Paolo Greers forskning – i arkiv i USA och Peru – har lett till fynden av dokument som visar att Augusto Berns grundade ett ­bolag med uttryckligt syfte att exploatera Machu Picchu och dess närmaste omgivningar. Bola­get, under namnet ”Companhia Anonima Explotadora de las Huacas del Inca” (Bolag för att exploa­tera fyndplatser från Inka­perioden) stöddes av några av de ledande personerna i Peru, inklusive landets president. Paolo Greers upptäckter, tillsammans med arkivmaterial hittat av en peruansk arkeolog, visar att Perus regering 1887 gick med på att Machu Picchu fick exploateras. Enligt överenskommelsen med Augusto Berns fick denne tillstånd att exportera materialet mot att regeringen fick tio procent av intäkterna.

En av Augusto Berns
affärspartner i bolaget tycks ha varit chefen för Perus nationalbibliotek. Och vicepresident för bolaget var en professor i patologi vid Limas universitet, tillika samlare av antika föremål. Han sålde sedermera sin samling till ett museum i Berlin.

Machu Picchu byggdes ursprungligen under 1400-talet av Inkahärskaren Pachacuti. När han dog 1471 begravdes han troligen i staden. Där fanns även ett viktigt soltempel. Pachacutis grav liksom templet lär båda ha varit smyckade med stora mängder guld. Troligen hade det mesta av guldet förts bort redan 1532 i ett fåfängt försök att få Inkarikets sista regent, Atahualpa, frigiven ur conquistadorernas fångenskap.

Men det kan ändå tänkas att Berns hittade försvarliga mängder av förstklassig keramik och andra föremål som inte använts för lösensumman.

Under sin forskning har Paolo Greer funnit en lista över 57 av Berns kontakter i USA, Storbritannien och på andra platser liksom tänkbara köpare för de fynd Berns och hans medhjälpare gjorde i Machu Picchu. Men hittills har ingen lista över några fynd hittats, och efterforskningarna koncentreras nu till USA och Europa för att försöka spåra eventuella skatter från Machu Picchu som kan finnas i privata eller andra samlingar.

I arkiven i Peru har Paolo Greer funnit dokument skrivna av Berns som visar hur denne utforskade Machu Picchu mellan 1867 och 1870 och hur han fann flera tillslutna, underjordiska kammare.

Inför den planerade plundringen, med regeringens goda minne, spådde han att kamrarna ”utan tvekan innehåller föremål av stort värde” – ”Inkarikets skatter”.

Augusto Berns ursprungliga affärsidé var att fälla träd och göra järnvägsslipers för ett järnvägsbygge i Peru. År 1870 hade han slutfört en preliminär undersökning av Machu Picchu. Sedan Chiles armé ockuperat stora ­delar av Peru under det så kallade salpeterkriget 1879–83 flyttade Berns tillfälligt till Panama och grundade ett peruanskt företag registrerat i USA, under namnet ”Inca Mines Gold and Silver Min­ing Company”. Slutligen, tillbaka i Peru 1887, sjösatte han sitt projekt, och han återvände sannolikt till Machu Picchu. Huruvida han fann något och huruvida han sålde något är fortfarande höljt i dunkel. Det skulle gå ytterligare drygt 40 år innan platsen återupptäcktes av den berömde Yale-akademikern Hiram Bingham.

Avslöjandet att arkelogiska skatter sannolikt plundrats redan på 1800-talet med stöd av den peru­anska regeringen kommer samtidigt som kraven i Peru ökar på att Hiram Binghams Machu Picchu-material återlämnas. Det befinner sig nu på Yale-universitetet i Connecticut, USA.

Kontrasten mellan de båda personerna som namnges som upptäckare av Machu Picchu kunde inte vara större.

Augusto R Berns var en något ljusskygg tysk entreprenör som startade en liten järnvägssliperproduktion i Peru på 1860-talet. Han köpte land nära de då okända ruinerna av Machu Picchu för sin verksamhet.

Amerikanen Hiram Bingham var historiker, arkeolog, upptäcktsresande, flygpionjär och politiker. Vissa har även spekulerat om att han var inspirationskällan bakom filmsuccéerna om Indiana Jones. Hiram Bingham under­visade vid Harvard-, Prince­ton- och Yale-universiteten, blev medlem av USA:s senat samt guver­nör i Connecticut. Men hittills har han ändå varit mest känd som upptäckare av Machu Picchu – Inkastaden som nu är upptagen på Unescos världsarvslista och en av världens mest berömda turistattraktioner.

Binghams bok ”The Lost City of the Incas” från 1948 blev en bästsäljare. Och bergsvägen upp till ruinerna bär ännu namnet ”­Hiram Binghams väg”.

Tidigare publicerad i The Independent. Översättning: Carl-Johan Bilkenroth.