Mats G Nilsson (M) sitter i socialförsäkringsutskottet och är ordförande i nämnden för Citypolisen i Stockholm. Han är starkt engagerad i frågor som handlar om att försöka minska antalet våldtäkter i Sverige. I en egen rapport till justitieminister Beatrice Ask (M) föreslår han nya påföljder för sexualbrott.
Hans förslag är långtgående. En våldtäktsman ska alltid dömas till obligatorisk vård och denna tvångsvård ska fortsätta även om fängelsetiden är kortare. Först sedan en läkare skrivit ett friskintyg ska den intagne få avsluta behandlingen.
– Det handlar om tuffare tag. Idag kan man bara dömas till vård om man kan slå fast att gärningsmannen oavsett brott lider av en psykisk störning. Men jag menar att man även ska kunna dömas till vård när man förgripit sig sexuellt på en annan människa. Det är ett sjukt beteende, säger Mats G Nilsson.
Enligt svenskt rättsystem kan sexualbrottslingar inte dömas till vård. Den är frivillig och enligt tillgänglig statistik är det bara omkring 25 procent som deltar i några vårdprogram av de dömda våldtäktsmännen. Av dem som döms för sexualbrott är det bara 18 procent.
Justitieminister Beatrice Ask (M) vill än så länge inte ge några kommentarer till förslaget. Det gör däremot professor Madeleine Leijonhufvud som bland annat utrett lagskyddet för den sexuella integriteten.
– Utan att gräva ner mig i frågan om den här typen av sexualbrott är en sjukdom eller inte så är jag övertygad om att dessa personer behöver behandling. Att göra vården obligatorisk och att den ska avslutas med ett friskintyg är därför en rimlig väg att gå, säger Madeleine Leijonhufvud.
Rådman Nils-Petter Ekdahl utreder ifall en ny samtyckesparagraf ska skrivas i den nya sexualbrottslagen som infördes 2005. Han är tveksam till Mats G Nilssons inspel:
– Det är tveksamt om det ingår i vårt uppdrag att diskutera påföljden för dem som döms. Det vore en stor sak om våldtäktsmän som första brottsgrupp skulle kunna dömas till tvångsvård utan att man konstaterar att de lider av en allvarlig psykisk sjukdom, säger Nils-Petter Ekdahl.
