Människor som väljer bort bilen för kollektivtrafiken eller cykeln gör inte bara miljön en tjänst. De blir också lyckligare, visar en studie från Karlstads universitet. I undersökningen deltog 70 familjer – 45 uppgav att de hade ökat sitt välbefinnande markant. Det var samma familjer som i genomsnitt minskade sitt bilåkande med 10 procent.
Flera av läsarna som har kommenterat studien på SvD.se uppskattar också ett liv utan bil.
”Så skönt att slippa oroa sig över bilen, eller skrapa rutor eller byta däck. Vi slipper fundera över parkeringsdatum eller bensinpriser. Det är inte alltid bekvämast eller roligast att själv äga saker. Det finns verkligen inget skönare än att lämna tillbaka en hyrbil efter en bilsemester. Att bara lämna nycklarna och vara fri”, skriver signaturen Billös.
En utbredd uppfattning är att kollektivtrafiken är för dyr för att bli ett riktigt bra alternativ till bilen.
”Jag har köpt miljöbil, men får ändå dåligt samvete när jag använder den i onödan. Borde ha promenerat istället. Eller tagit bussen - om det inte vore så förbaskat dyrt. Jag vill ha gratis kollektivtrafik och mycket billigare tågbiljetter. Tänk, då skulle massor av människor fylla både bussar och tåg och generera en mycket bättre miljö, både fysisk och mental. Man kanske rent av skulle prata med varandra. Det vore lycka”, skriver undrande.
Signaturen Back menar att fattiga människor ofta är hänvisade till bilen:
”Bor man långt ute i förorterna är det inte lätt att klara sig utan bil. Det är lätt för förmögna människor att tala om för andra som bor långt från affärer och allmänna kommunikationer hur de ska bete sig. Det är inte roligt att vara fattig och placerad långt från allt”.
Fyrabarnsmor vill ha tätare kollektivtrafik om hon ska överge bilen.
”Jag skulle gärna åka buss eller cykla om det fungerade. Bor lite utanför samhället så bussen går inte speciellt ofta. Dessutom går inte bussen in till det samhälle där barnen har sitt dagis”, skriver hon.
Flera läsare påpekar att folk som bor i glesbygd ofta är inte har något alternativ till bilen.
”Det är svårt åka buss då tiderna inte alltid stämmer överens med arbetstiderna, och bussarna slutar gå 18.10 här på min ort. Jag arbetar till 21.15, hur ska jag då ta mig hem? Hur man än vrider o vänder på saken så är bussåkandet till för stortadsfolket, ej för oss som bor på mindre orter i norra Sverige”, skriver Norrbottning.
En annan uppfatting bland läsarna är att bilen innebär frihet - och därmed lycka.
”Vad är detta för trams. Jag blir definitivt lyckligare av att köra bil. Finns inget underbarare”, skriver Martini.
Hubbe håller med:
”Ja inte blir då jag lyckligare utan bilen! Trams! Handla med bilen - 5 minuters körväg på ringleden till affären. Handla med bussen - 10 minuter till centrum, byt buss (med väntetid), 10 minuter med annan buss till affären, och sen lika mycket tillbaks. All right, vilket väljer man på kvällen efter jobbet tro? Sanningen är den att vill man att folk ska åka rejält mycket mer med allmäna kommunikationer så måste man mångfaldiga den trafiken så man täcker nästan allas behov. Annars glöm det”.
Lovisa tror att kollektivtrafiken hade blivit överbelastad om fler bilåkare blev kollektivåkare.
”Att åka kollektivtrafik i Stockholm under rusningstrafik är verkligen ingen höjdare. Man får, i bästa fall, ståplats i en ständigt försenad pendel och tvingas nästan slåss för att kunna stiga av. Det har blivit för mycket folk i Stockholm så det är tur att många tar bilen”, skriver hon.
