uppfattats som ett problem eftersom de anses hota hela syftet med vaccineringen. När Socialstyrelsen drog i gång sin kampanj ”Nej till svininfluensan” var målet att nå så många som möjligt. En kampanj startades på Facebook där en liten pin med budskapet kunde laddas upp.
Anna Toss, som jobbade med sociala medier på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, var redan från början kritisk till massvaccinationen. Myndigheterna uppmanade till vaccination och i medierna spreds en bild av den livshotande influensan.
–Det fanns inflytelserika bloggare som skrev att alla som inte vaccinerade sig borde dö. Det kändes inte kul, säger hon.
Som mamma till fyra barn var det extra viktigt att fatta rätt beslut kring vaccinationen.
–Jag vände och vred på det där. Själva influensan verkade vara en ganska lindrig sjukdom och jag visste att vaccinet var väldigt snabbt framtaget och oprövat. Dessutom innehöll det kvicksilver.
–Mina barn var friska och jag kunde inte riktigt hitta argument för att ge dem ett vaccin som gör ett så stort intrång i immunförsvaret, säger hon.
Hon lät sina barn, där den yngsta då var 16 år, bestämma själva om de skulle vaccinera sig, men ingen tog sprutan.
Att så många andra ändå valde att gå efter myndigheternas rekommendation tyckte hon var sorgligt. Hon såg det som ett tecken på dålig självkänsla bland föräldrar som inte vågar ta egna aktiva beslut för sina barn.
–Det är sorgligt att föräldrar inte tror mer på sin egen kompetens. Jag tror att det finns en förklaring i hur vårt samhälle är uppbyggt i dag. Det finns inte längre någon äldre generation som visar hur man ska göra. Då är det klart att vi redan tidigt som föräldrar är utlämnade till experter.
Men tänkte du aldrig att det här hade kunnat gå illa om larmen om en pandemi skulle slå in?
–Jo, visst kunde jag vakna mitt i natten och tänka på det. Så är det ju att vara förälder. Jag visste inte säkert att jag tänkte rätt, men jag hade ändå gjort bedömningen att det här innebar minst risk för mina barn.
Anna Toss är tydlig med att hon inte är emot vaccinationer. Om det kommer en sjukdom som hon tror kan vara riktigt farlig för hennes barn, ska de vaccineras.
–Man måste inte godta allt som myndigheterna säger. Jag är uppvuxen med läkare i släkten och är van att själv ta reda på fakta om mediciner i allmänhet, säger hon.
I Sverige ansågs vaccinationskampanjen ha varit mycket framgångsrik. Sverige, med sina 60 procent vaccinerade, toppade listan i Europa. Motsvarande siffra inom EU var betydligt lägre.
Internt inom stora organisationer som Världshälsoorganisationen WHO anses vaccinationskampanjerna under svininfluensan vara ett stort pr-nederlag eftersom så få människor i både Europa och USA vaccinerade sig.
I USA finns ett växande motstånd mot vaccinering, där en grupp föräldrar till autistiska barn utgör en del. De vänder sig mot mässlingsvaccinet som de påstår orsakar autism hos barn.
En person som har gjort den typen av uttalanden är den brittiske läkaren Andrew Wakefield. Hans teorier har dock tillbakavisats i flera studier och han har anklagats för forskningsfusk.
I Sverige har intresset för den vanliga säsongsinfluensan sjunkit något i år medan barnvaccineringarna inte tycks ha påverkats.
–Ibland har man att välja mellan två dåliga alternativ: risken att bli sjuk eller risken att få biverkningar och försvagat immunförsvar av ett vaccin. Då måste man välja det man tror är bäst, även om det ibland inte visar sig förrän efteråt vad som var rätt, säger Anna Toss.
–Men jag valde att lita på min magkänsla, säger hon.
