Analys | Fildelning

Det rodnar och kliar: partiernas överkänslighet mot opinioner ökar som alltid när avståndet till valdagen minskar.

Fildelning är en politisk uppstickarfråga som skär mellan generationerna. SvD:s genomgång
i onsdagens tidning visar också att de flesta politiska ungdomsförbund har en mer tillåtande syn på fildelning än moderpartierna.

Och i en opinionsundersökning i gårdagens Sydsvenska Dagbladet tycker drygt tre av fyra förstagångsväljare att det är (helt eller delvis) okej att ladda ner filer från nätet ”även om det är olagligt”.
Enligt undersökningen är det en genuint tvärpolitisk ungdomsfråga: stödet för olaglig fildelning är starkast bland unga folkpartister, vänsterpartister och moderater.
Kanske är det alltså inte en slump att två av dessa partier, vänsterpartiet och moderaterna, nu distanserar sig från den lagskärpning som man röstade igenom i riksdagen så sent som förra våren.

”Låt oss visa att vi lever
med vår tid”, sa moderatledare Fredrik Reinfeldt i SVT på onsdagskvällen, och tillade att ”vi kan inte jaga en hel ungdomsgeneration”.
Om det inte handlar om deras röster förstås.
Vänsterpartiet har också fått kalla fötter. Att jaga människor som laddar ner ”var aldrig
meningen” sa vänsterledaren Lars Ohly i SVT, och tillade att lagen borde omprövas.

Reinfeldt talade om en ”ny finansiering” och vänsterpartiet vill införa en licensavgift för bredbandsanvändare, som motståndarna kallar för ”bredbandsskatt”. Pengarna ska gå till upphovsmännen bakom den musik eller film som laddas ner. En
sådan licens innebär att alla som har bredband får betala, även den som inte ägnar sig åt fildelning.
Valrörelsens Svarte Petter,
åtminstone den här veckan, anses den ha som står fast vid den skärpta lagstiftningen och retar upp de fildelande förstagångsväljarna.
Kvar i den positionen finns just nu justitieminister Thomas Bodström, hans borgerliga utmanare folkpartisten Johan Pehrson och kristdemokraterna. Frågan är hur länge: ingen skulle väl påstå att Bodström eller Pehrson i övrigt har utformat sina rättsprogram utan att snegla på opinioner.

Oavsett vad som händer väntar ingen snabb avreglering: de svenska politikernas rörelsefrihet är begränsad. Sverige hade redan före lagskärpningen fått kritik för senfärdighet med att införa EU:s upphovsrättsdirektiv. Den EU-prickningen var skälet till att lagrådet förra våren accepterade
regeringens ”svårlästa” nya lagförslag. Men bara som ett ”provisorium”, påpekade de lagkloka och föreslog en total översyn.
Se där, en utväg för Bodström om pressen växer: lägg fildelningen i en utredning med hänvisning till lagrådets kritik.