För ett år sedan satt vi till- sammans i Abba Adoptions hus i Pretoria i Sydafrika och väntade på familjens första möte med tvillingarna Rachel och Hannah, då tio månader gamla.

Bara två veckor tidigare hade Jenny och Lars fått besked om att tvillingparet väntade på dem på andra sidan jordklotet.

Tre år tidigare hade de hämtat hem dottern Ruth från samma stad. Lagom till treårsdagen skulle hon bli storasyster.

Vi, fotografen Malin Hoelstad och jag, fick förmånen att vara med vid det magiska ögonblicket då de för första gången mötte varandras blickar. Tiden stod stilla och vi fick gåshud när en familj på tre plötsligt blev fem.

Nu möter vi familjen igen en tidig morgon hemma vid köksbordet i den faluröda trävillan.

Det är fortfarande mörkt ute och att döma av den lätt kaotiska röran i rummet har familjen varit uppe ett bra tag. Systrarna skojar och smågnabbas och beaglehanen Bruno följer lojt sin flock med halvslutna ögon.

Storasyster Ruth är på ett strålande humör och delar ut smällkyssar på löpande band åt småsystrarna som gurglar av skratt.

Det ligger förväntan i luften. Idag är inte vilken tisdag som helst. Det är dagispremiär, början på en ny fas i tvillingarnas liv. Från och med nu ska Ruth få sällskap på dagis. Otålig men stolt väntar hon färdigpåbylsad med over- allen på att få inviga systrarna i dagislivets hemligheter. Påklädningen är en lång och tålamodsprövade process, särskilt nu när det börjar bli kallt ute. När trean äntligen är färdigklädd har ettan för länge sedan tappat tålamodet, varm och svettig.

Till slut är det äntligen dags för avfärd. Efter en kort, kylslagen promenad i höstdiset är vi framme vid grinden till förskolan. Avskedet från föräldrarna blir odramatisk. Efter att ha varit med vid otaliga hämtningar av storasystern är detta redan en trygg och välkänd plats. Jenny pustar ut. Nu får hon några timmars respit medan Lars stannar kvar med flickorna under invänjningstiden.

Båda är positivt överraskande över att det första årets anpassning gått så smidigt och smärtfritt. Visserligen har de fått turas om att sova i källaren eftersom tvillingarnas sovvanor inte är synkroniserade men annars har det inte varit några som helst problem intygar de.

–Men visst är det kännbart att de är dubbelt upp av allt. Det är härligt, man känner att man lever, säger Lars.

Roligast har varit att få följa döttrarnas utveckling och se deras olika personligheter växa fram. Rachel som från början verkade lite tillbakadragen och blyg har visat sig vara den kaxigaste och mest verbala tjejen medan Hannah är den mam- migaste och den som är snabbast på fötterna. Båda började prata ungefär samtidigt men än så länge är det bara familjen som kan tolka deras språk.

Ruth verkar i stort sett vara nöjd med livet som storasyster. Fast lite knepigt är det när småsyrrorna vill hjälpa henne med favoritsysselsättningen, pusslandet.

Jenny ser det som en styrka att Ruth och tvillingarna delar samma bakgrund. Genom ständiga samtal och associationer försöker de hålla minnet av ursprungslandet levande. När barnen blir större kommer de resa dit på semester.

–Sydafrika är en del av oss nu, säger Jenny.

Fotnot: Familjen har valt att inte framträda med sitt efternamn.