När Maud Olofsson tog över partiledarposten var det hallelujastämning

Centerpartiet befinner sig nu i ungefär samma situation som när Maud Olofsson efterträdde Lennart Daléus som partiledare 2001. Jenny Madestam, statsvetare vid Stockholms universitet, menar att Maud Olofssons efterträdare kan välja mellan att befästa partiets tydligt liberala linje eller söka stöd bland mer traditionella centerkretsar. Samtidigt tror Jenny Madestam att Maud Olofsson helst hade väntat med avgången ett år.

– Därför att då hade hon kunnat lobba fram sin kandidat Anna-Karin Hatt bättre. Nu har det gått för kort tid för att Hatt ska ha gjort sig varm i kläderna och gjort sig ett namn.

Riksdagsledamoten Annie Johansson har också nämnts som en tänkbar efterträdare. Om Centerpartiet skulle välja Hatt eller Johansson fortsätter också partiet på den linje som Maud Olofsson valt under sin tid som partiledare.

Om partiet istället vill söka en annan väg krävs en annan partiledare, menar Jenny Madestam.

– Eskil Erlandsson skulle vara en mer traditionell kandidat, säger Jenny Madestam, och tillägger att det inte är givet vem som tar över.

Hon menar att Maud Olofsson betytt väldigt mycket för Centerpartiet. När hon tog över efter Lennart Daléus ”var det hallelujastämning”.

– I sin person personifierade hon partiet. Det gjorde inte Lennart Daléus.

Maud Olofsson kanske största betydelse är att hon förde in partiet i regeringen, men det har också en baksida, menar Jenny Madestam.

– Det har också betytt att hon har sålt ut partiets själ och inte vårdat partiet.

Jenny Madestam menar att för Maud Olofsson har regeringssamarbetet stått över vårdnaden av partiet. Ett exempel på det är omsvängningen i kärnkraftsfrågan.

– Det här är ett parti i akut kris. För den nya ledaren handlar det om att profilera partiet. Varför ska man rösta på Centerpartiet och inte Moderaterna eller Folkpartiet som är två liberala partier? Det handlar om vad som är kärnan i Centerpartiet.